onsdag 20 november 2013

En uppmaning till Sveriges regering



Jag är en av ca 20 000 personer som är beviljad personlig assistans. Jag är rullstolsburen sedan födseln och kommer så att förbli resten av livet. Tack vare en fantastisk reform kan jag leva ett liv som alla andra med egen bostad, självbestämmande över mitt eget liv, engagera mig i föreningslivet och mycket annat.


Tyvärr går utvecklingen för reformen åt helt fel, där det blir allt svårare att bli beviljad personlig assistans eller andra LSS insatser men desto lättare att förlora den. Jag har läst om många tragiska fall där personer som varit beviljade personlig assistans sedan många år tillbaka plötsligt bedöms varit "för friska" för att få behålla sin assistans, i ett fall berodde det på att personen som suttit i rullstol nästan hela sitt liv ansågs leva ett "för aktivt liv". Vad är detta, tanken med hela reformen var väl från början att vi tack vare olika LSS insatser skulle kunna leva ett liv som andra? Och inte kan det ha varit meningen att kommunerna för dyra pengar skulle anlita konsulter för att lära handläggarna att hitta kryphål för at kunna ge så många avslag som möjligt?
 

Vartannat år omprövas rätten till personlig assistans, tusentals personer runt om i landet går nu och oroar sig för nästa omprövning, får jag behålla assistansen eller ej? Försök nu att leva er in i mina och många tusen andra personers situation.




·       Vi har livslånga funktionsnedsättningar som i de flesta fall blir sämre allteftersom åren går.
·       Försäkringskassan har ett otal intyg på våra hälsotillstånd och därmed har man full koll på hur våra hjälpbehov i stora drag ser ut.
·       Men en dag så får man ett brev från Försäkringskassan, dagen alla fruktar har kommit. I brevet finns ca 20(!) A4-sidor där våra hjälpbehov ska utredas. Svenska staten vill nu via Försäkringskassan kartlägga våra vardagsliv ner i minsta detalj, varje minut, dygnet runt. Ingenting lämnas i fred, inte ens det mest intima man kan tänka sig som toalettbesök och duschning, det ska "klockas" hur lång tid det tar.
·       Allt detta, trots att våra hjälpbehov sedan tidigare är kartlagda, man känner att hela utredningen är en jakt på att spara tid så att man hamnar under den 20-timmarsgränsen i grundläggande behov/vecka för att få statlig assistansersättning. Jag vet vad jag pratar om, jag gick nämligen igenom alltihop för 5 månader sedan.
 

Hur hade ni själva känt er i en sådan situation? Ja, jag är övertygad om ni känt er oerhört kränkta och ifrågasatta  och  med hänvisning till regeringsformens skydd mot intrång i den personliga integriteten hade ni ifrågasatt hela legitimiteten   i behovsprövningen så som den är utformad idag.



Allt detta motiveras med att man måste komma åt fusk, kriminalitet och överutnyttjande. Sådana avarter finns utan tvekan men jag garanterar att ni hittar NOLL fuskare med att kränka vår personliga integritet. Det handlar istället om att berörda myndigheter Försäkringskassan, IVO, polisen och Skatteverket ska ha ett nära samarbete för att komma åt de kriminella.


I den allmänna debatten finns knappast någon annan samhällsgrupp där insatserna för att ge oss ett bra liv som är så ifrågasatta. Gång efter gång får vi höra att LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet "kostar för mycket", kostnaden skenar" o s v. Vi beskrivs bara som en stor kostnadsbörda för samhället där  det inte finns några som helst vinster med den fantastiska frihetsreform som LSS-lagen inneburit. 

Vad är detta för människosyn? Jag förstår att statens resurser inte är obegränsade men om man verkligen sätter värde på en reform så klagar man inte ständigt på kostnaden, man talar inte bara om problem. Istället försöker man skaka fram resurser så att det räcker till att ge alla funktionsnedsatta ett bra liv, alla en bra sjukvård, skola o s v.


Jag och alla andra i brukarrörelsen uppmanar er politikar, ja vi vädjar - ta LSS på allvar igen  och vidta nödvändiga åtgärder som behövs för att säkerställa att LSS funkar som det var tänkt från början. En reform den som tar emot hjälpinsatsen och dennes självbestämmande står i centrum. Där ingen med  helt uppenbart stora hjälpbehov behöver oroa sig för att vid nästa omprövning förlora sin assistans eller andra insatser.


Mvh
Thomas Juneborg
Beviljad personlig assistans

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar