fredag 31 oktober 2014

Kommentarer till det nya schablonbeloppet och den stora konsekvensutredningen av hårdare behovsbedömningar

Schablonbeloppet 2015 blir 284 kr/timme. Det är en mycket blygsam ökning, endast 1,4 % jämfört med dagens 280 kr. Mer var visserligen inte väntat för mig efter Agneta Rönns utredning i vintras om schablonbeloppets utformning i framtiden. Hon föreslog t.o.m. en frysning under flera år och  att dagens belopp borde vara hela 22 kr lägre. Man kan säga att regeringen valt en medelväg - ingen frysning men ändå otillräcklig ökning.

Även en ökning med 4 kr är mycket bättre än en frysning men är ändå långt ifrån tillräckligt. En ökning på 1,4 % täcker inte ökade lönekostnader under kommande år. Lägg därtill Försäkringskassans planer på att införa efterskottsbetalning mm så blir konsekvenserna uppenbara - den ekonomiska pressen på många anordnare kommer bli allt större med risk för att en del lägger ner verksamheten , även om brukarna är mycket nöjda. Det är en risk som ökar ytterligare om de snåla ökningarna fortsätter kommande år.

En annan synnerligen sannolik konsekvens är att de minskade marginalerna/högre kostnaderna för anordnarna kommer att "finansieras" av brukarna i form av lägre budget för assistansomkostnader och större svårighet att anställa assistenter  när det inte finns utrymme till löneökningar. Det innebär i så fall en urholkning av självbestämmandet och därmed även en urholkning av intentionerna med lagen. Det går också rakt emot det alla partier säger sig stå för - värna assistansreformen och höja statusen på yrket personlig assistent.

ISF (Inspektionen för socialförsäkringar) är nu klara med sin rapport om hur den hårdare tillämpningen av behovsbedömningen från Försäkringskassan påverkat de drabbade. För att sammanfatta det mycket kort är slutsatsen ungefär vad jag förväntade mig. Man skriver i ett pressmeddelande bland annat följande:

"De som har störst grundläggande behov är också de som får assistansersättning, och de flesta som blir av med sin assistansersättning får andra stöd. De som blir beviljade har i större utsträckning redan kommunala stöd, jämfört med dem som får avslag".

 "Den sammantagna bilden är att de som är i störst behov av stöd för de grundläggande behoven också är de som beviljas assistansersättning. De flesta som får sin assistansersättning indragen beviljas efterföljande år andra stöd från kommunen, främst enligt LSS".

Slätklämmen blir ungefär som jag väntade mig att, det trots allt gått ganska bra för de som förlorar den statliga assistansersättningen. Men det håller inte. Personlig assistans är direkt avgörande om man ska vara delaktig i samhället eller inte. Andra hjälpinsatser kan aldrig kompensera för den personliga assistansen.


Parallellt har STIL drivit en egen utredning som (precis som väntat) visar något helt annat. I en kort sammanfattning skriver man bland annat följande:

Rapporten visar en verklighet med ett ytterst ojämlikt och godtyckligt bedömningssystem, där personer förlorat möjligheten att delta i samhället, att arbeta, studera och ha någon fritid.  De vi intervjuat berättar om känslan av att bli misstrodda av handläggare, funderingar på om man ska behöva skilja sig för att partnern inte längre ska förväntas ge en assistans och känslan av att ens människovärde avgörs i Försäkringskassans behovsbedömning. 

Möjligheten att kompensera den bristande assistanssituationen beror på den enskildes ekonomi och sociala nätverk. Vi ser en tillbakagång till det som LSS var tänkt att förändra – institutionalisering, vanmakt, förlust av kontroll och mening i sitt eget liv.

Fantastiskt bra initiativ av Stil att genomföra en egen utredning - det behövs en motbild till det staten visar. Staten har egentligen bara utrett sig själva och har därmed all anledning till att måla upp en så ljus bild av läget som möjligt. Ska den här typen av utredningar vara trovärdiga måste de utföras av oberoende personer.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar