Hur ska vi argumentera mot kritikerna?

Senaste 4-5 åren har som alla känner till, tillämpningen av LSS blivit allt hårdare med följden av att allt fler får hjälpen helt eller delvis indragen. Parallellt med detta har det med jämna mellanrum kommit ledare och debattartiklar som alla har gemensamt att artikelförfattarna är mycket kritisk mot LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet. Varje gång en dylik artikel dyker upp blir vi djupt upprörda över den människosyn och okunskap om våra livsvillor som visas upp. Frågan 'är hur vi ska bemöta alla angrepp?


Till att börja med är det bara och vänja sig vid att dylika artiklar från diverse tycka till maskiner  även fortsättningsvis kommer att komma emellanåt  - ingenting tyder på motsatsen. 

'Handikapprörelsens strategi att möta angreppen har ännu så länge  framförallt handlat om att man använder sig av "mjuka argument". Alla människors lika värden, rätt till självbestämmande mm. Man har också hänvisat till LSS som rättighetslag, FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning mm. Frågan vi måste ställa oss ändå - har strategin varit framgångsrik? 

I den bästa av världar hade man inte ens behövt använda sig av FN-konventioner mm för att försvara LSS och personlig assistans. Alla hade tyckt att det var en självklarhet. Nu är  emellertid den bistra verkligheten annorlunda - mycket starka samhällskrafter ogillar LSS , man anser att personlig assistans är "lyx" etcetera. Svaret på frågeställningen ovan blir för min del tyvärr NEJ. De s.k. mjuka argumenten har inte fungerat och då måste man tänka om. Naturligtvis är det jätteviktigt att även fortsättningsvis lyfta fram konsekvenserna för de som drabbas av försämringarna och visst ska man hänvisa till LSS som rättighetslag o s v. Min övertygelse är emellertid att argumentationen måste breddas om vi ska få kritikerna på defensiven. 

Jag menar att det är viktigt att analysera hur argumenten från kritikerna ser ut om man ska lägga upp ny strategier. Jag har "ringat in" följande argument som motståndarna använder:

·       Kriminalitet, fusk  och oegentligheter frodas - gäller framförallt assistansbranschen.

·       Totalkostnaden är alldeles för hög

·       Det finns inga vinster överhuvudtaget - bara kostnader

·       Vi med personlig assistans är "bortskämda" eftersom pensionärer får nöja sig med hemtjänst eller äldreboende

·       Personer med utvecklingsstörning är "för dumma i huvudet" för att kunna ha nytta av assistansen.

Som ni ser är alla argument direkt eller indirekt kopplat till att man anser att kostar för mycket.  Pengarna går inte till avsatt syfte, för mycket skattepengar förbrukas, varför slösa pengar på personer som ändå inte har nytta av personlig assistans osv.

Nyckeln menar jag därför är att slå hål på kostnadsargumentet, visa hur ihåligt det är. Man behöver sannerligen inte vara ett mattegeni för att snabbt räkna ut att det inte på långa vägar är så dyrt för skattebetalarna som kritikerna hävdar. Men för att det ska få verklig effekt mot kritikerna borde rörelsen anlita nationalekonomer som räknar på det - skatteintäkter från inkomstskatt, sociala avgifter, momsintäkter, kostnad för at göra kanske 100 000 personer arbetslösa om hela LSS avskaffas,  s.k. dynamiska effekter på samhällsekonomin  när jobb skapas, kostnaden om tiotusentals människor tvingas lämna sina jobb för att ta hand om anhöriga, d v s RUBBET!

Tidigare i veckan skrev jag ett blogginlägg om hur mycket skatt som går tillbaka till staten från assistansbranschen, nästa inlägg kommer handla om skatteintäkter från  alla LSS verksamheter.