"Goda institutioner" kan aldrig ersätta personlig assistans

För snart ett år sedan föreslog Expressens kolumnist Gunnar Wetterberg att vad han kallade "goda institutioner" skulle kunna vara ett bra alternativ som ersättning för personlig assistans och skapade givetvis mycket upprörda känslor i brukarrörelsen. Det finns flera anledningar till att Gunnar Wetterbergs idé aldrig kan ersätta personlig assistans på ett bra sätt.

Till  börja med har vi själva namnet - Personlig assistans. Detta innebär att den assistansberättigade/brukaren står i centrum. Det är brukaren som bestämmer vilka personer man vill  anställa  och det är brukaren själv som bestämmer hur man vill att hjälpen utförs. I Gunnar Wetterbergs alternativ bestämmer man inte själv vem man vill ha hjälp av, i institutionen/gruppboendet finns ju redan anställd personal. Det är bara och hoppas att man gillar dem och att de gör ett bra jobb men det egna inflytandet över vem man vill ha hjälp med är borta, d v s självbestämmandet är kraftigt urholkat.

Gunnar Wetterberg skriver om "goda institutioner som öppnar sig mot omvärlden". Jag tror han tänker sig  att personalen på boendet vid önskemål ska kunna följa med vid diverse uteaktiviteter men det skulle aldrig fungera. Jag är 100 % säker på att det skulle uppstå ständiga diskussioner och tvister om vem som får göra vad, möjligheten att göra något spontant skulle vara helt obefintlig. Och om man nu gillar att resa, ja det kan vi glömma helt och hållet. Rätten att bilda familj finns inskrivet i FN-s handikappkonvention, kap 23 som Sverige ratificerat och hur det skulle vara möjligt om assistansen avskaffas och ersätts med Gunnar Wetterbergs alternativ begriper inte jag i alla fall.

 Det finns fler exempel, t.ex. arbete. En av tankarna med den personliga assistansen är ju att brukaren även arbeta med hjälp av personlig assistans. I Gunnar Wetterbergs värld skulle den redan höga arbetslösheten i vår grupp stiga än mer.

I handikappkonventionen kap 19 står det också att personer med stora funktionsnedsättningar har rätt till personlig assistans för att bryta isolering från övriga samhället. En del vill kanske bo i gruppboende och ska i så fall erbjudas den möjligheten, s.k. LSS boende finns ju som bekant som en annan insats inom ramen för LSS. Jag är emellertid helt övertygad om att den stora majoriteten assistansberättigade vill  bo i egna hem där man kan styra sitt eget liv. Då vore det ett jättekliv bakåt för självbestämmandet att tvinga in oss i boendeformer man ej önskar. Det skulle även strida direkt mot handikappkonventionen kap 19 där det står att handikappade personer har rätt att bosätta sig var de vill, inte tvingas in i boendeformer mot sin vilja.

Min slutsats som knappast är kontroversiell i brukarrörelsen blir att hur engagerad personalen än är i de boenden Gunnar Wetterberg tänker sig skulle det ändå vara flera stora steg tillbaka att rakt av ersätta personlig assistans med "goda institutioner".

Gunnar Wetterbergs artikel