Till att börja med är det bara och vänja sig vid att dylika artiklar från diverse tycka till maskiner även fortsättningsvis kommer att komma emellanåt - ingenting tyder på motsatsen.
'Handikapprörelsens strategi att möta angreppen har ännu så länge framförallt handlat om att man använder sig av "mjuka argument". Alla människors lika värden, rätt till självbestämmande mm. Man har också hänvisat till LSS som rättighetslag, FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning mm. Frågan vi måste ställa oss ändå - har strategin varit framgångsrik?
I den bästa av världar hade
man inte ens behövt använda sig av FN-konventioner mm för att försvara LSS och
personlig assistans. Alla hade tyckt att det var en självklarhet. Nu är emellertid den bistra verkligheten annorlunda
- mycket starka samhällskrafter ogillar LSS , man anser att personlig assistans
är "lyx" etcetera. Svaret på frågeställningen ovan blir för min del
tyvärr NEJ. De s.k. mjuka argumenten har inte fungerat och då måste man tänka
om. Naturligtvis är det jätteviktigt att även fortsättningsvis lyfta fram
konsekvenserna för de som drabbas av försämringarna och visst ska man hänvisa
till LSS som rättighetslag o s v. Min övertygelse är emellertid att
argumentationen måste breddas om vi ska få kritikerna på defensiven.
Jag menar att det är viktigt
att analysera hur argumenten från kritikerna ser ut om man ska lägga upp ny
strategier. Jag har "ringat in" följande argument som motståndarna
använder:
·
Kriminalitet,
fusk och oegentligheter frodas - gäller
framförallt assistansbranschen.
·
Totalkostnaden
är alldeles för hög
·
Det finns inga
vinster överhuvudtaget - bara kostnader
·
Vi med personlig
assistans är "bortskämda" eftersom pensionärer får nöja sig med
hemtjänst eller äldreboende
·
Personer med
utvecklingsstörning är "för dumma i huvudet" för att kunna ha nytta
av assistansen.
Som ni ser är alla argument
direkt eller indirekt kopplat till att man anser att kostar för mycket. Pengarna går inte till avsatt syfte, för
mycket skattepengar förbrukas, varför slösa pengar på personer som ändå inte
har nytta av personlig assistans osv.
Nyckeln menar jag därför är
att slå hål på kostnadsargumentet, visa hur ihåligt det är. Man behöver
sannerligen inte vara ett mattegeni för att snabbt räkna ut att det inte på långa
vägar är så dyrt för skattebetalarna som kritikerna hävdar. Men för att det ska
få verklig effekt mot kritikerna borde rörelsen anlita nationalekonomer som
räknar på det - skatteintäkter från inkomstskatt, sociala avgifter,
momsintäkter, kostnad för at göra kanske 100 000 personer arbetslösa om hela LSS
avskaffas, s.k. dynamiska effekter på
samhällsekonomin när jobb skapas,
kostnaden om tiotusentals människor tvingas lämna sina jobb för att ta hand om
anhöriga, d v s RUBBET!
Tidigare i veckan skrev jag
ett blogginlägg om hur mycket skatt som går tillbaka till staten från
assistansbranschen, nästa inlägg kommer handla om skatteintäkter från alla LSS verksamheter.
Jag håller med dig i allt du skrivit! Möjligen att vi kanske ska bli ännu tuffare och hårdare bemöta all orättfärdig kritik med att ifrågasätta som t ex varför alla barn får barnbidrag, eller varför ska barn till rika människor få gratis tandvård, varför avskedar man inte 10 000 inom offentlig förvaltning när man ska spara pengar etc mm osv.
SvaraRaderaLite elakt kanske, men så gör ju dom mot oss!