Adolf Ratzka - visionären som introducerade begreppet personlig assistans i Sverige

Adolf Ratzka är en legend i den svenska Independent living rörelsen och den internationella handikapprörelsen. Han har betytt oerhört mycket för att LSS och personlig assistans blev verklighet i Sverige. Trots sina insatser är mitt intryck att många som är beviljad personlig assistans inte känner till honom.  Det är tid nu att han uppmärksammas ordentligt i den här bloggen.

Adolf Ratzka föddes i nuvarande Tjeckien. Ett stort hjälpbehov fick han först efter att han drabbats av polio vilket ledde till kraftigt nedsatt rörelseförmåga. Åtskilliga år fick han vistas på en vårdinstitution  där självbestämmandet var lika med noll.

Adolf hade ändå tur. Han fick den då unika möjligheten att plugga på ett universitet i Kalifornien med assistenter finansierat med tyska skattemedel. Väl i USA märkte han att det var mycket lättare att studera för handikappade personer än i hemlandet Västtyskland och samhället var mycket mer tillgängligt. Han kom också i kontakt med Independent living rörelsen som startat  i samma delstat på 1960-talet. En ideologi som gick rakt emot den då rådande synen på personer med stora funktionsnedsättningar där vi sågs som passiva vårdobjekt. IL - ideologin handlade istället om det rakt motsatta - personer med stort behov av hjälp hade odiskutabel rätt till att leva ett eget liv med verkligt självbestämmande och vi var lika kapabla som alla andra att sköta våra egna liv med allt som hör därtill.

1973 kom Adolf Ratzka till Sverige. Egentligen var det bara en del av utbildningen men 41 år senare bor han fortfarande kvar. Väl i Sverige slogs han av två saker:

* Trots den stora svenska välfärdsstaten var fortfarande självbestämmandet för vår grupp obefintlig, man var hänvisade till stora gruppboenden  eller hemtjänsten utan inflytande över vem man ville ha hjälp av. I klartext - kommunerna hade en enorm makt över våra liv.

* En passiv handikapprörelse som verkade nöjd med sakernas tillstånd - något han hade svårt och förstå efter åren i USA där handikapprörelsen var mycket aktiv och krävde sina rättigheter på ett helt annat sätt än i Sverige.

Under slutet av 1970-talet och in på 1980-talet drev Adolf Ratzka ett intensivt opinionsarbete och lanserade begreppet personlig assistans, 1984 grundade han också Kooperativet STIL vilket därmed är ett mycket viktigt årtal i kampen för att driva fram LSS och med den rätten till personlig assistans.

Idag kan det tyckas mycket märkligt men verkligheten på 1980-talet var att handikapprörelsen i Sverige inte på något sätt slöt upp helhjärtat bakom Adolf Ratzkas nya idéer, många, troligen de flesta i DHR och andra stora förbund ville istället se t.ex. se en kraftig utbyggnad av hemtjänsten. Ska man försöka förklara denna mycket skeptiska inställning tror jag till stor del den förklaras av att handikapprörelsen i stor utsträckning fortfarande  företräddes av anhöriga och eldsjälar utan funktionsnedsättningar, d v s andra än de behövande själva företrädde oss. Och det är f.ö. inte ovanligt att en person som lanserar något helt nytt möts med skepsis. Föga överraskande var det också ett stort motstånd från myndighetssverige, ett motstånd som är kännbart än idag  - särskilt på kommunnivån.

Oddsen att lyckas driva igenom en helt ny stödform var  därmed inte så goda precis men Adolf Ratzka stod dock på sig och STIL propagerade intensivt  för personlig assistans resten av 1980-talet och in på 90-talet och gradvis blev entusiasmen allt större i handikapprörelsen.1987 lyckades STIL att driva igenom ett kommunalt försöksprojekt med personlig assistans med totalt 21 personer. Assistenterna anställdes formellt av STIL medan brukarna precis som idag var de som bestämde vem man ville anställa, bestämde hur man ville att hjälpen skulle utföras, skötte arbetsledarerollen mm. Projektet visade att skattebetalarna fick mycket mer valuta för pengarna än för hemtjänsten, d v s den personliga assistansen var betydligt biligare räknat i kostnad/timme.

I slutet av 1980-talet hade även rikspolitikerna börjat intressera sig för STIL på. Bland politikerna var givetvis Bengt Westerberg mycket viktig för tillkomsten av LSS, han var ju socialminister 1991-1994 men han var faktiskt inte den första politikern på riktigt hög nivå som visade seriöst intresse för Adolf Ratzkas och STIL- s vision. Han hette istället Bengt Lindqvist och var vice socialminister 1985-91. Det var han som 1989 tillsatte den stora handikapputredningen som föreslog rätten till personlig assistans.  Då "sossarnas Bengt" insatser inte är särskilt kända kommer jag senare i höst att skriva ett blogginlägg om honom med.

1994 trädde slutligen LSS i kraft där personlig assistans var och är en av totalt 10 olika stödformer. Som första land i världen hade Sverige stiftat en lag som sa att personer med stora funktionsnedsättningar hade samma rätt som alla andra att styra sitt eget liv - Adolf Ratzkas stora vision hade därmed gått i uppfyllelse.

Idag är Adolf Ratzka verksamhetsledare på Independent living institutet, en del av den svenska grenen av den internationella Independent living rörelsen och som också driver sajten Assistanskoll. Han konstaterar att den personliga assistansen och LSS lagen betyder och har betytt oerhört mycket för vår grupp. Han är mycket kritisk till fuskdebatten som han menar tagit helt orimliga proportioner. När det gäller finansieringen av assistansen förespråkar han bestämt att staten ska vara ensam huvudman  I en intervju i Svensk Handikapptidskrift tidigare i år fick också den svenska handikapprörelsen en rätt rejäl känga som, enligt Adolf Ratzka fortfarande är för "mesiga" mot politikerna när vi kräver våra rättigheter.

* En uppdatering angående regeringens planer att stoppa vinstjakten i välfärden. I överrenskommelsen mellan regeringen och Vänsterpartiet är assistansbolag undantagna.  Jonas Franksson med flera har gjort ett kanonjobb för att få till det undantaget.