Personlig assistans och media

På sajten Assistanskoll (www.assistanskoll.se) har man publicerat en rapport från assistansanordnarna  där man hävdar att den personliga assistansen har blivit en spottkopp i media. Vad anser jag själv om detta?

Till att börja med har det senaste året kommit allt fler artiklar om personer som misshandlas av myndigheterna när man förlorar sin assistans och Kalla Fakta avslöjade grova missförhållanden i hur kommuner handlägger LSS -ärenden. Det är bra att detta kommer fram. Sen har vi rapporteringen om kriminalitet och oegentligheter och där finns det väldigt mycket att kritisera.

Till att börja med får vi konstatera att det råder pressfrihet i Sverige - media har fria händer att rapportera om i stort sett allting. Och visst  ska man vissa fall belysa de missförhållanden  som  i vissa fall råder bland den lilla minoriteten oseriösa anordnare precis som man belyser missförhållanden inom äldreomsorg, kommunala bolag etcetera.

Däremot är rapporteringen om fusk, kriminalitet och egentligheter mycket kraftigt överrepresenterad jämfört med annan kriminalitet i samhället. Ja, jag menar att den saknar all rim och reson. Ingen annan kriminalitet kopplad till skattefinansierad verksamhet är ens i närheten av att  få så mycket uppmärksamhet. Ta t.ex. fusk inom RUT och ROT-avdrag. Alla vet att fusk och oegentligheter är vanligt men intresset från media att belysa detta är lika med noll.

Varför är då kriminalitet kopplad till personlig assistans så "intressant" för media? Att verksamheten är helt skattefinansierad förklarar en del men långt i från allt. Om detta vore helt avgörande - varför rapporterar man inte någonting om t.ex. ovan nämnda skattefinansierade verksamheter? Den viktigaste orsaken menar jag är att det finns mycket starka krafter i samhället som av rent ideologiska skäl ogillar assistansreformen. Man tycker att den "slukar på tok för mycket pengar" som borde läggas på "viktigare saker än att ge personer med stora funktionsnedsättningar möjligheten att leva som andra". Och hur underminerar man bäst allmänhetens förtroende för reformen? Givetvis är smutskastning en effektiv metod. 

Nära kopplat till all rapportering om kriminalitet är återkommande debattartiklar i de rikstäckande tidningarna från diverse proffstyckare som går till hårt angrepp mot reformen. Kritik om höga kostnader varvas med påståenden om att assistansbranschen är en magnet för kriminella som vill tjäna "lätta pengar". 

Naturligtvis måste assistansbranschen som allt annat finansieras. Det är legitimt att prata om finansiering nu och i framtiden för all skattefinansierad välfärd. Vet i katten hur många debatter man hört på radio och sett på TV som handlar om hur man i framtiden ska finansiera pensioner, äldrevård, sjukvård etcetera. Men det som proffstyckarna trumpetar ut (där Expressens Anna Dahlberg är en av de värsta) handlar inte om en debatt om framtida finansiering för att ge oss ett bra liv. Nej, det handlar om något helt annat. Nämligen att reformen kostar allt för mycket pengar och att detta går ut över skola, sjukvård etcetera. Genom att ställa grupper mot varandra vill Anna Dahlberg och likasinnade smutskasta en mycket viktig demokrati och jämställdhetsreform, att vi är parasiter som "stjäl" pengar från andra mycket viktiga verksamheter.

Detta menar jag enbart är ett uttryck för taskig människosyn. Jag har skrivit innan men det kan inte upprepas för många gånger. Det finns ett direkt samband mellan människosynen och viljan att betala. För ju större värde man sätter på något, i vårt fall assistansreformen desto mer är man beredd att betala för den utan att gnälla. Och tycker man att personlig assistans är viktigt och finns det eventuella problem att få pengarna att räcka till så kommer man istället med konstruktiva idéer hur man ska skaka fram pengar så det räcker till alla.

Få saker retar mig lika mycket som dessa proffstyckare som skriver massa dynga utan att veta någonting om hur vardagslivet ser ut för oss och våra anhöriga. Det är minst sagt beklämmande att dessa personer får så stort utrymme i media. Om Anna Dahlberg, Erik Hörstadius m f l sitter och snackar nedlåtande om oss vid frukostbordet  struntar jag i men dessa tyckare har faktiskt indirekt mycket stor makt. Och då blir all offentlig smutskastning från deras sida ett allvarligt hot mot alla som är beviljade personlig assistans, andra LSS insatser och anhöriga.

Man ska egentligen aldrig önska någon medmänniska olycka men i dessa fall önskar jag nästan att de själva hamnade i rullstol och blev beroende av hjälp. Undra hur det hade låtit då?

Assistansanordnarna uppmärksammar i sin rapport en annan sak som jag inta tagit del av själv innan. Nämligen en synnerligen otrevlig  debatt om personer med funktionsnedsättningar på Twitter mm. Inlägg med råa och nedsättande kommentarer om funktionsnedsatta florerar. Ska ta ett exempel:

Vem fan bryr sig? Sitt i rullstolen och fuck up! Var glad att ni inte blev avrättade vid födseln.

Det är oacceptabelt att man ska få skriva så och samtidigt vara skyddad av yttrandefriheten!

Hela rapporten från assistansanordnarna