Tidigare idag läste Stefan
Löfven upp sin regeringsförklaring, efter åtta år i opposition återtar nu
socialdemokraterna regeringsmakten, vad kommer det betyda för vi som lever med
personlig assistans eller andra LSS insatser?
Om vi börjar med själva
ministerlistan blir det en "stor regering", hela 24 ministrar, varav
18 socialdemokrater. Ett antal namn är de helt väntade. Att Magdalena Andersson
blir finansminister, Margot Wallström
utrikesminister, Åsa Romson miljöminister och Gustav Fridolin
skolminister var alla självklara. De för oss är de viktigaste posterna de statsråd som tar hand om
socialdepartementet. Här har Stefan Löfven bestämt sig för att avskaffa titeln
socialminister - istället väljer istället Stefan Löfvén att dela upp jobbet på
tre ministerposter (brukar vara två).
Till socialdepartementet knyts
jämställdhetsministern (en viktig post för vår del) som kommer att besättas av Åsa Regnér som tidigare varit generalsekreterare i RFSU (Riksförbundet för sexuell
upplysning). Den person som direkt kommer ha huvudansvaret för funkisfrågorna
blir om jag förstått det rätt också jämställdhetsministern. Märkligt att Lena Hallengren
som varit sossarnas handikappolitiska talesperson inte fick en ministerpost.
När det gäller själva
regeringsförklaringen fanns mycket positivt, här är ett axplock:
·
Fokus på jämlikhet
·
FN-s Barkkonventionen
ska bli svensk lag
·
Nationellt
kunskapscentrum för forskning om rasism
·
Säkra de
nationella minoriteternas rättigheter
Något direkt fokus på just
handikapprörelsen blev det inte. Om man skulle be Stefan Löfvén om en förklaring
skulle han troligen svara ungefär så här:
Handikapprörelsens frågor -
LSS, tillgänglighet, icke diskriminering etcetera går hand i hand med socialdemokratins
övergripande samhällsvision - ett samhälle för alla, utan diskriminering
och rasism, ett samhälle där alla som behöver stöd för att leva sitt liv också
ska få det etcetera.
Att göra FN-s barnkonvention
till svensk lag är givetvis ett mycket bra förslag men hade han samtidigt
föreslagit att även göra handikappkonventionen till svensk lag hade Stefan
Löfven sänt ut en kraftfull signal att våra frågor verkligen är prioriterade.
Nu blev det inte så.
Sammanfattningsvis. Socialdemokraterna är inte ett 45-50 % parti längre.
S-MP regeringen fick tillsammans knappt 39 % av rösterna. Inte ens med stöd av Vänsterpartiet
är man nära att ha egen majoritet. Även om Stefan Löfvén har en ambition att
göra stora förbättringar är det långtifrån självklart att han kan driva igenom
det i riksdagen.
Med andra ord gör man nog klokt i att inte skruva upp förväntningarna
vad gäller en radikal förbättring för vår del. Detta i synnerhet som
Sverigedemokraterna det tredje största partiet i riksdagen kan fälla alla
förslag om man gör gemensam sak med allianspartierna och Jimmie Åkesson
prioriterar definitivt inte våra frågor. Det vore visserligen ett enormt svek från Folkpartiet om man går
emot ett S-MP-VP lagförslag om ändring
av t.ex. LSS § 9a eller skärpning av tillgänglighetslagen. Det hade ändå känts
tryggare med det Folkparti som leddes av Bengt Westerberg.
Ett första test på hur stort allvar den nya
regeringen tar frågan om personlig assistans och LSS blir reaktionerna på den statliga
utredning som ska presenteras i oktober som ska belysa konsekvenserna om Försäkringskassans
hårdare tillämpningar. Den kommer jag att återkomma till. Ett positivt tecken
är att man i alla fall bestämt sig för att avskaffa Fas 3 och införa Flexjobb som
Neuroförbundet och Stil projektet Medborgargolv jobbat hårt för.
Anm. För de som kanske inte
vet vad flexjobb är för något handlar det om att personer med nedsatt
arbetsförmåga ska kunna jobba deltid men ändå få betalt för 100 %. Arbetsgivaren
betalar för den del som man faktiskt jobbar - staten betalar resten. I Danmark
som är förebilden har det inneburit stora förbättringar för personer med
nedsatt arbetsförmåga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar