Vad assistansreformen betyder för mig

Jag är rullstolsburen sedan födseln p g a en CP-skada, min funktionsnedsättning är livslång. Jag har varit beviljad personlig assistans sedan reformen trädde i kraft 1994. Jag är nu 37 år och bor själv i en trerumslägenhet. Som alla andra har jag mina intressen - jag har ett stort intresse för samhällsfrågor, har engagerat mig i handikapprörelsen jag har studerat på universitet, jag träffar kompisar på stan,   mm mm. Det är inget konstigt med det - studera på universitet, delta i föreningslivet , det gör alla människor eller har i alla fall möjligheten att göra det om man vill. 

Grejen är att p g a  mina stora funktionsnedsättningar hade inget av allt det jag räknat upp varit möjligt utan den personliga assistansen. Assistansreformen gör det möjligt för mig och alla andra som är beviljade personlig assistans att leva ett eget självständigt liv utan att vara beroende av föräldrar eller andra släktingar.

 

Hur hade mitt liv sett ut om assistansreformen inte funnits? Jag hade:

·        Inte bott i en egen bostad som alla andra gör i min ålder, 37 år.

·        Jag hade bott kvar i föräldrahemmet

·        Jag hade aldrig studerat på universitet.

·        Jag hade aldrig kunnat göra några resor på egen hand.

·        Jag hade aldrig kunnat engagera mig i föreningslivet utan att en nära anhörig följt med på mötena.

·        Jag hade aldrig ens kunnat gå på bio själv utan sällskap av föräldrar eller andra nära släktingar.

Tänk er själva kära politiker, hur hade ni själva känt det om ni inte haft möjligheten att leva ett självständigt liv utan stöd från samhället. Att istället antingen:

1) Bo kvar hos föräldrarna i hög ålder.

2 )  Tvingas flytta in i ett gruppboende där möjligheten till självbestämmande minimeras?

Assistansreformen är en fantastisk frihets och jämlikhetsreform för oss med stora funktionsnedsättningar. Tyvärr pågår idag en utveckling där det blir allt svårare att bli beviljad assistans men desto lättare att bli av med den vid omprövningar. Jag känner själv oro när det blir dags för omprövning, en oro som  också många av mina vänner i  handikapprörelsen känner. Om jag (Gud förbjude) skulle mista den personliga  assistansen skulle det innebära att mitt liv havererar och jag tvingas flytta tillbaka till föräldrarna - de skulle, lika lite som jag själv aldrig acceptera att jag tvingas in i ett gruppboende.

Om ni politiker menar allvar med att bryta det utanförskap många med stora funktionsnedsättningar  befinner sig i finns inget alternativ till assistansreformen.

Thomas Juneborg

Assistansberättigad

 

Ovanstående text ska jag maila till statsminister Fredrik Reinfeldt och ansvarig minister Maria Larsson. Jag rekommenderar att alla andra  som också har personlig assistans gör samma sak och berättar vad assistansen betyder för er.

Gör så här för att maila till önskad medlem i regeringen

fornamn.efternamn@regeringskansliet.se