Jag tar väldigt gärna ansvar, det är jag som har skaffat honom.
Men det här handlar inte om ett normalt föräldraansvar.
Ann-Sofi Nilsson - förälder
Förra veckan publicerade Jönköpings-Posten
en rad artiklar om svåra missförhållanden i Tranås kommun (knappt 19000
invånare) i norra Småland där kommunen
drar in personlig assistans för människor i snabb takt.
Citatet ovan är hämtat från en lång intervju
med Ann-Sofi Nilsson som är mamma till 13 årige Alex som har Downs syndrom och
ett omfattande behov av hjälp och stöd. Innan vi går vidare framgår det inte om
Alex tidigare fått assistans beviljad av FK. Troligen är det så och så fall
miste han den hjälpen och kommunen beviljade assistansen istället.
Tidigare var Alex beviljad assistans med
knappt 80 timmar per vecka av Tranås kommun. Då Alex har ett aktivt fritidsliv
och nått tonåren tyckte Ann-Sofi och pappa Jesper att det var nödvändigt med en
utökning av antalet beviljade timmar.
Nu följer en lång, komplicerad och
sorglig historia som i korta drag ser ut så här:
I ett första beslut sänktes antalet
beviljade timmar till drygt 10 timmar/vecka. Beslutet föregicks av en ADL
utredning som visade att hjälpbehovet är stort, att Alex behöver även tillsyn
för att inte fatta beslut som kan skada honom själv. Alex föräldrar
protesterade – kommunens motåtgärd blev att göra en egen ADL utredning som låg
till grund för det definitiva beslutet – Alex beviljas NOLL timmar i
Assistansersättning!
Men historien slutar inte här. Personen
som gjorde den sista ADL utredningen jobbade inte som arbetsterapeut utan var
anställd som handläggare på socialförvaltningen. Ann-Sofi och Jesper menar
därför att utredaren var jävig. Själv håller jag med men Aras Abdullah (som är
utredarens chef) och basar över kommunens biståndsenhet ser inga problem. När
JP frågar honom säger Aras Abdullah:
Även om kvinnan jobbar som biståndshandläggare så är hon även
utbildad arbetsterapeut och eftersom hon ”inte varit inblandad i utredningen så
tyckte vi att det vore toppen att hon gör ADL-bedömningen som arbetsterapeut”.
Ann-Sofi och Jesper fortsätter kampen
och överklagar till Förvaltningsrätten. Kommunen är emellertid mellanhand och
det visar sig att, trots att överklagan lämnats in i tid vidare befordras inte överklagan
till Förvaltningsrätten! Detta är ett klart lagbrott, de är skyldiga att
vidarebefordra alla överklaganden såvida inte tiden för överklagan gått ut!
Kommunens minst sagt dåliga försvar är ”att:
man ville inte överbelasta
Förvaltningsrätten med ett rättsärende som Ann-Sofi och Jesper ändå förlorat”…
Historien är också full med milt
uttryckt mycket olämpligt bemötande som är helt oacceptabelt från kommunen när
föräldrarna kämpar för Alex rättigheter. T.ex. säger Aras Abdullah:
”Det här är ingen korvkiosk, vi jobbar med myndighetsutövning.
Vi måste få chansen att utreda”
Nu är kommunen JO anmäld och har fått
kritik för bristfällig hantering i flera fall så historien rullar vidare. JP
har också varit i kontakt med och intervjuat tre familjer till där Simon, Oskar
och Henrik förlorat sin personliga assistans. Henrik, Simon och Oskars historier
påminner mycket om Alex. Samtliga har ett omfattande behov av hjälp men har nu
fått all assistans indragen. En av mammorna kommenterar:
Var ska vi göra av våra barn? Vårdbehovet har inte
försvunnit. Det här är ungdomar som kräver ständigt och konstant ansvar. Man
måste ha ögon i nacken
Just, det, även om
funktionsvariationerna kan ha olika orsaker delar nämnda personer en sak gemensamt
(förutom hjälpbehovet i sig) –hjälpbehovet
har inte förändrats, ändå dras hjälpen in. Och som i så många andra fall
hänvisar Tranås kommun till ”föräldraansvar” och ”vi måste följa lagen”. I
vanlig ordning förnekar kommunen via Camilla Tjäder som är tillförordnad
chef för Socialtjänsten att det finns order att spara pengar på olika LSS
verksamheter. Statistik som JP tagit fram visar emellertid att något har hänt
när det gäller kommunens vilja att bevilja personlig assistans senaste året.
2016 miste 7 personer kommunal assistansersättning, 2017 är siffran redan uppe
i 14, dubbelt så många som hela 2016. Fortsätter antalet indragningar i samma
takt resten av året hamnar vi få upp till 28 indragningar, en uppgång på
skrämmande 400 % jämfört med 2016. Skulle denna mycket dystra prognosen slå in
skulle bara 10 personer vara beviljade assistans av kommunen årsskiftet
2017/18, förutsatt att inga ny beviljanden sker. Idag har 24 personer assistans
beviljad av Tranås kommun.
Kommunens behandling av många som är beroende
av personlig assistans har orsakat stor upprördhet i staden och JP-s läsare,
vars facebooksida är full av upprörda inlägg. Nu planeras en demonstration i
staden och intresset är stort Initiativtagare är Alex syster Mimmie Gustavsson
som säger:
Jag hoppas det leder till att de gör något åt
biståndschefen. Och att de ser över alla beslut de har avslagit i år, det var ju väldigt
många. Jag hoppas att det förändras, helt enkelt. Det får inte vara så här. Jag tycker att det är för jävligt.
I ”del två” om några dagar ska vi bland
annat kolla lite på hur Tranås kommun bland mycket annat inte lever upp till
två mycket viktiga LSS paragrafer – dels § 6 a (beakta barnets bästa) och § 7 (bland
annat kontinuitetsprincipen). Det känns oerhört trist och skriva men läggs inte
politiken om radikalt i Rosenbad där jag
tycker roten till den allt brantare nedförsbacken för personlig assistans sedan
2015 finns är härdsmältan i Tranås kommun bara början på ett förfärligt förfall
för både assistansen och i förlängningen samtliga kommunala LSS insatser åren
som kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar