Kan vi hamna i en situation där allmänhetens vilja att gemensamt finansiera välfärden kraftigt försämras?

 Vår skattefinansierade välfärdsmodell försvarar jag så länge jag lever. Samtidigt är en välfärdsstat som Sveriges helt beroende av att vi är beredda att betala en hel del i skatt för att finansiera den. Här ska jag lyfta en viktig fråga – vad händer om viljan att gemensamt finansiera välfärden via skatten drastiskt minskar? Innan vi går vidare ska jag återigen påpeka – jag förstår mycket väl att vi inte kan ta ut hur mycket skatt som helst och resurserna kommer aldrig vara obegränsade.

Jag har läst DN journalisten Martin Gelins oerhört intressanta men samtidigt skrämmande bok om rasismens historia i USA Den vita stormen: rasismens historia och USA:s fall. Jag rekommenderar starkt boken för alla som är intresserade av demokrati och mänskliga rättigheter. Boken spänner över hela USA-s historia från slavarna på bomullsplantagen i Sydstaterna via inbördeskriget 1861-1865,Ku Klux Klans skräckvälde, massmorden på indianerna,svåra övergrepp på östasiatiska invandrare, medborgarrättsrörelsens framgångar, vita rasisters motreaktioner till dagens USA där en allt mer radikal höger i Amerikas Förenta stater vill vrida landet i antidemokratisk riktning och begränsa rättigheterna för minoriteter i allmänhet och afro amerikaner i synnerhet.

USA är det västland som spenderar minst pengar i förhållande till BNP på offentligt finansierad välfärd. Varför är det så i ett land som ensamt står för över 20 % av världens BNP? Standardsvaret brukar vara att amerikaner i allmänhet är skeptiska till statsmakten som hotar individuell frihet vilket leder ovilja att betala skatter som inte ens är i närheten av den svenska skattenivån. Men när Martin Gelin intervjuar statsvetare, medborgarrättsaktivister och sociologer blir svaret ett annat:

Den främsta orsaken till skattemotståndet handlar inte som staten i sig utan den mycket utbredda rasismen hos den vita befolkningen (= amerikaner med rötterna i Europa) där afro amerikaner är främsta hatobjekten men även latinamerikaner och invandrare från Ostasien.  Utan all denna rasism menar forskarna att USA hade haft en välfärdsstat av västeuropeiskt snitt där företeelser som allmän sjuk och föräldraförsäkring varit en självklarhet. Mest utbredd anses rasismen vara bland fattiga vita eller vita från låg medelklass. Den för många svenskar helt främmande och för mig förfärliga ”logiken” fungerar på följande sätt:

OK, vi är fattiga eller har det ganska knapert men vi är i alla fall vita… Och vi vill inte betala en enda dollar i extra skatt för att minoriteter i allmänhet och särskilt afro amerikaner ska få det bättre! De ska istället veta sin plats i den s.k. ”rashiarkin”. Det här leder i sin tur till ett starkt motstånd till att betala skatt till offentligt finansierad välfärd inklusive infrastrukturprojekt mm. Att många ändå skulle få hjälp av t.ex. Barack Obamas sjukvårdsreform spelar ingen som helst roll. I riktigt extrema fall finns t.om svårt sjuka personer som säger att de dör hellre än får hjälp av skattefinansierad sjukvård eftersom det även går till svarta…

Med så extrema åsikter som får vid spridning blir det naturligtvis inte lätt att bygga upp en stark välfärdsstat Martin Gelin påpekar att det i USA även finns starka antirasistiska rörelser som arbetar för ett mer tolerant USA som också tycker att välfärden måste byggas ut.

Nu tillbaka till Sverige. Skulle något liknande kunna hända här – att stora delar av befolkningen inte vill bidra till välfärden? Till att börja med är Sverige inte USA. När jag skriver detta 2023 finns ett stort stöd för den skattefinansierade välfärden både hos riksdagspartierna och ännu viktigare – allmänheten.

Trots brister och besparingar så spenderar ytterst få länder i världen (troligen bara Norge och Danmark) mer pengar på skattefinansierad välfärd än Sverige som andel av landets BNP. Samma personer som i USA inte vill betala skatt för att de sämst ställda med ”fel hudfärg” ska få det bättre skulle tycka att Ulf Kristersson är socialist, snudd på kommunist. Inget parti går till riksdagsval på att montera när välfärdsstaten till amerikansk nivå. Sant är att ambitionsnivån skiljer sig en del vad gäller höger, vänster i svensk politik. Men enighet råder om det allra viktigaste - att vi betalar för välfärden gemensamt och i alla valrörelser är de generella välfärdsfrågorna viktiga. Viktigaste skiljelinjen går istället dels i synen på vem som ska vara utförare (hur mycket ska ske i offentlig eller privat regi) och synen på den s.k. arbetslinjen.

I praktiken har vi sett att Socialdemokraterna och Moderaterna numer närmat sig varandra i synen på arbetslinjen. Det blev uppenbart när ett mycket stort antal personer förlorade eller nekades sjukpenning efter Magdalena Anderssons ökända utspel 2015.

 

Finns det då någon risk att Sverige skulle kunna hamna i en situation där viljan att betala för gemensamt finansierad välfärd sjunker drastiskt? I dagsläget är den nog risken liten, trots allt. Den svenska välfärdsstaten har ett mycket solitt stöd i folkdjupet. Det visar sig inte bara i den centrala roll som välfärdsfrågorna har i svensk politik utan även i stora protester när besparingar görs på allt från dagis till sjukförsäkringar – ja även personlig assistans. Assistansen hade inte fått så pass viktig roll i valrörelsen 2018 om det inte funnits ett utbrett folkligt stöd för våra protester. Följderna om det skulle ske är ändå så allvarliga att de inte kan ignoreras.

