Hur har kriminaliteten inom assisistansbranschen varit möjlig?

I dagarna har media rapporterat kring flera stora rättegångar som rör kriminalitet kopplad till personlig assistans. Naturligtvis har den stora, stora majoriteten brukare och assistansanordnare inget att dölja. Jag tycker ändå vi måste vara ärliga och konstatera följande:

·        Rörelsen som helhet underskattade mycket grovt vilken sprängkraft kriminalitet kopplad till personlig assistans skulle ha i kritiken mot reformen.

·        Problemet med kriminalitet har varit betydligt större än att något enstaka rötägg har våldfört sig på en fantastisk reform.

Själv delar jag in brottslighet med koppling till personlig assistans  i 3 huvudgrupper:

1.      Rena bedrägerier där ej funktionsnedsatta personer fått assistansersättning.

2.      Omfattande ekonomisk brottslighet i form av välplanerat skattefusk, bokföringsbrott mm.

3.      Diverse oegentligheter, t.ex. systematiskt fusk med tidredovisning och felaktiga utbetalningar för assistansomkostnader.

Jag menar att  rörelsen, inklusive jag själv hade länge en allt för naiv inställning till problemet. Första gången jag hörde om egentligheter var i ett radioreportage någon gång 2005-2006 där flera assistansbolag betalat ut ersättning till lyxkonsumtion - jag drog inga som helst slutsatser. När det första rena bedrägerifallet uppdagades reagerade jag som alla andra - det är ett enstaka rötägg. Det var först framåt hösten 2012 som jag insåg vilket hot mot hela reformen denna brottslighet är. Emellertid har staten och kommunerna som finansierar hela assistansreformen varit mycket naiva med. I god tro att alla anordnare skulle sköta sig betalade man ut assistanspengarna, kontrollen att pengarna verkligen gick till avsatt syfte var tydligen minimal. Assistansbranschen omsätter en hel del pengar och att kriminella dras dit där det finns mycket pengar är knappast någon nyhet.

Att denna brottslighet fått hålla på så länge är inget mindre än ett totalt haveri för statens alla kontrollfunktioner som Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Skatteverket och även polisen.

·        Försäkringskassan borde utan problem t.ex. ha upptäckt fusket med tidredovisningen.

·        Skatteverket borde ha slagit larm när vissa bolag uppvisade helt orimliga vinstmarginaler.

·        Polisen och redan nämnda myndigheter borde snabbt ha inlett ett omfattande samarbete för att komma åt de som misskötte sig.

·        Sen har vi läkarnas roll. När jag första gångerna läste om bedrägerifall var det för mig obegripligt hur det hade gått till - hur kan läkare låta sig luras på det sättet? Nu i efterhand när det visar sig att en del av alla de som nu är åtalade i olika rättegångar har kopplingar till organiserad kriminalitet blir det mera lättbegripligt.

Varför har reaktionerna från vår sida varit så tama? Själv tror jag att många hade svårt att helt enkelt mentalt ta in att en fantastisk jämställdhetsreform kunde missbrukas så grovt, därav inställningen - det är "enstaka rötägg". Resultatet av den brottsliga verksamheten ser vi nu, t.ex.:

·        Personlig assistans är för kritikerna lika med kriminalitet och oegentligheter.

·        Försäkringskassans bedömningar har blivit hårdare och allt fler förlorar den statliga assistansersättningen.

·        Försäkringskassan och IVO har fått ökade befogenheter att kontrollera våra liv.

Jag blundade länge för problemet men jag gör inte om misstaget igen.