Sveriges Radio har under veckan sänt ett antal
reportage där man granskat assistansbranschen med (givetvis) totalt fokus
på kriminalitet, oegentligheter och bristande kontroll från Försäkringskassan
och IVO. Vi är alla mycket upprörda över okunnigheten som Sveriges Radio visar
upp. Kommer att kommentera reportagen närmare i nästa blogginlägg. Här ska jag
berätta lite mer om varför jag behöver personlig assistans. Liksom ca 20 000 andra personer runt om i landet har
jag inte assistans för skojs skull...
Jag föddes 1976 och börjar således närma mig
medelåldern. Jag föddes med en
hjärnskada, diagnosen jag fick var
Cerebral Pares, CP-skada i mer vardagligt tal. Skadan gör att jag varit
rullstolsburen hela livet och kommer så att förbli, funktionsnedsättningen är
livslång.
Jag har varit beviljad personlig assistans sedan
1994, d v s i -stort sett lika länge som LSS funnits. Utan att gå in på
detaljer behöver jag hjälp med det mesta i vardagslivet. På/avklädning, städning,
tvättning, matlagning personlig hygien, förflyttningar, uträtta ärenden på stan o s v.
Utan assistans hade jag inte kunnat bo själv - ja, jag hade inte kommit utanför
hemmet överhuvudtaget.
Mitt engagemang i handikapprörelsen då, hur hade det
funkat utan personlig assistans? Låt mig säga så här:
Bloggen hade jag kunnat sköta så klart. Men om inte någon
nära släkting följt med hade jag inte kunnat ta mig till något av de seminarier
och evenemang jag besökt eller medverka i senaste åren, jag hade ju inte haft möjlighet
att lämna hemmet...
Antalet arga debattinlägg och reportage som
kritiserar LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet är stort vid det
här laget. Alla artiklar och reportage har gemensamt att artikelförfattaren , i
bästa fall verkar ha minimal insikt i
vad personlig assistans verkligen handlar om. Personlig assistans handlar om
att jag och andra med stora hjälpbehov ska kunna leva ett fritt och
självständigt liv. Vi ska som alla andra kunna bo i ett eget hem, bilda familj,
arbeta, engagera oss politiskt etcetera.
Ingen av oss begär (vilket somliga tycks tro) att
skattebetalarna ska finansiera något jet set liv (med allt som hör därtill) på
Franska Rivieran eller något skatteparadis i Västindien. Fusket sägs vara
omfattande och därmed antyder man att många som är beviljade personlig
assistans egentligen bara är lycksökare. Antalet som är beviljad assistans, ca
20 000 personer genom Försäkringskassan och kommunerna är därför alldeles för
högt, vilket i sin tur anses vara huvudorsaken till "skenande kostnader".
Jag trivs bra med mina
assistenter och det är en stor trygghet och veta att man alltid får den hjälp
man behöver. Samtidigt är det inte kul att behöva hjälp att gå på toan, duscha,
inte själv kunna komma utanför hemmet
etcetera. Det är verkligen inte kul att få sitt vardagsliv vänt ut och in av
Försäkringskassan. Jag garanterar att ingen ärlig person vill gå igenom det om
man inte anser att man måste ha personlig assistans för att vardagslivet ska
fungera. Skulle någon av alla de som kritiserar en fantastisk frihets och
demokratireform vilja byta med mig eller annan i samma livssituation? Jag är
100 % säker på att ingen, absolut ingen skulle vilja göra det...
Nästan alla i vårt land säger att det är en
självklarhet att alla människor har
samma värde och att demokratin i alla lägen måste försvaras. LSS säger ju
att vi har rätt till goda levnadsvillkor
och rätt till självbestämmande som alla andra som bor i Sverige. Varför
sådant fokus på kriminalitet och kostnader om nu allas lika värde är
universellt? Varför inte i första hand fokusera på vad reformen betyder för mig
och alla andra som behöver personlig assistans?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar