Att bli förälder och ta hand om sina barn är ingen
lätt uppgift för någon, det innebär väldigt mycket ansvar och tid som tas i
anspråk. Även när barnen börjar bli så pass gamla att de åtminstone delvis
klarar sig själva ska kläder köpas in, mat lagas, läxghjälp mm. Man får vara
ständigt beredd att ställa upp som chaufför till barnkalas, kompisträffar, diverse sportaktiviteter mm. Föräldramöten i skolan ingår också och mycket annat.
För föräldrar
som har barn med funktionsnedsättningar blir uppgiften än jobbigare.
Hjälpbehoven gör att även barnet börjar bli äldre är man i princip aldrig helt
ledig, lägg därtill all tid som läggs
ner på att fylla i olika blanketter till Försäkringskassan, att det troligen
inte finns en enda förälder i landet som inte fått ägna många, många timmar åt
att kämpa mot myndigheter som inte vill bevilja dem hjälp man egentligen har
rätt till. För att sammanfatta det kort - att vara förälder åt ett barn med
stora funktionsnedsättningar kräver mycket mer än att vara förälder åt andra
barn och därför måste ett ett
omfattande stöd från samhället vara en självklarhet. När det är uppenbart att
barnet har stora hjälpbehov är det inte
acceptabelt att avslå med hänvisning till "föräldraansvaret " - det är faktiskt rena hånet mot både barnet i
fråga och de föräldrar som i princip är i tjänst 365 dagar om året.
LSS gör inte någon skillnad på barnets ålder
- alla med tillräckligt stort behov av hjälp har rätt till personlig assistans
eller någon annan av LSS hjälp/stödinsatser. Men vart går gränsen när
föräldrarnas extrajobb p g a barnets funktionsnedsättning blir så stort att man
ska bli beviljad hjälp enligt LSS? I dagsläget finns det inga klara riktlinjer
vilket bland annat fått följande konsekvenser:
· Försäkringskassans
olika kontor och kommunerna tolkar föräldraansvaret på olika sätt.
· Vilken
hjälp man får som förälder blir därmed alltmer ett lotteri beroende på var i landet man bor.
· Avslag
med hänvisning till "föräldraansvaret" blir allt vanligare.
I senaste numret av tidningen Assistans kunde man
läsa om Helena Dedersson och hennes fyråriga
son John som har en CP-skada och omfattande hjälpbehov. Helena tillhör
de föräldrar som inte fått personlig assistans beviljad åt sin son. Helena
berättar om allt extrajobb det innebär att ta hand om John. Till det kommer en
stor frustration över att hon vet att det i grannkommunen finns ett barn som
har blivit beviljad personlig assistans med ungefär samma
funktionsnedsättningar som John.
Rätten till hjälp ska undantagslöst vara likvärdigt
oavsett om man bor i Pajala, Ystad eller Stockholm. Mitt i pratet om
"normalt föräldraansvar" finns också rättigheterna för de personer
som det ytterst handlar om - barnen med stora funktionsnedsättningar.
Sverige har undertecknat FN-s barnkonvention och 2010 gjordes några ändringar i
LSS som stärkte barnens rättigheter. I LSS § 6a står nu följande:
6 a § När
åtgärder rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas
Att ge avslag till personlig assistans eller andra
LSS insatser och hänvisa till föräldraansvaret är knappast förenligt med nämnda
paragraf
Vad säger Försäkringskassan om den aktuella
situationen? Generaldirektör Dan Eliasson säger ungefär följande:
Vi är medvetna om den aktuella situationen och att
många som får avslag känner att besluten är godtyckliga. Det är inte bra så
klart och därför håller vi nu på att utreda frågan men kan inte lova att
utredningen kommer at utmynna i ett klarare regelverk. Eftersom barn är olika
är det svårt att sätta upp ett regelverk som täcker alla i synnerhet de barn
som har särskilda behov. På frågan om begreppet "föräldraansvar"
överhuvudtaget ska användas hänvisar han till att det är politikerna som ska
avgöra.
Återstår och se alltså om det blir en förbättring
framöver.
*Regeringen har fastställt schablonbeloppet för
nästa år - det blir en ökning med 4 kr till 284 kr/timme = 1,4 %. Anslagen till
den statliga assistansersättningen uppgår till drygt 24,4 miljarder kr för
2015. Ökningen är snålt tilltagen som jag kommer att kommentera närmare i nästa
blogginlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar