Google+ Followers

fredag 30 juni 2017

Allvarliga missförhållanden i Tranås del 2

De viktigaste paragraferna som anger målsättningen med de olika LSS insatserna är § 5-7 som talar om självbestämmande, goda levnadsvillkor, varaktighet och leva som andra. I § 6a finns också ett viktigt tillägg som lyder så här:

När åtgärder rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas. Lag (2010:480).

§ 7, 2 st lyder så här:

Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv. Lag (2005:125).

Notera särskilt insatserna ska vara varaktiga och samordnade

Vad innebär då detta i praktiken? Jo, när hjälp enligt LSS beviljas där barn berörs (barn brukar definieras som personer som inte uppnått myndig ålder, d v s 18 år) ska särskild hänsyn tas till barnets behov.

Varaktiga insatser betyder att insatserna inte ska vara tillfälliga eller plötsligt tas bort utan att hjälpbehoven ändras, berörda personer ska känna en trygghet i att hen får den hjälp och stöd som krävs för att kunna leva som andra. Hur lever då Tranås kommun upp till detta? Mitt svar är att kommunens agerande bryter totalt mot LSS intentioner. Det finns ingen som helst rimlighet i att frånta Alex, Simon och alla de andra assistansen och samtidigt säga att barnens bästa tillgodosetts!

I samband med granskningen har även LSS experten Harald Strand från FUB intervjuats och säger bland annat:

Kontinuitet är en av de viktigaste principerna i LSS.  Om du en gång har fått en insats och dina behov inte förändras, så ska du kunna ha den kvar


Det strider egentligen mot allt i LSS. Du ska veta att du har en insats som inte ska ändras om inte förhållandena förändras för dig personligen. Det vanliga är att man får större behov med åren och inte tvärtom.

De prejudicerande domarna då som det så ofta hänvisas till? Vi ”följer ju lagen” hävdar både FK och kommuner (givetvis även Tranås) när osthyveln tas fram. Det är sant att domarna är vägledande och således betydelsefulla men de är inte bindande när enskilda beslut om hjälp fattas. Om lagen tillämpades som det var tänkt borde prejudicerande domar inte fått samma betydelse som nu är fallet eftersom LSS är en individbaserad lag, där de individuella behoven ska vara avgörande.
Även om vi lämnar själva LSS så bryter Tranås kommun mot etablerade juridiska principer och lagar på flera andra sätt:

·   Gynnande besluts negativa rättskraft, d v s beviljad hjälp/stöd får inte ändras om inte behoven ändras markant.

·  CRPD-s princip om att uppnådda rättigheter inte får försämras samt artikel 19 som ger rätt till assistans och ett flertal andra artiklar om fri rörlighet mm

·  Kommunen bryter också mot lagen när familjen Nilssons överklagande inte skickades vidare till förvaltningsrätten.

Sammantaget bryter kommunen gång på gång mot regeringsformen kap 1 § 1  - den offentliga makten utövas under lagarna.

Det som uppdagats i Tranås är en sörja värre än det mesta vi fått ta del av sedan urholkningen av assistansreformen på allvar inleddes 2008-2009. Jag har aldrig läst om liknande exempel tidigare där kommuner eller FK) beter så respektlöst mot de människor som kämpar för sina rättigheter. uppträder (KommunLex undantaget men Jonas Reinholdsson var bara anlitad för att hålla kurser, inte anställd).

 Tyvärr har vi ett system i Sverige som gör att det är mycket svårt att ställa Försäkringskasssan, kommuner och ansvariga tjänstemän till svars. Det minsta vi kan begära när det gäller ansvarsutkrävande är att Camilla Tjäder och Aras Abdullah avgår, hela Socialtjänsten i Tranås behöver en nystart med nytt folk i ledningen, deras förtroende hos allmänheten är milt uttryckt rejält försvagat. Sen behöver handläggare och alla chefer på mellannivå, inklusive ansvariga lokalpolitiker en rejäl genomgång vad LSS verkligen handlar om. Drabbade personer måste sedan få tillbaka den hjälp som de i praktiken blivit bestulna på. Så vitt jag vet är det tyvärr juridiskt omöjligt att det sker via automatik men efter allt som uppdagats borde det inte vara så svårt för drabbade personer att få rätt vid en överklagan.





Emellertid måste även perspektiven vidgas till långt utanför Tranås kommun. Att avskeda ett antal höga tjänstemän som missbrukat sin ställning och sätta beslutsfattare på andra håll på skolbänken i Tranås åtgärdar förhoppningsvis den lokala rötan i en mindre kommun i norra Småland men det löser inte roten till problemen i landet för Tranås är när allt kommer omkring bara ett av många ”symptom” på  en nationell kris för både den personliga assistansen och LSS i sin helhet. Den nuvarande regeringen är inte på något sätt ensamt ansvarig för den nedåtgående spiralen men den är utan tvekan den regering som drivit på hårdast för att sänka intentionerna med assistansreformen.

Läggs inte politiken om radikalt från Rosenbad kommer vi tyvärr, tyvärr att få läsa om många, många nya Tranåsfall åren som kommer på andra håll i landet. Det vi ser här befarade jag redan för flera år sedan, d v s när allt fler sparkas ut från den statliga assistansersättningen och hamnar hos kommunen istället kommer det inte dröja länge innan de drar åt ”tumskruvarna” rejält . Redan 2015 kom en rapport från Socialstyrelsen som bland annat bekräftade att personer som förlorat statlig assistansersättning och får den genom hemkommunen istället får antalet beviljade timmar sänkt. Inte alla men i genomsnittlig sänkning med 25 % vilket är en hel del.

Detta var 2015, görs en ny undersökning för 2017 nästa år kommer nästan helt säkert den siffran att ha stigit markant. Och får regeringen som den med nästan 100 % säkerhet önskar, en kommunalisering av hela assistansreformen där kommunerna står för hela notan kommer med största sannolikhet tusentals personer att förlora sin assistans helt och hållet och övriga kommer med få undantag att få antalet beviljade timmar sänkt – markant. Även övriga LSS insatser kommer att få mycket stryk, oavsett vad Åsa Regnér säger nu. Kom ihåg här att kommunerna kompenseras med NOLL kronor från staten när de tar över assistans för personer som förlorat den statliga ersättningen.

Blankt nej till kommunalisering av assistansreformen däremot måste alla (vilket inkluderar mig själv) på allvar tänka igenom om det är realistiskt att i dagsläget lägga energi på att kräva att assistansersättningen  förstatligas helt. Mitt eget svar är att det inte är realistiskt med dagens regering i alla fall, alltså måste vi vara beredda att titta på andra alternativ. STIL-s förslag om att enbart Försäkringskassan beviljar assistans men att kommunerna står för en större del än idag (kanske de första 40 timmarna, istället för 20) är helt klart intressant. Det finns andra alternativ också om vi är kreativa istället för att dogmatiskt låsa fast oss vid att 100 % förstatligande är den enda lösningen,   d v s att staten betalar 100 % och enbart FK beviljar personlig assistans. Den vägen tror jag inte är lyckad så som verkligheten ser ut.


Det här är sista blogginlägget å ett tag. Nu tar jag semester och återkommer i mitten av augusti med nya tag. Önskar alla mina följare och andra en trevlig sommar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar