Bäste Thomas!
Tack för ditt e-brev. Jag skriver för
att berätta att jag läst ditt e-brev och de tankar och synpunkter som du
framför där med intresse.
Låt mig inledningsvis beklaga att du
har fått vänta så pass länge på att få svar. Det inkommer många brev till
regeringen och alla brev läses. Det kan emellertid dröja något före det att man
får svar, jag hoppas att du har överseende med detta.
Av det du skriver förstår jag att du
har synpunkter på den så kallade assistansreformen och bedömningen av personlig
assistans. Jag vill nämna att jag är mycket angelägen om assistansreformen. Det
är en viktig reform vilken har som mål att skapa ett samhälle utan hinder för
delaktighet och jämlikhet i levnadsvillkor för människor med funktionsnedsättning.
Detta ser jag som något mycket viktigt.
Jag vill vidare nämna att jag under
min tid som ansvarig för funktionshinderspolitiken noggrant följt de
frågeställningar som varit aktuella med anledning av tillämpningen av LSS. Det
gäller naturligtvis även frågan om utveckling av ny rättspraxis på området.
Regeringen har också för att säkrare kunna bedöma behovet av eventuella
åtgärder på området tagit ett antal initiativ.
I propositionen Personlig assistans
och andra insatser – åtgärder för ökad kvalitet och trygghet (2009/10:176) har
regeringen uppmärksammat frågan om beslut enligt 9 a § LSS. Där anges att det
är viktigt att det finns tydliga regler och riktlinjer för beslut om såväl
grundläggande behov som andra personliga behov inom ramen för den personliga
assistansen. I propositionen gör regeringen även bedömningen att ett uppdrag
ska ges till Försäkringskassan att följa dessa beslut.
Regeringen gav därmed den 12 maj 2010
Försäkringskassan i uppdrag att följa upp sina lokala försäkringskontors beslut
om personlig assistans enligt 9 a § LSS.
Försäkringskassan har i juni 2011
besvarat uppdraget och har själva för avsikt att bland annat vidta följande
åtgärder:
– genom olika åtgärder intensifiera
arbetet med att stödja tillämpningen så att assistansersättningen bedöms på ett
enhetligt sätt
– utreda möjligheten att koncentrera
handläggningen av tidsredovisningar och räkningar
– utifrån gällande rättspraxis närmare
beskriva vad som anses med grundläggande behov.
– närmare beskriva vad som anses med andra
personliga behov och utveckla ett metodstöd
– stärka kompetensen hos personalen
och utveckla de försäkringsmedicinska rådgivarnas roll inom assistansersättning
– ta fram ett metodstöd för arbetet
med tvåårsomprövningar
– i samverkan med Socialstyrelsen ta
fram ett instrument för utredning och bedömning av personlig assistans.
Uppdraget slutredovisades till regeringen i augusti 2011.
Låt mig även nämna att av uppgifter
som lämnats av Försäkringskassan framgår att andelen indragningar vid
omprövningar av assistansersättning, som beror på att den enskilde inte bedöms
ha behov av personlig assistans i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan för
grundläggande behov, har ökat under åren 2008–2010. Av uppgifter som har
redovisats av Försäkringskassan framgår också att andelen indragningar vid
tvåårsomprövning har varit oförändrad mellan år 2010 och 2011 och att andelen
beslut om utökningar av assistanstimmar har ökat mellan dessa år.
Vidare har det bland annat i skrivelse
rörande Försäkringskassans svar på regeringsuppdrag om rättssäkerhet och
enhetlighet i assistansersättning som inkommit till Socialdepartementet
från Arbetsgivarföreningen
KFO, Kommunala Företagens Samorganisation
- KFS, Vårdföretagarna,Assistansanordnarna, Privata
Assistansanordnares Riksorganisation (PARO), Intressegruppen för
assistansberättigade, Föreningen JAG och STIL framförts synpunkter på
bland annat att reglerna om personlig assistans tillämpas för snävt i
förhållande till vad som var avsett enligt lagens förarbeten.
Vi har därför beslutat att ge
Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) i uppdrag ta fram underlag för och
bedöma orsakerna till utfallet av Försäkringskassans beslut om
assistansersättning enligt 51 kapitel socialförsäkringsbalken såväl vid
nybeviljande som vid tvåårsomprövning av sådana beslut, och till eventuella
förändringar över tid. ISF ska även redovisa tänkbara orsaker till sådana
förändringar.
ISF ska också kartlägga vilka
assistansberättigade som berörs av förändringarna och vilka eventuella andra
insatser som erbjuds dessa. ISF delredovisade sitt uppdrag till
Regeringskansliet i december 2012 och ska slutredovisa detta senast i oktober
2014.
En viktig utgångspunkt i det fortsatta
arbetet är de mänskliga rättigheter som slås fast i bland annat efterlevnaden
av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och
konventionen för barnets rättigheter.
Avslutningsvis vill jag nämna att det
således pågår många viktiga reformer för att stärka de funktionsnedsattas rätt
till värdighet, meningsfullhet och självbestämmande. Men stora reformer innebär
även att det kan ta tid innan de märks av ute i alla verksamheter. Min
målsättning är likväl att alla personer ska kunna känna delaktighet i samhället
och ett mervärde i vardagen.
Det är värdefullt för mig att ta del
av dina frågor, erfarenheter och synpunkter. Jag vill därför än en gång tacka
för att du tog dig tid att skriva. Jag önskar dig allt gott!
Stockholm i december 2013
Med vänlig hälsning
Maria Larsson
Barn- och äldreminister
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar