måndag 9 december 2013

Vi får aldrig kompromissa bort rätten till självbestämmande!

Rätten till självbestämmande har en mycket viktig funktion i LSS vilket framgår av följande paragrafer.


§ 5 Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.


§ 6 Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.


Vad innebär då detta i praktiken? Att redogöra för det mer grundligt skulle kräva många A-sidor men ska ändå ta upp några viktiga punkter som jag tror att alla som är beviljade personlig assistans och anhöriga skriver under på:

Det är den assistansberättigade själv som avgör vem man vill anställa som assistenter. Han/hon avgör också vilken anordnare man vill ha eller om man vill sköta det själv.

Att man själv väljer hur man vill ha sin assistans i hemmet

Att man använder assistansen till det man själv prioriterar, om det är att gå på fotbollsmatch, shoppa på stan, gå på ett föreningsmöte träffa kompisar, besöka ett museum, resa eller något annat ska ingen annan än den assistansberättigade avgöra. Denne och ingen annan ska bestämma när det ska ske. Om Anna vill gå ut på stan med kompisar vid vald dag och klockslag är det hennes önskemål  att träffa kompisarna som gäller och ingenting annat.

Att ha hjälp av personliga assistenter på jobbet ska inte på något sätt påverka rätten att få behålla sin assistans.

Detta kan tyckas självklart men det finns starka krafter i samhället som inte tycker likadant. Ingen insats kan ersätta den personliga assistansen när det gäller möjligheterna att själv välja hur man vill leva sitt liv. Om man ifrågasätter det som jag radat upp ifrågasätter man också hela intentionen med reformen - nämligen att den som är beviljad insatsen ska ha goda levnadsvillkor och kunna leva som andra. 

Detta är centralt  därför att det är den assistansberättigade som genom sina val bestämmer vad han/hon tycker är goda levnadsvillkor. Om Försäkringskassan skulle upprätta en lista vad de tycker är goda levnadsvillkor innebär det att en statlig myndighet plötsligt bestämmer vad som är goda levnadsvillkor. Man buntar i så fall ihop oss till en grupp utan någon som helst hänsyn till att vi är olika som människor och därmed har olika önskemål vad man själv tycker är goda levnadsvillkor. Därmed är också självbestämmandet mycket kraftigt urholkat.

Om det kommer ett förslag på att upprätta en sådan lista och det genomförs blir formuleringarna om att vi ska kunna leva som andra helt urvattnade därför att någon annan än vi själva bestämmer hur vi vill leva våra liv för att uppnå goda levnadsvillkor. Därför kan vi aldrig kompromissa vad om det som LSS § 6 föreskriver.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar