Nelson Mandela hade säkert gillat assistansreformen

Torsdagen 5 december avled en de riktigt stora politiska ledarna senaste seklet. Varför skriver jag ett blogginlägg om Nelson Mandela? Dels förtjänar denne legendariske frihetskämpe att uppmärksammas på alla satt och Nelson Mandel stod för värden som gäller för alla som på fredlig väg kämpar för fred och mänskliga rättigheter. De gäller även när vi försvarar assistansreformen mot de arga kritiker som tycker att vi "kostar för mycket", att det inte finns några vinster med assistansreformen etcetera.

Nelson Mandela föddes 1918. Han utbildade sig till advokat och 1944  blev han medlem i Afrikanska Nationalkongressen (ANC). Som en av ANC-s främsta företrädare blev Mandela på 1950-talet djupt involverad i kampen mot det oerhört rasistiska samhällssystem som kallades Apartheid - ett system som garanterade att Sydafrikas svarta majoritetsbefolkning (ca 70 %) inte hade några politiska fri och rättigheter just därför att de var svarta.

1963 blev Mandela dömd till livstids fängelse, anklagad för att vilja störta landets regering med våld. Det är sant att ANC vid den här tiden hade övergett icke-våldsfilosofin men man ska också tänka på att regeringen inte tvekade att använda mycket brutalt våld för att stoppa  majoritetsbefolkningens kamp för mänskliga rättigheter. 1960 hade t.ex. 69 fredliga demonstranter mördats i staden Sharpeville, en massaker som på allvar satte ljuset på vad som pågick i Sydafrika. Att ta till våld såg Mandela som den absolut sista utvägen. Kritiken mot den rastiska regeringen blev under 1970 och 80-talet allt intensivare. 1990, efter 27 års fångenskap blev han slutligen frigiven. Nelson Mandela var på 1980-talet troligen 1900-talets mest kända politiske fånge.

Väl frigiven satsade Mandela all kraft på att med fredliga medel demokratisera Sydafrika och ena det djupt splittrade landet. Mot alla odds lyckades han och ANC med detta. 1993 fick Nelson Mandela Nobels fredspris och 1994 blev han den förste demokratiskt valde presidenten i sitt hemland. 1999, 81 år gammal gick Mandela i pension. Resten av livet förblev han en landsfader för sitt land, även älskad och beundrad av miljoner och åter miljoner människor världen över.

Varför var Mandela så stor? Enkelt uttryckt. Denna fantastiska människa satt 27 år i fängelse men när han kom ut var det aldrig tal om någon hämnd mot förtryckarna. För att uppnå det Mandela och ANC slogs för - ett demokratiskt Sydafrika där landets alla invånare  hade samma rättigheter var det självklart med försoning för att ena Sydafrikas alla invånare. Det är bara de riktigt stora människorna som skulle agera på det sättet. Många ser  ser Mandela som ett helgon, själ var han alltid mån av att tona ned sin egen roll.

Sverige var det första landet utanför Afrika som Mandela besökte efter frigivandet. Sverige hade under lång tid varit mycket engagerat i kampen mot det Olof Palme kallade ett vedervärdigt system som nekade människor deras mänskliga rättigheter för att de hade fel hudfärg. Det stora engagemanget återfanns dessutom hos stora delar av den svenska befolkningen.

För att återgå  till rubriken. Jag är så gott som 100% säker på att Mandela tyckt att LSS och assistansreformen var en fantastisk lag och stöd till funktionsnedsatta. En lag som sa att även med personer med stora funktionsnedsättningar hade rätt att leva som alla andra. Det var ju helt i linje med den bild han själv och många, många andra  hade av Sverige - landet som alltid stod upp för de mänskliga rättigheterna och där det var en självklarhet att det allmänna skulle stå som garant för att alla invånare skulle ha ett så bra liv som möjligt.

Hur hade Mandela reagerat om han läst om alla de som förlorar sin personliga assistans eller andra LSS insatser? Hur hade han reagerat om han sett TV4 fakta reportage och hört Jonas Reinholdsson ge tips till handläggarna  hur man hittar kryphål i LSS och raljera över funktionsnedsattas hjälpbehov? Ja, säkerligen hade han blivit  mycket upprörd men troligen även besviken på vårt land. Den människosyn som Jonas Reinholdsson, Margareta Bankel-Persborn m.fl. visar upp ligger ju mycket långt från det Mandela förknippade med Sverige, det han stod för, samhälle han ville skapa och gjorde så stora uppoffringar för att uppnå.

Nästa söndag kommer Nelson Mandela att begravas i sin hemby Qunu. Innan dess kommer en rad minneshögtider att anordnas.

 Vila i frid.

Sagt av Nelson Mandela (citat från Expressen 7 december)

Vi förstår fortfarande att det inte finns någon enkel väg till frihet. Vi vet väl att ingen av oss ensam kan uppnå stora mål. Vi måste därför agera tillsammans som ett folk, för nationell försoning, för att bygga en nation, för en ny världs födelse."

Folk kan säga att genom att ha suttit 27 år i fängelse så har du försakat mitt liv. Men det viktigaste för en politiker är om de idéer som du har ägnat ditt liv åt fortfarande frodas, om dessa idéer ser ut att segra i slutändan, och allt som hände visar att vi inte har offrat något i onödan."