Det är alltid lättast att sparka på de som redan ligger ner

Målet med funktionshinderspolitiken är att skapa ett samhälle utan hinder för delaktighet och där det finns jämlikhet i levnadsvillkor för människor med funktionsnedsättning. Insatserna ska bekämpa diskriminering och ge barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning förutsättningar för självständighet och självbestämmande. Varje människa ska ha möjlighet att påverka beslut som rör henne eller honom.

Detta är regeringens egna ambitioner med sin politik för personer med funktionsnedsättningar. Det är mycket vackra ord som tyvärr blir allt mer urvattnade. När man pratar om besparingar och försämringar för handikappade är det oftast den personliga assistansen som hamnar i fokus. Det är emellertid viktigt och påpeka att besparingarna drabbar alla andra  LSS insatser med som t.ex. kontaktperson, ledsagning, korttidsboende mm.  Vidare förlorar allt fler sina färdtjänsttillstånd, aktivitetscentraler mm läggs ner. Kort sagt - praktiskt taget alla former av samhällsstöd inom handikappomsorgen har drabbats av besparingar.

I nationalekonomin finns ett begrepp som kallas marginell betalningsvilja -  hur mycket är man beredd att betala för en vara, tjänst samhällsservice och allt eftersom priset ökar, hur mycket mer är man beredd att betala? Det finns ett mycket enkelt samband - ju viktigare man tycker något är, desto mer är man beredd att betala för det. När proffstyckare klagar på att handikappomsorgen i allmänhet och personlig assistans i synnerhet kostar för mycket, ner det hela tiden sker indragningar sänder såväl proffstyckarna som samhället i stort ut flera signaler:

Vi prioriterar andra saker högre än funktionshinderomsorgen.

Man devalverar människovärdet eftersom man anser att vi "kostar för mycket" pengar.

  

Sparas det inte på andra verksamheter inom välfärdssektorn? Det gör det så klart, det sparas på  allt från de stora socialförsäkringarna ner till nedläggning av småskolor. Men det finns en viktig skillnad:

Knappast någon annan samhällsgrupp får  höra så ofta att "vi kostar för mycket". Inom  sjukvården, äldreomsorgen mm kommer ofta rapporter om missförhållanden och en livlig debatt uppstår "hur det kunnat bli så här". Men det är aldrig tal om att dessa verksamheter kostar för mycket.

Förutom en allmänt taskig människosyn tror jag huvudorsaken till all denna och ständiga kritik mot kostnader är att de handikappade  redan från början är en samhällsgrupp som befinner sig i underläge. För att ta några exempel:

Alla personer som får någon form av LSS stöd är helt beroende av samhället för att ha ett bra liv.      

 Pg a sina funktionsnedsättningar har en del av oss svårt att föra sin talan. 

       

Det finns många som vill göra något men funktionsnedsättningen kräver så mycket kraft från såväl den enskilde och anhöriga att man har fullt upp med att orka med vardagen. 

 Många har mycket blygsamma inkomster och arbetslösheten är skyhög. Det finns inte heller några starka finansiella intressen som backar upp handikapprörelsen.

Allt detta gör att det blir "tacksamt" att hela tiden kritisera verksamheterna för att det är för dyrt och inte särskilt svårt att höja kriterierna för att få olika insatser. Ta t.ex. ett starkt särintresse som villaägarna. Vi tänker oss att regeringen lägger ett förslag på at kraftigt höja reavinstskatten vid försäljning. Det skulle bli ett formidabelt ramskri, ett sådant förslag hade varit ett politiskt självmord att genomföra. Inom LSS behövs det däremot inte ens en lagändring, ändrad praxis vid tolkning av lagen har varit allt som behövs för att man ska kunna urholka reformens intentioner allt mer.

* Mitt i allt dåligt finns det även positiva signaler. Efter avslöjandena i Kalla Fakta har det verkligen kokat i handikapprörelsen. Nu gäller de att vi kan använda denna ilska till något konstruktivt. Positivt är också att allt fler fall uppmärksammas i media med tragiska livsöden men även domslut som går emot besparingshökarna. Vi är många, vi är arga och kan vi bara samarbeta kommer det att räcka långt för att få till en förändring.