Kombinationen av dålig kunskap om CRPD och LSS i domstolar och samhällsattityder får svåra konsekvenser

LSS är tydlig med sina ambitioner, vi som berörs av lagen ska kunna leva som andra med  självbestämmande och full delaktighet i samhället. Totalt har 70 000-80.000 personer någon LSS  insats (har sett olika uppgifter). Av dessa har drygt 19000 personlig assistans via staten eller hemkommunen. I dagsläget har drygt 15000 personer statlig assistansersättning. Om man läser artiklarna i CRPD och jämför med vad som står i LSS och Socialförsäkringsbalken kapitel 51 hävdar jag som lekmannajurist att vi uppfyller många av artiklarna i CRPD. D v s om lagen tillämpades som det var tänkt men så är ju inte fallet som vi alla vet.

När det gäller personlig assistans finns det tre viktiga domar från Regeringsrätten- Högsta Förvaltningsdomstolen som varit av central betydelse. Det är en dom om grundläggande behov 2009 (målnummer 5321-07),  av egenvård 2012 (målnummer 2553-12) och om det  femte grundläggande behovet 2015 (målnummer 3527-14). Utöver dessa domar finns det ett antal Kammarrättsdomstolar samt ett antal  som har haft stor betydelse för urholkningen av de andra LSS insatserna.

FUB har gått igenom ytterligare ett antal domar från HFD som rör andra LSS insatser som går helt emot LS intentioner. Domarna handlar bland annat om hur många personer som enligt rekommendationer från Socialstyrelsen ska bo i gruppboende, en dom som i praktiken ger kommuner rätt att flytta personer som de vill mellan olika gruppboenden och en dom som inskränker rätten till ersättning för merkostnader i samband med ledsagning. Alla nämnda domar (det finns fler) går emot intentionerna i LSS.

I FUB-s ReclaimLSS blogg frågar man sig i ett inlägg om Högsta Förvaltningsdomstolen är emot LSS? Även om mitt förtroende för rättsväsendet inte är på topp, inte minst på grund av dåliga egna erfarenheter som jag berättat om tidigare har jag ändå så pass högt förtroende för dem att jag inte tror att de driver en egen agenda för att urholka vår rättighetslag. Däremot tror jag att två viktiga faktorer samverkar på ett mycket olyckligt sätt och får förödande konsekvenser. Dessa är:

1.  Samhällsutvecklingen och ett debattklimat där vi framställs som tärande

       2  Dålig eller t.om mycket dålig kunskap om både LSS och CRPD

Är Högsta Förvaltningsdomstolen emot LSS?

”Tärande samhällsmedborgare” ja. Gång på gång får vi höra att LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet ”kostar för mycket” och att ”kostnaden skenar bortom kontroll”. Till det kommer den ständiga debatten och utspelen från regeringen att fusket är gigantiskt och måste hejdas. En saklig allmän debatt om rimligheten i att flera miljarder kr av assistansersättningen varje år går till kriminella lyser helt med sin frånvaro.

En domstol ska vara helt neutral inför strömningar i samhället, de ska döma efter vad som står i lagen och dess förarbeten oavsett hur många utspel regeringen, Försäkringskassan, kommunerna eller proffstyckare än gör. Det är grundbulten i rättssamhället – domstolarna är självständiga gentemot politikerna. Juristerna är emellertid människor de med och vore naivt och tro att de inte påverkas av samhällsdebatten vilket leder in på den andra punkten om kunskap.

Att jurister ska ha spetskunskap om de lagar som de dömer och FN konventioner som CRPD efter är så självklart att det borde inte ens behöva nämnas. Ändå har det visat sig att kunskapen i domstolarna om CRPD är riktigt dålig. Enligt en undersökning utförd av domstolsverket kände endast en av fem domare till innehållet i CRPD konventionen och inte en enda uppgav att de hade god kunskap om konventionen. Liknande undersökning för LSS saknas men skulle med mycket stor sannolikhet ge ett allt annat än tillfredsställande svar.

Det är knappast någon kontroversiell slutsats om jag påstår att kombinationen av  dåliga kunskaper och det allt hårdare samhällsklimatet där personer som ”kostar pengar” mer och mer ses som en samhällsbörda ökar sannolikheten att juristerna i Förvaltningsdomstolarna gör märkliga bedömningar/tolkningar av LSS lagen.

Frågan är då vad vi ska göra åt det? ”Sätta dem i skolbänken” borde vara prioritet nummer ett. Det måste införas ett system som verifierar att de faktiskt kan LSS lagen, förarbetena och CRPD. Vi kan aldrig garantera att det aldrig görs märkliga tolkningar av LSS lagens alla insatser ändå men det borde rimligen minska sannolikheten avsevärt.