Vad skulle då kunna utlösa en massiv rörelse med budskapet – nej – vi vill inte betala för allt detta längre? Jag ser två faror.

1)  Stödet för våra höga skatter och välfärden bygger ändå på att ”gemene man” känner att välfärden levererar. Kan vi komma till en punkt där betalningsviljan drastiskt minskar p.g.a. upplevd ”brist på valuta” för skattepengarna? Kan inte uteslutas.

2) Välfärdsbrottslighet vilket hänger ihop med punkt 1. Folk vill inte betala pengar till välfärdsinsatser som ”läcker pengar” till kriminella och då pratar jag även om välfärden generellt. Hur stort är välfärdsfusk/välfärdskriminalitet? Ingen vet säkert.

 

Enighet finns uppenbart hos kriminologer att olika formar av brott riktade mot socialförsäkringssystemet har blivit en allt viktigare inkomstkälla för organiserad brottslighet. Och det är illa nog.

 

Oavsett omfattningen på välfärdskriminaliteten är den utöver att den är moraliskt förkastlig oerhört destruktiv bland annat därför att den riskerar att kraftigt urholka gemene mans vilja att gemensamt bidra till välfärden. Och det är en av anledningarna till att jag brinner så för att få bort den kriminalitet avarter som trots allt finns i assistansbranschen. Vi är riktigt illa ute om denna betalningsvilja minskar. Därför är det också mycket viktigt att inte vilda spekulationer präglar debatten – utan att den utgår från statistik som kan styrkas åtminstone hyffsat bra.

Extrema skillnader i synen på Humana och IVO-s arbete mellan stora delar brukarrörelsen och facket

 När jag skrev det här blogginlägget beviljades Humana Inhibition. Ärendet kommer dock fortsätta med sannolikt överklagande från IVO. Hur hade jag agerat om jag haft Humana som anordnare?

Kommunen har alltid det yttersta ansvaret för vår personliga assistans. I varje kommun finns det LSS handläggare som ska känna till alla personer i kommunen som har LSS insatser.

Jag hade därför ringt till kommunen för att höra mig för hur jag ska agera om Humana nekas inhibition och vad kommunen ska göra.

 

Alltså ha en "plan B" – oavsett dagens besked.

 

Vad händer med assistenterna? Vi väljer själva vilka vi vill anställa. Om Humana mister sitt tillstånd kan Humanas ex kunder ta med sig sina personliga assistenter till sin nya anordnare – givetvis under förutsättning att assistenterna accepterar anställningsvillkoren. Om någon hävdar att 11000 personliga assistenter med automatik blir arbetslösa om Humana måste lägga ner verksamheten så stämmer inte det.

Jag har besökt Kommunalarbetarens hemsida för att få mig en uppfattning hur facket ser på att Sveriges största privata assistansanordnare fått tillståndet indraget av IVO. Mycket kort sammanfattat:

 

Helt väntat står stora delar av brukarrörelsen och Kommunal EXTREMT LÅNGT I FRÅN VARANDRA i synen på Humanas verksamhet och IVO-s arbete.

 

Många har kritiserat IVO-s beslut, vad många tycker är orimliga krav på arbetsgivaransvaret och konsekvenserna för Humanas 2000 assistansanvändare och 11 000 anställda assistenter. På Kommunalarbetarens hemsida kan vi emellertid läsa bland annat följande:

 

Att Sveriges största assistansanordnare nu förlorar tillståndet på grund av fusk är värt mer än höjda ögonbryn. Det är faktiskt alldeles oerhört.

 

 Beslutet från Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, om att dra in tillståndet för Humana Assistans innehåller en lång uppradning av fall där assistansberättigade hos Humana har överdrivit eller helt hittat på sitt behov av personlig assistans.

Men vi kan nog anta att Ivo varit noggrannare än någonsin och vet vad de gör när de drar in tillståndet för ett företag med Humanas ekonomiska och juridiska muskler.

Turerna kring Humana har återigen visat vilka oerhörda skillnader det finns i verklighetssynen på hur den privata assistansbranschen fungerar mellan å ena sidan brukarrörelsen och på andra sidan staten med sina myndigheter och facket. Det är som vi lever på olika planeter. Jag menar verkligen allvar med att den här situationen är oerhört allvarlig. Om berörda parter inte kan närma sig varandra i verklighetsbilden vad händer då? Sannolikheten är stor att assistansreformen är dödsdömd som vi känner den.

 

Vad behöver då göras för att någorlunda överbrygga motsättningarna i verklighetsbeskrivningen – vi befinner oss f.t i ett skyttegravskrig. Och alla som vet hur striderna såg ut på västfronten i första världskriget vet att där fanns bara förlorare.  När berörda parter står så långt ifrån varandra brukar sanningen ligga någonstans i mitten. Hade jag bestämt själv hade jag gjort följande:

 

Berörda parter vilket i det här fallet är regering med ansvariga myndigheter och på andra sidan funktionsrättsrörelsen och facket med sina främsta företrädare måste sätta sig ner tillsammans och förutsättningslöst gå till botten med hur det verkligen ser ut med kriminalitet och oegentligheter i assistansbranschen. Det innebär att regeringen och facket inte får gå in med inställningen att alla anordnare är mer eller mindre kriminella. Brukarrörelsen måste å sin sida släppa bilden av att alla anordnare är snälla lammungar.

 

Om vi nu tillsammans går till botten med det här utan vare sig svart eller skönmålningar från båda sidor – vad kommer vi att hitta? Troligen en hel del som inte hör ihop med seriös assistansverksamhet – inklusive inblandning av organiserad kriminalitet. Vi kommer också hitta många anordnare med mycket nöjda kunder som anordnar personlig assistans med hög kvalitet enligt lagens intentioner och goda arbetsvillkor för de personliga assistenterna

 

Jag är helt emot ett kommunalt monopol på anordnarsidan, privata företag måste finnas annars fungerar inte lagen enligt intentionerna. Samtidigt brinner jag för att få bort kriminalitet och avarter. Därför accepterar jag att kontrollen i vissa avseende tyvärr måste öka. Alternativet är att assistansreformen som vi känner den med stor sannolikhet går under.

 

 Det betyder inte att vi ska acceptera vad som helst. I föregående blogginlägg skissade jag på ett antal röda linjer som är oacceptabla.

* Uppdatering. Bara några timmar efter att Förvaltningsrätten beviljande Humana inhibition beslutade Försäkringskassan att stoppa alla utbetalningar till Humana. Pengarna betalas tills vidare ut till Humanas kunder istället. 

IVO har dragit in tillståndet att bedriva assistans med mera för Humana

 Humana är Sveriges största privata assistansanordnare med totalt drygt 2000 kunder och 11000 anställda assistenter. Det är verkligen ingen anordnare i mängden vi pratar om… I tisdags fick vi veta att IVO dragit in tillståndet för Humana att bedriva personlig assistans. Observera att det indragna tillståndet även gäller andra LSS insatser och hemtjänst.

IVO-s beslut att dra in tillståndet för Humana kom helt oväntat för mig. Hade jag varit orolig om jag haft Humana som anordnare? Självklart! Verksamheten ska ju enligt beslut avvecklas senast 10 februari. Med stor sannolikhet får Humana Inhibition vilket i så fall gör att verksamheten kan fortsätta medan rättsprocessen pågår under överklagande.

 

On nu Inhibition inte beviljas – vad händer då för assistansanvändarna och anställd personal? Kommunen har alltid det yttersta ansvaret – vilket kommer leda till enormt mycket mer jobb för kommuner runt om i landet – inte minst de kommuner som lagt ut assistansen på entreprenad till Humana. De som berörs av andra LSS insatser och hemtjänsten? Massor med extrajobb för kommunerna…

 

Med drygt 2000 kunder så måste företaget gjort saker som uppskattats av många. Men det är inte första gången företaget är i blåsväder som hette Assistansia innan det köptes upp. Jag har aldrig haft Humana som anordnare men i mitten av 00-talet hade jag en del kontakt med dåvarande Assistansia. Jag och några kompisar drev ett företag som sålde resor till personer med funktionsnedsättningar och kom i kontakt med dem på den vägen. Ville nog gärna ”värva mig” men jag trivdes bra med det Kooperativ jag hade då som anordnare.

 

Under denna tid granskade Sveriges Radio hur assistanspengarna användes. Assistansia hamnade i blåsväder när det visade sig att kunderna spenderat mycket stora belopp på vad vi kan kalla privat konsumtion – inköp av skinnsoffor, hemmabioanläggningar och mycket annat. En del kunder hade fått (minns summan exakt) 23000 kr/månad inbetald direkt till eget konto att disponera som de ville – motsvarar minst 35000 kr i dagens penningvärde. Det var också strul med facket då det saknades kollektivavtal. Konflikten med facket löstes emellertid när Kollektivavtal undertecknades.

 

Vid sidan av Assistansia hamnade flera anordnare till i skottgluggen som jag inte minns namnet på. Här handlade det om ”mutor” i jakten på nya kunder i form av t.ex. betalda semesterresor – d v s även privata utlägg.

 

Diskussionen efter beskedet har i hög grad handlat om 26 fall om återkrav på Försäkringskassan på totalt 100 miljoner kr, varav bara ett har vunnit laga kraft. Det som glömts bort tycker jag är att det indragna tillståndet som sagt inte bara gäller assistansen utan även andra LSS insatser + hemtjänst. Försäkringskassan och IVO har utrett ärendena sedan 2020. Angående IVO-s beslutsunderlag. Det är mig uppenbart att myndigheten måste ha mycket under fötterna när de fattar ett så drastiskt beslut – annars hade inte tillståndet all annan LSS verksamhet + äldreomsorgen också dragits in.

 

Ingen har vad jag sett kommenterarat det faktum att Humana är börsnoterat och de hårda krav på skötsamhet som följer med det eller att det finns ett stort missnöje med dem i flera kommuner (läs mer på min facebook sida)

Blir det mer kontroll nu? Naturligtvis är det så men det har för mig varit helt uppenbart i flera års tid att det kommer bli så - oavsett färg på regeringen. Jag är faktiskt mer bekymrad av:

 

* En total avsaknad av debatt i funkisrörelsen av vilka kontrollåtgärder som är acceptabla och vilka som inte är det.

 

* Att det blir en intensiv debatt om det ska finnas privata företag överhuvudtaget... Är som ni vet helt emot ett kommunalt monopol.

 

 

Vad är då acceptabel och inte acceptabel kontroll? En röd linje för egen del är om vi skulle tvingas föra daglig journal vad vi gör som varje månad lämnas till FK och eller IVO. Myndighetssverige ska inte få veta vad jag gör – dag för dag! Förbud för anhörigassistans är en annan röd linje för mig. Ett tokigt förslag som FK luftade för något år sedan var att assistenterna skulle övervakas med GPS. Bli inte förvånade om liknande idéer kommer att lanseras igen.

FK eller IVO följer med några dagar och ”granskar” vad jag gör? Självklart en röd linje…

 

Däremot

För några månader sedan hade jag besök av Arbetsmiljöverket, hur var det? Supertråkigt -JA. Obehagligt NEJ. Hur gick det då? Det gick bra och har nu ett skriftligt besked från myndigheten att verksamheten fungerar bra. Detta har jag inga problem med, jag accepterar även årliga besiktningar av verksamheten om det hjälper till att få bort avarterna och ren kriminalitet. (hade gått 10 år från förra besöket).

 

Ett av problemen inom den rent kriminella verksamheten är assistans som redovisas till FK men som aldrig utförs vilket snabbt ger väldigt mycket pengar för enskilda personer och anordnare. Här måste tyvärr finnas ett system som bättre har koll på att assistenterna verkligen jobbar enligt de tider som redovisas. Sen är frågan hur det ska utformas utan att kontrollen över både oss och assistenter gå över styr. Där har jag inget bra svar i dagsläget.

 

Svarta löner är ett annat problem. En bekant till mig som jobbat som assistent har berättat att hen träffat personliga assistenter som berättat att vi får halva lönen vitt och andra halvan svart… Det är ekonomisk brottslighet. Svarta löner och/ eller extremt låga löner borde gå att upptäcka om FK har mandat att jämföra hur många utförde assistanstimmar som assistenterna redovisar och hur mycket inkomst och betald skatt som redovisas till Skatteverket. Ett av många nödvändiga samarbeten mellan myndigheter som är nödvändigt

 

Kan ta fler exempel men då blir inlägget väl långt.

 

 Framtiden?

 Det här går givetvis inte obemärkt förbi hos regeringen. Kommer det här att förbättra chanserna att få igenom en högre schablon till hösten? Givetvis inte.

 

Kommer det öka intresset från regeringen att göra rejäla förbättringar? Med så gott som 100 % säkerhet – nej

 

Kommer Socialdemokraternas intresse för assistansen att öka? Nej

 

 Har uppförsbacken blivit ännu brantare – ja!

 

Kommer det finnas privata anordnare om 5-6 år. Kanske…

 

 Kommer alltid kämpa för vår rätt till personlig assistans, kritisera både vänster och höger när de missköter sig och få bort avarterna och kriminella som förstör så mycket.

Mer omprövningar om ISF -Inspektionen För Socialförsäkringar får bestämma

 Hösten 2017 införde regeringen ett nödstopp på tvåårsomprövningar av statlig assistansersättning. 2018 infördes en bestämmelse i Socialförsäkringsbalken som säger att tvåårsomprövningar av statlig assistansersättning endast får ske vid väsentligt ändrade förhållanden. Inget parti i riksdagen är f.n. för att generellt återuppta tvåårsomprövningar. Som bekant omfattar inte omprövningsstoppet personer med kommunal assistansersättning.

Jag har flera gånger skrivit om att begreppet ”väsentligt ändrade förhållanden” lämnar stort utrymme för tolkning och därmed möjlighet för att göra nya omprövningar. Enligt Socialförsäkringsbalken ska endast de nya behoven omprövas men så är många gånger inte fallet med förutsägbara resultat.

Det här blogginlägget ska emellertid inte primärt handla om Försäkringskassan utan att det även finns andra aktörer i statsförvaltningen som trycker på att fler omprövningar måste göras. ISF (Inspektionen För Socialförsäkringar) är en statlig myndighet som övervakar att de olika Socialförsäkringarna fungerarar. I uppdraget ingår även att slå larm om oegentligheter eller ren kriminalitet uppdagas. Nu har myndigheten granskat felaktiga utbetalningar av assistansersättningen som enligt Försäkringskassan 2021 uppgick till 421 miljoner kr.

ISF anser att Försäkringskassan måste få betydligt mer muskler i myndighetens kamp för att bekämpa oegentligheter och ren kriminalitet. Ett stort hinder anser myndigheten är stoppet på tvåårsomprövningarna som försvårat Försäkringskassans arbete. Vidare anser ISF bland annat följande i en rapport:

•    Försäkringskassan har begränsade möjligheter att förhindra felaktiga utbetalningar av assistansersättning till följd av lagens konstruktion och gällande praxis. Försäkringskassan kan exempelvis bara utreda den person som förmånen gäller.

• Försäkringskassans organisation med ärendehantering och kontrollutredning på olika avdelningar är delvis ett hinder för att effektivt förhindra felaktiga utbetalningar.

ISF föreslår också ett antal åtgärder som regeringen bör vidta:

·    Att se över förutsättningarna att ge Försäkrings­kassan rättsliga möjligheter att utreda om redo­visad assistans verkligen har utförts.

·   Att ge Försäkringskassan rättsliga möjligheter att hämta in information om annan person än den förmånen gäller, exempelvis assistenten.

·   Att utöka Försäkringskassans rättsliga möjligheter att ompröva beviljad assistansersättning.

Här framgår med all tydlighet att ISF vill öka Försäkringskassans befogenheter, inklusive göra mer omprövningar. Detta har inte lyfts alls i funkisrörelsen som det borde gjort tycker jag när så många oroar sig för återupptagna omprövningar. Ärligt talat snubblade jag själv över informationen i Heja Olika.

Men ska inte kriminalitet och oegentligheter bekämpas? Självklart är det så. Jag har skrivit det så många gånger innan. Jag brinner för att få bort avarterna. Den kriminalitet som trots allt finns är inte bara moraliskt helt förkastlig – den är också ett allvarligt hot mot hela assistansreformen som vi känner den. Min oro handlar om att jakten på kriminella kommer gå över styr, att många oskyldiga förlorar assistansen. Jag anser och står för det till 100 % - det finns skrivelser i regleringsbrevet som definitivt öppnar möjligheten för Försäkringskassan att göra mer omprövningar. Och med tanke på utvecklingen senaste 15 åren finns det all anledning och vara rädd för att Försäkringskassan, om myndigheten får mer befogenheter kommer att missbruka den ökade makten.

