Lars-Göran Wadén - Ökad tillgänglighet skapar tillväxt

- Tillgänglighet handlar inte bara om ramper. Det kan också vara att det finns alternativ i restaurangen om du har en allergi, att hemsidan kan läsas upp för dig som är blind eller att det finns information som alla förstår om var toaletten ligger.

Lars-Göran Wadén

Alla som är verksamma i funktionsrättsrörelsen känner säkert till Lars-Göran Wadén, en av landets stora förkämpar för ett tillgängligt samhälle. Till vardags jobbar Lars-Göran som tillgänglightsinventerare som egenföretagare i företaget Livet Rullar vidare. Lars-Göran driver också en blogg med samma namn där han berättar om sitt arbete.

När debatten om kostnaden för att göra samhället riktigt tillgängligt hamnar alltid kostnaden i fokus – det är för dyrt säger kritikerna. Lars- Göran har en motsatt ingångsvinkel, han anser att samhället och även företagen skulle tjäna stora summor pengar! Lars-Görans logik är enkel. Fler konsumenter = mer pengar till näringsidkare = ökad ekonomisk tillväxt. Han tar ett exempel:

Skulle ett otillgängligt café investera i en ramp skulle inte bara personer med funktionsnedsättning kunna besöka cafét, utan också föräldrar med barnvagn och pensionärer med rullatorer. Fler personer gynnas alltid av förbättrad tillgänglighet och nya kundgrupper skapar mer försäljning´.

Lars-Göran menar att näringslivet skulle göra mycket stora vinster (=ökad tillväxt) om alla affärer var tillgängliga, det handlar om åtminstone 50 miljarder kr/år. Jag vet inte hur beräkningen är gjord men allt sunt förnuft säger i alla fall att om fler konsumerar så ökar intäkterna för näringsidkarna. Själv tror jag ändå det är absolut nödvändigt att staten går in med subventioner för att få fart på arbetet men om de beräkningar Lars-Göran har hänvisat till är riktiga blir subventionerna för att förbättra tillgängligheten på sikt en rejäl vinst för samhället.

Sen har vi den eviga konflikten mellen kulturvård och tillgänglighet. Ett av mina syskon jobbar som byggnadsantikvarie och har alltså som jobb att bevara och hålla gamla byggnader i gott skick – gammal bebyggelse är i nästan alltid liktydigt med dålig tillgänglighet. Vi pratar ofta om hur man ska lösa en problematiken kulturvård mot tillgänglighet. Syrran förstår givetvis att vi vill att samhället ska vara så tillgängligt som möjligt men säger blankt nej till att riva gamla kulturbyggnader vilket jag själv också tycker är orimligt.

Jag menar ändå att i de allra flesta fall går det att göra mycket stora förbättringar med ganska enkla medel som inte förstör gammal kulturmiljö. Ta alla gator med knagglig marksten. Hela Visby innerstad (som har status som världsarv av Unesco, högsta skyddsklassen) skulle funka mycket bättre om man la en sträng med asfalt mellan all kullersten. I delar av centrala Jönköping (jämn marksten istället för asfalt), dock långt ifrån överallt finns den lösningen och det funkar bra där den används tycker jag När det gäller gamla slott och liknande har jag genom mina resor i utlandet dragit slutsatsen – att finns bara viljan går det att göra stora förbättringar med tillgängligheten, även göra det tillgängligt för alla.

När det gäller den fysiska tillgängligheten i Sverige så är mitt allmänna omdöme att det funkar mycket bra så länge det handlar om ny eller relativt ny bebyggelse. Nybyggda köpcenter, biografer, restauranger mm brukar aldrig vara något problem Problemen uppstår när det blir äldre miljöer, då funkar det allt som oftast inte bra, allt för ofta är det knagglig marksten eller (ännu mycket värre) rundad kullersten i vägen, trappor utan ramper etcetera. Alla politiker och tjänstemän som sysslar med tillgänglighet borde lyssna på Lars-Göran. Ser ni subventioner för tillgänglighetsanpassning som en långsiktig investering så är det väl använda pengar!

A6 Köpcenter i Jönköping är ett exempel där den fysiska tillgängligheten är mycket bra.

*      Grupp och servicebostäder är insatser som beviljas enligt LSS. Inte så sällan benämns de institutioner i funktionsrättsrörelsen. Jag kommer att kämpa för rätten till personlig assistans så länge jag har minsta ork men det är inte bra att många, nästan med automatik jämställer boenden med institutioner, det var aldrig Bengt Westerbergs avsikt. Jag känner ytligt några personer som bor i gruppboende, de trivs bra och OGILLAR STARKT när deras hem kallas institutioner. Följaktligen tycker jag vi ska kalla deras hem för gruppboende, punkt.

Jag vill verkligen inte  byta bort assistansen mot ett gruppboende men vi är olika som personer. Det finns säkert många personer som trivs bättre att bo i grupp (insatsen omfattar ca 26000 personer) och inte upplever den frihet som vi assistans vänner så ofta pratar om och värnar inte inskränks. Däremot viker jag inte en tum från rätten att kunna bli beviljad PA och ingen ska i praktiken tvingas in  i gruppboende mot sin vilja, det sker allt oftare när PA dras in. Det bryter mot CRPD artikel 19 och oavsett ålder ska vi kunna bli beviljade PA. 

Jag utesluter emellertid inte att när Tompa börjar bli en gammal gubbe i 75 årsåldern och orken tryter att jag skulle föredra ett gruppboende och slippa anställa och arbetsleda assistenter osv. Skulle jag, vilket är mest troligt fortfarande vilja ha personlig assistans istället för flytt till gruppboende är det min förbannade rättighet att kvar den. 

Själv tycker jag det ska vara en självklarhet att vi eller ställföreträdare (när åldern eller svårighet att föra sin talan skapar hinder) ska ha ett mycket stort inflytande att välja den LSS insats som varje person anser passar hen bäst. Många gånger är det personlig assistans, hos andra ledsagning, gruppboende eller kanske avlösarservice för föräldrar som behöver avlastning.

* Och så jätteviktigt. Regeringen pratar i direktiven till LSS utredningen om att utveckla andra LSS insatser genom att spara på assistansen. Klart regeringen vill det eftersom de tycker att assistansen är för ”dyr”.. Övriga LSS insatser, undantaget Råd och stöd (som Landstingen ansvarar för) är ju kommunernas ansvar, alltså finansdepartementet slipper att betala… Det är klassisk söndra och härska politik genom att sätta utsatta grupper och insatser emot varandra. 

Nästa blogginlägg kommer och handla om tisdagens mycket intressanta seminarium i Stockholm där Bengt Westerberg presenterade sin nya rapport där kritiken mot direktiven till LSS utredningen får stark kritik.