Schablonbeloppet 2015 blir 284 kr/timme. Det är en
mycket blygsam ökning, endast 1,4 % jämfört med dagens 280 kr. Mer var
visserligen inte väntat för mig efter Agneta Rönns utredning i vintras om
schablonbeloppets utformning i framtiden. Hon föreslog t.o.m. en frysning under
flera år och att dagens belopp borde
vara hela 22 kr lägre. Man kan säga att regeringen valt en medelväg - ingen
frysning men ändå otillräcklig ökning.
Även en ökning med 4 kr är mycket bättre än en
frysning men är ändå långt ifrån tillräckligt. En ökning på 1,4 % täcker inte
ökade lönekostnader under kommande år. Lägg därtill Försäkringskassans planer
på att införa efterskottsbetalning mm så blir konsekvenserna uppenbara - den
ekonomiska pressen på många anordnare kommer bli allt större med risk för att en
del lägger ner verksamheten , även om brukarna är mycket nöjda. Det är en risk
som ökar ytterligare om de snåla ökningarna fortsätter kommande år.
En annan synnerligen sannolik konsekvens är att de
minskade marginalerna/högre kostnaderna för anordnarna kommer att
"finansieras" av brukarna i form av lägre budget för
assistansomkostnader och större svårighet att anställa assistenter när det inte finns utrymme till löneökningar.
Det innebär i så fall en urholkning av självbestämmandet och därmed även en
urholkning av intentionerna med lagen. Det går också rakt emot det alla
partier säger sig stå för - värna assistansreformen och höja statusen på yrket
personlig assistent.
* ISF
(Inspektionen för socialförsäkringar) är nu klara med sin rapport om hur den
hårdare tillämpningen av behovsbedömningen från Försäkringskassan påverkat de
drabbade. För att sammanfatta det mycket kort är slutsatsen ungefär vad jag
förväntade mig. Man skriver i ett pressmeddelande bland annat följande:
"De
som har störst grundläggande behov är också de som får assistansersättning, och
de flesta som blir av med sin assistansersättning får andra stöd. De som blir
beviljade har i större utsträckning redan kommunala stöd, jämfört med dem som
får avslag".
"Den sammantagna bilden är att de som är i
störst behov av stöd för de grundläggande behoven också är de som beviljas
assistansersättning. De flesta som får sin assistansersättning indragen
beviljas efterföljande år andra stöd från kommunen, främst enligt LSS".
Slätklämmen blir ungefär som
jag väntade mig att, det trots allt gått ganska bra för de som förlorar den
statliga assistansersättningen. Men det håller inte. Personlig assistans är
direkt avgörande om man ska vara delaktig i samhället eller inte. Andra
hjälpinsatser kan aldrig kompensera för den personliga assistansen.
* Parallellt har STIL
drivit en egen utredning som (precis som väntat) visar något helt annat. I en
kort sammanfattning skriver man bland annat följande:
Rapporten visar en verklighet med ett ytterst
ojämlikt och godtyckligt bedömningssystem, där personer förlorat möjligheten
att delta i samhället, att arbeta, studera och ha någon fritid. De vi
intervjuat berättar om känslan av att bli misstrodda av handläggare,
funderingar på om man ska behöva skilja sig för att partnern inte längre ska
förväntas ge en assistans och känslan av att ens människovärde avgörs i
Försäkringskassans behovsbedömning.
Möjligheten att kompensera den
bristande assistanssituationen beror på den enskildes ekonomi och sociala
nätverk. Vi ser en tillbakagång till det som LSS var tänkt att förändra –
institutionalisering, vanmakt, förlust av kontroll och mening i sitt eget liv.
Fantastiskt bra
initiativ av Stil att genomföra en egen utredning - det behövs en motbild till
det staten visar. Staten har egentligen bara utrett sig själva och har därmed
all anledning till att måla upp en så ljus bild av läget som möjligt. Ska den här typen av utredningar vara trovärdiga måste de utföras av oberoende personer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar