Svar från Maria Larsson angående behovsprövningana

Ni som följer den här bloggen vet att jag för drygt en månad sedan skulle maila jag till ansvarig minister Maria Larsson angående min syn på hur LSS-lagen i allmänhet och rätten till personlig assistans i synnerhet tillämpas. Till min förvåning fick jag strax innan jul inte bara ett svar utan ett mycket långt sådant. Jag publicerar det i sin helhet här. Då svaret är långt kommer jag att kommentera det i nästa blogginlägg.


Bäste Thomas!

Tack för ditt e-brev. Jag skriver för att berätta att jag läst ditt e-brev och de tankar och synpunkter som du framför där med intresse.

Låt mig inledningsvis beklaga att du har fått vänta så pass länge på att få svar. Det inkommer många brev till regeringen och alla brev läses. Det kan emellertid dröja något före det att man får svar, jag hoppas att du har överseende med detta.

Av det du skriver förstår jag att du har synpunkter på den så kallade assistansreformen och bedömningen av personlig assistans. Jag vill nämna att jag är mycket angelägen om assistansreformen. Det är en viktig reform vilken har som mål att skapa ett samhälle utan hinder för delaktighet och jämlikhet i levnadsvillkor för människor med funktionsnedsättning. Detta ser jag som något mycket viktigt.

Jag vill vidare nämna att jag under min tid som ansvarig för funktionshinderspolitiken noggrant följt de frågeställningar som varit aktuella med anledning av tillämpningen av LSS. Det gäller naturligtvis även frågan om utveckling av ny rättspraxis på området. Regeringen har också för att säkrare kunna bedöma behovet av eventuella åtgärder på området tagit ett antal initiativ. 

I propositionen Personlig assistans och andra insatser – åtgärder för ökad kvalitet och trygghet (2009/10:176) har regeringen uppmärksammat frågan om beslut enligt 9 a § LSS. Där anges att det är viktigt att det finns tydliga regler och riktlinjer för beslut om såväl grundläggande behov som andra personliga behov inom ramen för den personliga assistansen. I propositionen gör regeringen även bedömningen att ett uppdrag ska ges till Försäkringskassan att följa dessa beslut. 

Regeringen gav därmed den 12 maj 2010 Försäkringskassan i uppdrag att följa upp sina lokala försäkringskontors beslut om personlig assistans enligt 9 a § LSS.

Försäkringskassan har i juni 2011 besvarat uppdraget och har själva för avsikt att bland annat vidta följande åtgärder: 

– genom olika åtgärder intensifiera arbetet med att stödja tillämpningen så att assistansersättningen bedöms på ett enhetligt sätt

– utreda möjligheten att koncentrera handläggningen av tidsredovisningar och räkningar

– utifrån gällande rättspraxis närmare beskriva vad som anses med grundläggande behov.

– närmare beskriva vad som anses med andra personliga behov och utveckla ett metodstöd

– stärka kompetensen hos personalen och utveckla de försäkringsmedicinska rådgivarnas roll inom assistansersättning

– ta fram ett metodstöd för arbetet med tvåårsomprövningar

– i samverkan med Socialstyrelsen ta fram ett instrument för utredning och bedömning av personlig assistans. Uppdraget slutredovisades till regeringen i augusti 2011.

Låt mig även nämna att av uppgifter som lämnats av Försäkringskassan framgår att andelen indragningar vid omprövningar av assistansersättning, som beror på att den enskilde inte bedöms ha behov av personlig assistans i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan för grundläggande behov, har ökat under åren 2008–2010. Av uppgifter som har redovisats av Försäkringskassan framgår också att andelen indragningar vid tvåårsomprövning har varit oförändrad mellan år 2010 och 2011 och att andelen beslut om utökningar av assistanstimmar har ökat mellan dessa år.

Vidare har det bland annat i skrivelse rörande Försäkringskassans svar på regeringsuppdrag om rättssäkerhet och enhetlighet i assistansersättning som inkommit till Socialdepartementet från Arbetsgivarföreningen

KFO, Kommunala Företagens Samorganisation - KFS, Vårdföretagarna,Assistansanordnarna, Privata Assistansanordnares Riksorganisation (PARO), Intressegruppen för assistansberättigade, Föreningen JAG och STIL framförts synpunkter på bland annat att reglerna om personlig assistans tillämpas för snävt i förhållande till vad som var avsett enligt lagens förarbeten.

Vi har därför beslutat att ge Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) i uppdrag ta fram underlag för och bedöma orsakerna till utfallet av Försäkringskassans beslut om assistansersättning enligt 51 kapitel socialförsäkringsbalken såväl vid nybeviljande som vid tvåårsomprövning av sådana beslut, och till eventuella förändringar över tid. ISF ska även redovisa tänkbara orsaker till sådana förändringar.

ISF ska också kartlägga vilka assistansberättigade som berörs av förändringarna och vilka eventuella andra insatser som erbjuds dessa. ISF delredovisade sitt uppdrag till Regeringskansliet i december 2012 och ska slutredovisa detta senast i oktober 2014.

En viktig utgångspunkt i det fortsatta arbetet är de mänskliga rättigheter som slås fast i bland annat efterlevnaden av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och konventionen för barnets rättigheter.

Avslutningsvis vill jag nämna att det således pågår många viktiga reformer för att stärka de funktionsnedsattas rätt till värdighet, meningsfullhet och självbestämmande. Men stora reformer innebär även att det kan ta tid innan de märks av ute i alla verksamheter. Min målsättning är likväl att alla personer ska kunna känna delaktighet i samhället och ett mervärde i vardagen.

Det är värdefullt för mig att ta del av dina frågor, erfarenheter och synpunkter. Jag vill därför än en gång tacka för att du tog dig tid att skriva. Jag önskar dig allt gott!

Stockholm i december 2013

Med vänlig hälsning

Maria Larsson

Barn- och äldreminister