Konsekvenserna av kriminaliteten inom assistansbranschen

Anm:

Alla åsikter och tankar som jag framför  i denna blogg  kommer att vara  mina egna.

 Idag inleds i Södertälje tingsrätt en rättegång där ett stort antal personer står åtalade för att ha lurat till sig mångmiljonbelopp ur den statliga assistansersättningen. Alla som följt med i assistansvärlden senaste åren vet att det avslöjats en rad fall med grova bedrägerier där fullt friska personer lurat till sig pengar. Andra har uppenbarligen sysslat med grova bokförings och skattebrott. Detta har dessvärre skapat en bild av att personlig assistans är en bransch där kriminalitet och egentligheter florerar. Detta, trots att den stora, stora majoriteten assistansberättigade och assistansanordnare har en mjölpåse som är kritvit.

Hur denna kriminalitet överhuvudtaget varit möjligt kan debatteras i all evighet. Jag kommer att återkomma till det i senare inlägg.  Här väljer jag bara och konstatera att kontrollen från myndigheterna varit allt för slapp. Istället väljer jag istället att sätta ljuset på det, enligt mig solklara sambandet mellan kriminaliteten och de försämringar av assistansen som skett. Förutom det faktum att det blir allt svårare att bli beviljad personlig assistans har debatten brukarrörelsen senaste året i hög grad präglats av de lagändringar som trädde i kraft i somras och där Försäkringskassans möjligheter att ställa frågor till assistenterna och IVO-s (Inspektionen för vård och omsorg) möjligheter att göra hembesök är mycket starkt kritiserade. 

Man kan tycka vad man vill om dessa förslag men något som slagit (och förvånat) mig är hur få  som kopplar ihop kriminaliteten med urholkningen av assistansreformen. Jag är nämligen 100 % övertygad om att läget för reformen varit mycket bättre om inte bedrägerierna och annan kriminalitet funnits. Jag menar följande:

·        Vi underskattade mycket grovt vilken sprängkraft kriminalitet, kopplad till personlig assistans skulle ha i den allmänna debatten. Jag var själv länge inget undantag.

·        Allt för länge var reaktionen typ - "det är enstaka rötägg" som vi inte har något att göra med. När nya fall uppdagades gjorde  denna inställning att vi hela tiden hamnade i försvarsställning där all energi måste läggas på att försvara reformens intentioner. Hade rörelsen gemensamt kommit med egna idéer - så här får vi bort rötäggen från branschen tror jag detta hade hänt:

·        Det hade fortfarande klagats en del på att reformen är för dyr mm men vi hade också sätt debattinlägg med budskapet att det är mycket positivt att handikapprörelsen tar problemen med fusk och kriminalitet på allvar. Det hade med andra ord inte alls blivit ett totalfokus på den lilla minoritet som våldför sig på reformen.

·        Vare sig Försäkringskassans eller IVO-s ökade möjligheter att bevaka oss hade blivit lagfäst.

Med andra ord har de kriminella elementen gett reformens kritiker högoktanigt bränsle för att attackera reformen. Själv ska jag göra vad jag kan för att få bort kriminaliteten från branschen. Men ska vi lyckas med det krävs det att vi alla inser vilket hot mot reformen kriminaliteten är. Vi får inte vara så naiva och tro att den nuvarande rättegången blir den sista.

Senare i höst kommer jag i denna blogg att grundligt granska kritikernas argument mot reformen och framföra förslag på hur vi ska bemöta dem.