En enskild debattör hos Kommunalarbetaren har inte tolkningsföreträde vad som är bäst för assistansanvändare

Sommarlovet är slut, nu tar vi nya tag inför hösten. Finns som vanligt hur mycket som helst att blogga om.

I slutet av juni, samma dag som jag skrev mitt sista blogginlägg inför sommarledigheten skrev Josefine Pettersson, tidigare anställd som personlig assistent en debattartikel i Kommunalarbetaren som gick till hårt angrepp mot den personliga assistansen och ifrågasatte starkt hela assistansreformens existensberättigande. I debattartikeln står det bland annat:

Gör om och gör rätt. Jag tror att 90 procent av alla med personlig assistans skulle må 1000 procent bättre av att ha en servicebostad eller genom bo i en gruppbostad. Du ringer när du behöver hjälp.

Gör om hela assistansreformen. Både brukare och personal skulle må bättre om alternativet blev servicebostad eller gruppbostad

Få behöver just personlig assistent. Det kan vara den som har ett arbete eller studier och behöver personal för att klara av det. Det kan vara barnet som behöver assistent för att inte skiljas från föräldrarna.

Jag blev inte förbannad av artikeln, inte ens irriterad när jag tog del av artikeln, däremot ledsen och bedrövad. Jag blev det därför att:

Josefine vill riva upp hela vår fantastiska reform

Hon ger sig tolkningsföreträde vad som är bäst för uppemot 20 000 personer.

Hennes perspektiv saknar förståelse för vad som menas med självbestämmande och kunna leva som andra. Om Josefine Pettersson får som hon vill hamnar nästan all makt hos vårdgivarna, självbestämmandet är i praktiken borta, vi blir oavsett vad vi vill tvingade att bo på gruppboende.

Hon visar upp mycket stora kunskapsluckor varför assistansreformen kom till. Därmed saknas uppenbart förståelsen varför vi värnar assistansreformen så mycket.

Vår rätt till självbestämmande ifrågasätts av så många aktörer i samhället. Allt från arga ledarskribenter till fackföreningar. Känslan är att hos alltför många krafter i samhället tycks idén med personlig assistans vara lika kontroversiell 2017 som när Adolf Ratzka började jobba för reformen för ca 35 år sedan.

Det är oerhört trist och konstatera att den syn på självbestämmande som artikeln ger uttryck för finner vi i en rad andra sammanhang. Bortsett från arga nättroll och högerextrema krafter ser vi det i varierande grad när bland annat ISF (Inspektionen för socialförsäkringar) vill införa  den förfärlig WHO mall som ett viktigt instrument vid behovsbedömningar, när olika myndighetsföreträdare och politiker talar om att ”goda levnadsvillkor är för luddigt beskrivna i lagen” och givetvis alla utspel från regeringen att ”assistansreformen är för dyr”.

Debattartikeln var visserligen undertecknad av bara en person men utan att vara allt för konspiratorisk så hade debattartikeln knappast publicerats i KA om inte det funnits många meningsfränder i facket. Det är fruktansvärt trist och konstatera att facket har så svårt och acceptera att vi egentligen kämpar för samma sak som facket gjort i över 100 år nu – utjämna ojämna maktförförhållanden.

        På en punkt har Josefine Pettersson en poäng. Det finns utan tvivel personliga assistenter som behandlas mycket illa, det är ett problem som vi i brukarrörelsen tagit allt för lätt på under lång tid. Omvänt finns det också assistansanvändare som även behandlas illa av assistenterna

Enda vägen framåt är en dialog mellan bukar rörelsen och Kommunal och denna dialog som borde vara självklar funkar inte alls. Det fick jag  själv ”kanna av” via en debatt på Facebook mellan mig själv och en vän samt en ombudsman från Kommunal som representant från fackets sida. För att sammanfatta debatten mycket kort (som inte fördes med slag under bältet) stod vi långt ifrån varandra i synen på vad personlig assistans med självbestämmande handlar om. I praktiken talade vi om olika saker, Vi om assistansens betydelse för att kunna leva som andra, fackföreträdaren om bra arbetsförhållanden för assistenterna.

Assistans är inte vård Kommunal men givetvis har alla assistenter rätt till en bra arbetsmiljö med bra löner! T.ex. borde kollektivavtal vara en självklarhet mellan assistansanordnaren och facket.

Debattartikeln i Kommunalarbetaren

Hon ger sig tolkningsföreträde för vad som är bäst för uppemot 20 000 personer, vi eller anhöriga har inte ens kapacitet att avgöra vad som är bäst för oss självaHon ger sig tolkningsföreträde för vad som är bäst för uppemot 20 000 personer, vi eller anhöriga har inte ens kapacitet att avgöra vad som är bäst för oss själva

* 11 juli gjorde jag ett ”avbrott” i semestern för att åka till Tranås för att delta i en demonstration mot alla försämringar av den personliga assistansen i kommunen som jag berättade om innan semestern. Med tanke på kommunens storlek (knappt 20 000 invånare) tycker jag uppslutningen var god. Enligt lokalpressen deltog långt över 100 personer. 

Jag träffade också en f.d. assistent till mig som fortfarande jobbar som personlig assistent och vi gick tillsammans i demonstrationståget. Och pratade om såväl gamla minnen som det aktuella läget för assistansreformen. Vi var helt eniga om att utvecklingen går åt helt fel håll och att regeringen inte lever som den lär.

Bild: Centrala Tranås 11 juli. Tompa (i mitten) i permobil mitt i demonstrationståget. I bakgrunden gröna träd