Det gäller att hitta en medelväg. En väg framåt som effektivt kommer åt fusk och kriminalitet utan att reformen raseras. Uppenbart är att många myndigheter måste samarbeta. Förutom polisen och FK bland annat Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten, Kronofogden, IVO, Arbetsmiljöverket, kommunerna. I många av de uppdagade fallen är anhöriga inblandade. Jag är helt emot ett förbud mot anhörigassistans -. Det skulle vara ett riktigt dråpslag mot reformen. Tyvärr är nog ändå ökad kontroll runt anhörigassistans ändå oundviklig.

Samarbete mellan myndigheter ja. Här finns lagar som styr sekretess mellan myndigheter. Hur informationsutbytet ska regleras överlåter jag till lagstiftaren.

Här är det jätteviktigt att vi, d v s Funktionsrättsrörelsen är en konstruktiv kraft för att få bort avarterna. Därför är det mycket bra att Ifa nu har en dialog med olika myndigheter hur vi ska komma till rätta med problemet. I en intervju med Heja Olika säger ordförande Sophie Karlsson följande:

– Vi kommer tillsammans med Ekobrottsmyndigheten och några andra myndigheter och organisationer att arbeta fram ett material om risksignaler för oseriös assistansverksamhet, säger Sophie Karlsson. För den enskilde assistansberättigade är det viktigt att få information om vad som är rätt och hur man ser signaler på sådant som kan vara fel.

* Efter turbulensen i Skövde kommun om assisterna ska få köra våra bilar har Assistanskoll intervjuat Försäkringskassan hur de ser på frågan och därifrån kommer positiva besked för oss.

Försäkringskassan har inga invändningar mot att personliga assistenter kör våra bilar och att vi ska ha stor frihet att använda våra beviljade timmar till det vi vill. Detta ställningstagande borde åtminstone få kommunerna att tänka efter om enskilda kommuner har liknande tankar.

Det är mycket bra att FK går emot Skövde kommun som hade infört ett förbud mot bilkörning i tjänsten med våra egna bilar men som fick backa efter kraftig kritik.

 

Våra farhågor angående omprövningar framöver är att FK kommer tolka begreppet väsentligt ändrade förhållanden allt bredare utifrån direktiven i regleringsbrevet. Vi måste verkligen följa upp hur det blir i praktiken.

Assistanskoll intervjar Försäkringskassan

 

Utprovning av ny permobil och helhetssyn på hela livssituationen

 Jag har haft elektrisk rullstol/permobil sen mitten av 1980-talet. Det är snart 40 år… För egen del använder jag en vanlig manuell rullstol i hemmet, utomhus är det alltid permobil som gäller. Utprovningen tagit några månader men efter lång och trogen tjänst kommer jag snart lämna den nuvarande permobilen och hämta ut den nya.

I det här fallet tycker jag välfärden fungerar mycket bra. Arbetsterapeuten och teknikerna på hjälpmedelscentralen gör sitt yttersta för att jag ska sitta så bra som möjligt. Bland annat har de gjort en individuell avgjutning av sitsen och jag betalar noll kr för såväl permobilen som avgjutningen. Region Jönköping är också mycket återhållsamma med olika avgifter så det blir ingen abonnemangsavgift heller. Vad jag tycker om att det är ganska stor skillnad i synen på avgifter mellan olika Regioner har jag bloggat om flera gånger – det är verkligen inget system jag gillar.

Det jag kan invända på är att det blir ett väl ensidigt fokus på hur jag sitter. Självklart är det mycket viktigt men det finns andra perspektiv som jag tycker glöms bort. I det här fallet handlar det framförallt om sitthöjden som är högre än den nuvarande När jag såg den modell jag kommer att få första gången tänkte jag och medföljande assistent hur ska jag komma under alla bord på restauranger, fik, konferensrum mm? Skulle jag ens komma in i min egen bil? I så fall motarbetar ju den nya permobilen sitt syfte. Jag har aldrig haft sådana problem under alla år. Nu är sitsen sänkt så mycket det bara går så fi får se hur det går. Teknikerna mätte sitthöjden och kom fram till att det är ingen större skillnad om man tiltar sitsen. Och det går att komma in i bilen.

Men det här är en diskussion som vi måste ha i funkisrörelsen. Tänk om vi får hjälpmedel som skapar nya problem och faktiskt motverkar tillgängligheten när vi möter den s.k. verkligheten i samhället? För eventuella problem att komma under bord med benen har jag som sagt aldrig haft- grundproblemet är i så fall anser jag är att permobilens konstruktion som är felaktig, inte att borden är otillgängliga.

En annan sak som jag tycker är ett generellt problem med permobilerna är att de inte klarar av höga kanter. Och det har inte hänt någonting i utvecklingen under snart 40 år… Men har vi själva tryckt på för en teknisk utveckling här? Som ni vet anser jag att den tekniska utvecklingen måste komplettera det fysiska tillgänglighetsarbetet.

Helhetssynenen ja. Permobilen är helt avgörande för att jag ska kunna röra mig fritt utanför bostaden och således en mycket viktig pusselbit för att leva ett självständigt liv. Fast det räcker inte. Det krävs ju mycket mer. Det krävs andra hjälpmedel, det krävs bostadsanpassningar, en hygglig ekonomi (ingen kan leva ett självständigt liv om hen är konstant pank), tillgänglighet med mera och så givetvis personlig assistans.

Allt detta hänger samman. Permobilen är jätteviktig, absolut men utan personlig assistans kommer jag inte ens upp ur sängen. Och vad har jag då för nytta av permobilen eller andra hjälpmedel? Samtidigt gäller också det omvända. Jag kommer inte utanför hemmet heller utan hjälpmedel heller, oavsett hur många assistanstimmar jag än är beviljad… Och är tillgängligheten i samhället dåligt? Då räcker vare sig permobil och personlig assistans.

* En fungerande personlig assistans kräver också en helhetssyn på alla delar av livet. Och är det någonting som verkligen lyser med sin frånvaro i alla de domar och påföljande tillämpningar som urholkat assistansreformen så är det en total brist på helhetssyn. Motsatsen lyser igenom i dom efter dom. Personlig assistans, enligt juristerna i Förvaltningsdomstolarna är något vi får för att klara av det mest nödvändiga i livet – inte ett verktyg för att kunna leva ett självständigt/självbestämt liv.

Bild: Tompa med min nuvarande permobil på en gågata i centrala Jönköping.

* Denna brist på helhetssyn av vad som är personlig assistans sträcker sig även långt utanför domstolarna. Ett aktuellt exempel hämtar jag från Skövde kommun där kommunen nyligen ville förbjuda assistenterna att köra bil för assistansanvändaren. Det är en sak om det handlar om assistenten/assistenterna ska använda sina egna bilar, där argumenterar jag inte emot. Så är dock inte fallet – här inkluderas även assistansanvändarens egen bil… Att anordnaren gjort klart vad som gäller med försäkringar, olyckor med mera räcker inte.

Skövde kommun visar i sin motivering flera exempel på att de inte förstår vad det verkliga syftet med personlig assistans verkligen är. Kommunen anser inte att bilkörning ingår i assistansuppdraget och så ”min personliga favorit” när det gäller märkliga motiveringar för ställningstagandet:

”Aktiviteter som ligger närmare bostaden är också ett alternativ som inte kräver bil”.

Kommunen förstår alltså inte eller vill inte förstå vad riktig personlig assistans är. Vi ska kunna utforma våra liv som vi vill och välja aktiviteter utifrån egna intressen och önskemål. Hur långt denna aktivitet är från hemmet är helt ointressant. Det kommunen vill göra är helt enkelt att inskränka självbestämmandet.

Beslutet blir ännu tokigare om vi tänker oss (vilket är högst sannolikt) att berörda personer har fått anpassningsbidrag från Försäkringskassan. Strikt tillämpat skulle inte ens föräldrar som jobbar som personliga assistenter åt sitt barn ha tillstånd att köra sin egen bil. Samma bil som staten betalat ut bidrag för att annpassa…

Givetvis har Skövde kommun fått mycket kritik och ska ändå sägas - Kommunen har meddelat att den drar tillbaka beslutet. Nu låter det så här i ett pressmeddelande.

 

Skövde kommun återgår till att personliga assistenter får köra brukares bil

 

Beslutet gäller med omedelbar verkan och har tagits efter att vägande mellan de juridiska och arbetsmiljömässiga svårigheter som identifierats och påverkan på individers livskvalitet gjorts. Förutsättningen för att personliga assistenten ska få köra brukarens bil är att det finns en ömsesidig överenskommelse mellan brukaren och den personliga assistenten som godkänns av kommunen.

Kommunen anser emellertid fortfarande att bilkörning inte ingår i insatsen personlig assistans.

Bilkörning ingår inte i insatsen personlig assistans utan utförs utöver den beslutade insatsen.

Hela pressmeddelandet från kommunen

Trots allt en seger till slutmen det känns oerhört tråkigt när kommunerna kommer med förslag som så uppenbart inskränker självbestämmandet. Fast tänker vi efter är det kanske inte så konstigt:

Jag har ju skrivit många gånger om hur kommunerna motarbetade rättighetslagen LSS innan lagen ens trädde i kraft…

 

Ny vägledning för personlig assistans från Försäkringskassan

Försäkringskassan har släppt sin senaste vägledning för personlig assistans. Och det finns faktiskt delar som är riktigt positiva. Ett allt större problem som många upplever är att FK i allt större omfattning vill detaljstyra vad assistansen får användas till. Detta har lett till att många omprövningar med påföljande indragningar gjorts med hänvisning till ”särskilt ändrade förhållanden” Det går ju helt emot lagens verkliga intentioner där tanken är att vi ska kunna använda vår personliga assistans för att leva det liv vi själva vill.

Kanske har ändå FK lyssnat på åtminstone en del av kritiken. I vägledningen kan vi nu läsa bland annat följande:

”Den försäkrade har stor frihet att använda sina assistanstimmar som hen själv väljer...

Ett beslut om personlig assistans ska innehålla information om den yttre ram inom vilken timmarna får användas. Det är sedan den försäkrade som avgör när och på vilket sätt stödet ska ges inom den ram som de beviljade timmarna ger. Det innebär att den försäkrade har stor frihet att använda sina assistanstimmar som hen själv väljer. 

Att assistanstimmarna används på andra sätt är aldrig i sig anledning att ompröva beslutet.

Om assistanstimmarna används på andra sätt på grund av väsentligt ändrade förhållanden kan dock förutsättningarna för omprövning vara uppfyllda.”

Ifa kommenterar vägledningen så här:

– Det är en bra skrivning som Försäkringskassan har gjort

Ifa har uppmärksammat Försäkringskassan på att det har varit väldigt oklart vad assistanstimmar får användas till. Många användare har varit oroliga för att man inte får byta hobbys eller aktiviteter, utan måste hålla sig till exakt det som nämns i beslut och utredning.

Försäkringskassans vägledning

Utan tvekan är detta rejäla steg i rätt riktning vad gäller FK-s syn på vad personlig assistans handlar om. Men fina skrivelser i ett dokument hjälper ingen, de måste också omsättas i faktisk tillämpning. Ett stort orosmoment är för mig är – som vanligt väsentligt ändrade förhållanden.

Omprövningsstoppet är ju som bekant inte definitivt och precis som jag väntade mig tolkar FK begreppet särskilt ändrade förhållanden mycket brett vilket leder till låga trösklar för omprövningar vilket är raka motsatsen till hur begreppet ska tolkas enligt alla assistansjurister jag träffat och läst intervjuer med. Som jag skrev i förra blogginlägget. Jag menar definitivt att det nya regleringsbrevet lämnar utrymme för ökade befogenheter att återuppta omprövningar.

 

Försäkringskassan ska analysera handläggningen av ansökningar om fler assistanstimmar. Underlag som ligger till grund för besluten ska analyseras liksom kvaliteten i besluten. Det första beslutet om assistansersättning ska jämföras med nya beslut om fler eller färre timmar.

Den sistnämnda meningen lämnar som jag ser det betydligt större utrymme för FK att dra in all assistans med hänvisning till att det första beslutet inte var korrekt med påföljande återbetalningskrav.

* Förra veckan publicerade Heja Olika en artikel en stor vad stora assistansanordnare tror om tillämpningen nu när Stärkt personlig assistans ska förverkligas. Flera uttryckte oro för att det blir snäva tolkningar av både rätten till assistans för barn. Jag sammanfattar mina egna tankar det så här:

Jag håller med de som anser att FK troligen kommer tillämpa den nya lagen strängt angående rätten till assistans för barn och personer som behöver kvalificerade aktiverings och motiveringsinsatser.

 

Nyckelordet för sväva bedömningar är KVALIFICERADE som lämnar stort utrymme för tolkning.

 Hur kommer FK tillämpa Stärkt personlig assistans?

Som jag skrivit innan - jag tror inte de medel som regeringen avsatt i budgeten kommande 3 åren (plus 2.3 miljarder kr i budgeten 2025) täcker de verkliga behoven ens för de personer som berörs.

Huvudorsaken för mina farhågor att 2,3 miljarder kr inte räcker är att i dagsläget ligger antalet beviljade timmar i genomsnitt på ca 129 timmar/vecka. Med väntetid/jourtimmar motsvarar det nästan dygnet runt assistans. Dygnet runt assistans för en person kostar – brutto ca 2 miljoner kr. Dygnet runt assistans för ca 2000 personer som beräknas tillkomma blir bruttobeloppet ca 4 miljarder kr…

 

Jag har haft diskussioner på facebook om att staten kollar utgifterna. Är det inte rimligt att staten följer upp hur assistanspengarna används och följer upp hur utgifterna utvecklas? Självklart. Det är våra gemensamma pengar och det är alla regeringars och riksdagens skyldighet att ha koll på alla skattepengar ska går till rätt saker. Men att ha koll på hur utgifterna får aldrig bli synonymt med nedskärningar.

 

Efter domen i Regeringsrätten 2009 som inskränkte de grundläggande behoven generellt har denna koll på kostnad bara lett till försämringar och blivit de facto kodord för besparingar och tidvis hätsk debatt om att frihetsreformen kostar för mycket. Nu är det dessutom dåliga tider med flera parallella kriser och sedan 1995 finns ett mycket tydligt samband. Är det kris och/eller staten får stora oväntade utgifter -så är det fara för stora försämringar i assistansreformen. Vi får se vad Lars Lööw kommer föreslå i sin utredning. Kändes lovande först angående omprövningarna sedan har det kommit besked som pekar åt helt fel håll.

 

Jag hade inte haft samma rädsla för ordet ”kostnad” för 15-16 år sedan men tiderna har som bekant förändrats till det sämre.

 

Regleringsbrevet till Försäkringskassan 2023

 Nytt år och ny bloggsäsong

Strax före jul fick Försäkringskassan regleringsbrevet från regeringen. Jag håller givetvis med de som säger att myndigheten måste få nya direktiv men det räcker inte. Det behövs även mycket mer pengar. Omvänt räcker inte bara pengar heller så länge behovsbedömningarna inte ändras.

Den nya regeringens insatser har hittills varit mycket magra och rimmar illa med den assistanspolitik tre av fyra partier i regeringsunderlaget säger sig stå för. Mandatperioden är visserligen ung men i år måste det faktiskt hända saker som verkligen gör skillnad om det ska finnas någon trovärdighet hos den nya regeringen. Innan julen listade jag fyra viktiga hållplatser under 2023 där det måste bli resultat, först ut är regleringsbrevet för 2023.

Så här löd regleringsbrevet till Försäkringskassan 2022:

Mål för assistansersättningen

 Försäkringskassans arbete med assistansersättning ska bidra till det nationella målet för funktionshinderspolitiken (prop. 2016/17:188, bet. 2017/18:SoU5). Handläggningen ska präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet så att den som är berättigad till ersättning också får det. Besluten ska vara likvärdiga över hela landet, för såväl flickor och pojkar som kvinnor och män. Försäkringskassan ska även säkerställa en god kontroll för ett effektivt och rättssäkert nyttjande av gemensamma resurser och därigenom förebygga och förhindra felaktiga utbetalningar och bidragsbrott.

