Expertmetoden (EEM) har inte tillämpats i samhällsvetenskap tidigare

Jag har tidigare kommenterat den rapport där Niklas Altermark sågar ”expertmetoden”. Här ska jag sammanfatta de smycket stora bristerna i metoden och hur den tillämpats. Niklas Altermark och medförfattaren Hampus Nilsson hade två frågeställningar:

1. Är Expert Elicitation Method (EEM) lämplig för att göra uppskattningar om felaktiga utbetalningar inom personlig assistans?

2. Tillämpas EEM som ger tillförlitliga resultat?

Rapportens svar på dessa frågeställningar är ett rungande nej. Innan jag läste rapporten var jag som alla andra aktiva i funktionsrättsrörelsen djupt skeptisk till att expertmetoden och resultaten som den kom fram till presenterades som ”fakta” av politiker, proffstyckare, journalister etcetera. Efter att ha läst rapporten är faktaunderlaget ännu mer bristfälligt än jag trott innan.  

Genom att gå igenom en jättelik databas där vetenskapliga rapporter i vitt olika ämnen undersöktes hur ofta och till vad EEM metoden används drar rapporten följande slutsatser.

·         EEM används ofta, i databasen hittade man nästen 1300 artiklar där EEM används. Tillämpningen hittar vi inom en rad olika ämnen i naturvetenskapen –klimatforskning, kärnavfallshantering och nanoteknik för att nämna några områden.

·  Däremot är EEM helt oprövad inom samhällsvetenskap. Redan här menar rapporten att EEM-s brister blir mycket stora. Naturen uppför sig på ett förutsägbart sätt utifrån olika naturlagar, mänskligt beteende är emellertid inte bundet till naturens lagar därför är den direkt olämplig som metod inom samhällsvetenskap

Det finns fler problem. För att resultaten med EEM som grund ska anses vara vetenskapligt tillförlitliga ska expertgruppen enligt vedertagna riktlinjer vara representerad av personer från olika professioner och arbetsgivare. Erfarenheten visar att personer som har samma arbetsgivare eller jobbar med samma sak tenderar att ha ungefär samma uppfattning. Följden blir att omfattningen på ett problem lätt antingen överdrivs eller förminskas. Hur såg då sammansättningen på ”expertpanelen” ut när FUT delegationen presenterade sin rapport? Svaret var att samtliga medlemmar i panelen var anställda av Försäkringskassan. Detta är alltså helt emot de vedertagna riktlinjerna hur EEM ska användas!

Slutligen, EEM har  aldrig haft anspråk på att sitta inne på den ”absoluta sanningen”, den ska vara ett verktyg för att vägleda beslutsfattare till rationella beslut. I vårt fall presenteras däremot resultaten som fakta, den ”absoluta sanningen”, återigen helt emot hur metoden är tänkt att användas.

Varför användes EEM överhuvudtaget? Jag tror att man famlade i mörkret och visste inte hur ska vi gå tillväga för att uppskatta problemet med felaktiga utbetalningar? I brist på idéer föreslog någon/några personer EEM som metod. I bästa fall valdes metoden utan kunskap om att den aldrig tillämpas inom samhällsvetenskap. Hur ska vi då använda resultaten från rapporten? Själv tycker jag att varje gång regeringen, byråkrat eller proffstyckare hänvisar till FUT och Billumrapporterna ska vi hänvisa till Niklas Altermarks rapport. Gör vi det konsekvent kan regeringen eller andra ”hökar” som Expressens Anna Dahlberg ignorera rapporten.

* Jag är också synnerligen irriterad på massmedia ska försvara demokratin och granska makthavarna. Visst, senaste året har tidningar, radio och TV publicerat  en lång rad reportage med konsekvenserna för berörda personer när assistansen dras in. En verkligt granskande journalistik huruvida det finns någon rimlighet i att 10-15 % av utbetald assistansersättning går till fusk och kriminalitet lyser fortfarande  med sin frånvaro. 

Med något undantag som Aftonbladets Eva Franchell och Arbetets Martin Klepke har vi istället bevittnat en total kapitulation från media från ett av den fria pressens viktigaste uppdrag - granska makten! Istället har t.om vad jag normalt ser som seriös media som Sveriges Radio med ”hull och hår” svalt FUT delegationens och Billumutredningen resultat om omfattningen på fusket och presenterat som bevisad ”fakta”.

När mycket dåligt underbyggt fakta presenteras som just FAKTA, SANNINGEN av både besparingshökar i regeringen och media är det ett mycket allvarligt demokratiskt problem eftersom inga andra åsikter förs fram i den massmedia som den breda allmänheten normalt tar del av. Donald Trumps tidevarv pratas ofta om fake news och i Vita huset sitter nu en person som misstror media starkt. Allt som ”Alternativa  fakta” som anses gynna presidentens egen agenda sprids med stor energi. Våra politiker ar starkt avstånd från detta agerande men när det gäller LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet agerar regeringen på  samma sätt som Donald Trump.

Ska ta ett exempel här på hur usel och ensidig rapporteringen är så fort fuskdebatten är igång. När regeringen presenterade en utredning med förslag hur kriminalitet i välfärdssektorn ska bekämpas sände SVT ett ganska långt reportage – fokus låg helt på fusk och kriminalitet i personlig assistans som om det enbart fuskas i assistansbranschen. När Niklas Altermarks rapport presenterades var det knäpptyst från SVT, DN m.fl. Rapport är landets mest sedda nyhetsprogram men hur många av Rapports tittare känner till sajten Assistanskoll, Heja Olika eller Ifa-s hemsida? Svaret är givetvis endast en liten minoritet. Följden? För det stora flertalet är rapporten från Lund helt okänd och den bild som ständigt visas för allmänheten där assistansbranschen som full av kriminalitet förblir oemotsagd.tt betraktar som seriös media som Sveriges Radio (dock inte i det här fallet) svalt fuskpropagandan utan till synes minsta ansats att kritiskt granska rimligheten i att 15 % av all utbetald assistansersättning är fusk. Och samma journalister har inte visat något intresse av att granska hur expertmetoden tillämpats och hur den används tidigare.

* I tisdags var det Sveriges nationaldag, dagen då vi ska fira det land som vi bor i. Ett land, som sina brister till trots är ett av de bästa i världen att leva i. Inte varje gång men ganska ofta när man läser om de ändlösa krigen i Mellanöstern, svältkatastrofer i Afrika etcetera ofta jag på hur oerhört bra vi har det jämfört med människorna som bor i de nämnda delarna av världen.

Som flertalet svenskar har jag inga fasta rutiner för nationaldagsfirandet och jag är ingen hardcore nationalist heller. I tisdags kikade jag ändå en del på firandet i Jönköping och kollade en del på SVT-s sändningar. Tyvärr, tyvärr fanns det ett stort antal människor runt om i Sverige som gärna hade deltagit i firandet i sina hemstäder men som inte kan det p.g.a. deras assistans eller ledsagning dragits in. Hur många är de? Sannolikt flera tusen. Det är ovärdigt ett av världens rikaste länder. Och det är lika ovärdigt när Åsa  Regnér gång på gång pratar om vikten av ett jämställt samhälle samtidigt som regeringen hon representerar svartmålar en fantastisk frihets och demokratireform.