150 länder har nu ratificerat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar

Det var mycket positivt i Stefan Löfvéns regeringsförklaring - flexjobben som man vill införa, samordna rätten till hjälpmedel så det blir likvärdigt runt om i landet, bredda tillgänglighetslagen och att alla ska inkluderas i samhället. Mycket positivt är också att många olika förbund och Kooperativ i handikapprörelsen hjälpte till  - ni som följer den här bloggen vet att jag brinner för sammarbete. Barnkonventionen sa han uttryckligen ska bli en del av den svenska lagstiftningen. När man väl gjort det måste det bli fokus på att även Handikappkonventionen blir en del av svensk lag. 

För några veckor sedan skrev Svensk handikapptidskrift att 150 länder nu har undertecknat FN-s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar (handikappkonventionen), det är drygt 75 % av FN-s medlemsländer, det lilla landet Guayana blev det 150-e landet som undertecknade konventionen. FN själva betraktar det som en milstolpe - man kommenterar det på följande sätt:

 Det visar att det internationella samfundet tar frågan om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar på allvar.

Det finns faktiskt några länder i västvärlden som inte ratificerat än och det är USA, Nederländerna och Finland. Att jänkarna inte ratificerat den än är ingen överraskning för mig med tanke på att man så vitt jag vet inte ratificerat barnkonventionen heller. Men att vårt grannland Finland och Nederländerna inte gjort det heller - ja det är riktigt uselt.

Anm.: Barack Obama har skrivit under konventionen men USA-s Kongress har inte ratificerat den.

Sverige har som bekant anslutit sig till konventionen och blivit ratificerad av riksdagen men vi vet alla att det finns på tok för många exempel på att vi inte lever upp till den. Jag har tidigare skrivit att vi fick mycket kritik i våras när FN gjorde en "besiktning" av hur väl vi lever upp till konventionens bestämmelser. Tyvärr men knappast överraskande tog inte regeringen till sig av kritiken. När den då ansvarige ministern Maria Larsson har den inställningen (hennes chef statsministern visade inget som helst intresse heller) så sänder det ut mycket negativa signaler - det visar att man inte tar handikapprörelsens frågor på genuint allvar - i så fall hade reaktionen varit annorlunda.

Konventionen omfattar alla personer som lever med funktionsnedsättningar. Om vi håller frågan till just LSS så är den ändå så bred går  hand i hand med många av konventionens artiklar. Förutom artikel 19 som bland annat tar upp rätten till personlig assistans och rätten att bli inkluderad i samhällslivet har vi bland annat rätten till rätten till ett medborgarskap utan inskränkningar, rätten  att bilda familj, rätten att ej utsättas för diskriminering, rätten till ett tillgängligt samhälle, rätten till utbildning på samma villkor som andra.

Vi ska inte vara så naiva och tro att allt med automatik flyter perfekt om Handikappkonventionen blir svensk lag men vi  = hela handikapprörelsen måste gemensamt kämpa för att det blir så. Om konventionen blir en del av den svenska lagstiftningen blir det kraftfull signal att Sveriges riksdag och regering verkligen tar våra rättigheter på allvar. Och när den väl blir en del av svensk lagstiftning borde det rimligen bli betydligt svårare för myndigheterna att gå runt rättighetslagen LSS genom att leta upp olika kryphål. Det skulle också bli mycket lättare för oss att verkligen driva våra krav på att ta LSS intentioner på allvar, omarbeta tillgänglighetslagen mm.

Ungefär en miljon personer som bor i Sverige har någon form av funktionsnedsättning och Konventionen omfattar oss alla. Vi är alla, oavsett funktionsnedsättning i varierande utsträckning beroende av stöd från samhället för att ha ett bra och värdigt liv, därför borde hela handikapprörelsen gemensamt trycka på nu för att konventionen blir upphöjd till svensk lag.

Senaste året har jag sett markanta förbättringar när det gäller samarbete mellan alla Handikapprörelsens olika medlemsförbund , vilket bland annat visats i Torsdagsaktionen, mer gemensamma debattartiklar och senast  i arbetet att påverka regeringsförklaringen. Mer samarbete  är även nödvändigt om vi ska förmå politikerna att upphöja konventionen till lag.

*Kooperativet JAG, en del av den svenska Independent livng rörelsen har skrivit ett brev till regeringen där man uttrycker stor oro för att schablonbeloppet inte kommer att höjas nästa år. Det är givetvis förödande för assistansreformen om man fryser schablonbeloppet. De som får betala är i slutändan brukarna i form av mindre pengar för assistansomkostnader och större svårigheter att rekrytera assistenter.

Hela brevet till regeringen