 

Så här står det om regeringens mål för assistansersättningen 2023 enligt regeringsbrevet sid 3

Mål för assistansersättningen

Försäkringskassans arbete med assistansersättning ska bidra till det nationella målet för funktionshinderspolitiken (prop. 2016/17:188, bet. 2017/18:SoUS). Handläggningen ska präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet så att den som är berättigad till ersättning får det, samtidigt som den som inte har rätt till ersättning inte får det. Besluten ska vara likvärdiga över hela landet, för såväl flickor och pojkar som kvinnor och män. Försäkringskassan ska även säkerställa en god kontroll för ett effektivt och rättssäkert nyttjande av gemensamma resurser och därigenom förebygga och förhindra felaktiga utbetalningar och

bidragsbrott.

De som eventuellt hade stora förväntningar på nya direktiv när S regeringen byttes ut blir besvikna. Själv tycker jag det är i linje med vad jag väntade mig. Det är varken sämre eller bättre. Läser vi noga vad som faktiskt står är det inte mycket som förändrats jämfört med 2022. Ja, jag kan inte se någonting som på ett avgörande sätt avviker till det bättre för hela gruppen assistansanvändare. Det som möjligen skiljer är mer tydligt formulerat att den som inte anses ha rätt till assistans ska inte ha det.

Jag är som bekant cyniskt lagd efter allt som hänt och tittar alltid efter potentiella kryphål för att spara pengar. Finns det någon ”djävul i detaljerna”? Tittar vi närmare på Assistanskolls sammanfattning hittar jag minst ett exempel i avsnittet om analysera timutvecklingen. Assistanskoll skriver:

Försäkringskassan ska analysera handläggningen av ansökningar om fler assistanstimmar. Underlag som ligger till grund för besluten ska analyseras liksom kvaliteten i besluten. Det första beslutet om assistansersättning ska jämföras med nya beslut om fler eller färre timmar.

Assistanskoll om regleringsbrevet

Utifrån hur FK brukar agera öppnas här ett fönster för fortsatta nedskärningar. Här finns definitivt utrymme för snäva bedömningar och framförallt – återkrav p.g.a. tidigare felaktiga bedömningar – berörda personer har fått för många timmar eller inte haft rätt till assistans alls.

Men är det inte rätt att FK ska kräva tillbaka pengar som betalats ut felaktigt? Självklart – välfärdskriminalitet oavsett form är oacceptabel. Men sådana här skrivningar är jag rädd för leder till att många oskyldiga drabbas. Visserligen har Camilla Valtersson-Grönvall i en intervju med RBU sagt att det är en självklarhet att oskyldiga inte ska drabbas i jakten på fuskare och kriminella. Och jag tror hon är uppriktig där. Fast sådana här direktiv gör mig ändå rejält orolig. Vi behöver inte oroa oss för att en generell återupptagning av tvåårsomprövningar - inget riksdagsparti är för det men glöm inte bort undantaget – väsentligt ändrade förhållanden som är skäl för omprövning.

Med sådana här direktiv är vi naiva om vi inte tror att FK kommer fortsätta att tänja och bända på begreppet med förutsägbara konsekvenser. På papperet ska enbart de delar som handlar om de ökade behoven vid en ansökan om fler timmar bedömas. I praktiken bedöms hela behovet. Ett kryphål jag varnade för redan när omprövning ” endast vid väsentligt ändrade förhållanden” skrevs in i Socialförsäkringsbalken kapitel 51.

Hur ser det ut om vi tittar på som tillkommit jämfört med 2022 är förslagen i Stärkt personlig assistans som ändå kommer innebära stora förbättringar för de som berörs, d v s barn och personer som behöver övervakning p.g.a. risk för hälsan eller att berörd person kan skada sig själv eller andra. Totalt beräknar regeringen att ca 2000 personer återigen får statlig assistansersättning, samma som förra regeringen. Bekymret är att utgår vi från tänkta budgetanslag i budgeten 2023 och påföljande utgiftsplan 2023-2025 sid 173-174 kommer inte 2,3 miljarder kr vara tillräckligt i resurstillskott. Här måste vi följa upp noga hur tillämpningen i praktiken kommer att bli.

* Inför fortsättningen av 2023 lovar jag också att fortsätta tjata om mycket högre schablonersättning. Kan vi inte behålla våra assistenter eller rekrytera nya är ett positivt beslut på papperet inte värt någonting i vårt faktiska liv. Utan assistenter kommer undertecknad inte ens upp ur sängen.

Varför blev ingen KD eller L politiker ansvarig för assistans och LSS? En bekant till mig tror att det finns ett samband mellan kampen mot välfärdsbrottslighet, valet av partitillhörighet för våra frågor och det faktum att justitieminister Gunnar Strömmer tillhör samma parti som Camilla Valtersson-Grönvall, d v s Moderaterna. Jag misstror inte Valterssons intentioner, jag tror hon vill väl. Problemet för oss är att på papperet ansvarig minister inte har den verkliga makten över assistansreformens framtid.

Vi har – som vanligt en rejäl uppförsbacke. Det råder kris på flera olika sätt och historien visar tydligt. Dåliga tider går sedan 1995 alltid hand i hand med nedskärningar. Ta bara en jätteviktig fråga som schablonen. Det finns f.t. en massiv riksdagsmajoritet för fortsatt underfinansiering. KD, L och SD kan inte prata bort sitt ansvar. I och med att de godkänt budgeten sår de också de facto bakom hela regeringens politik. Vi ska inte vara förvånade av ovan nämnda direktiv:

Försäkringskassan ska analysera handläggningen av ansökningar om fler assistanstimmar. Underlag som ligger till grund för besluten ska analyseras liksom kvaliteten i besluten. Det första beslutet om assistansersättning ska jämföras med nya beslut om fler eller färre timmar.