Först
av allt - God fortsättning på det nya
året, har haft en riktigt skön jul och nyårshelg.
För ett år sedan skrev jag att 2016 skulle bli ett
riktigt jobbigt år för PA och LSS. Med facit i hand blev det ännu värre än
befarat. Inte för att alliansregeringen
värnade assistansreformen precis men vi ha aldrig tidigare, enligt min mening
haft en regering som så målmedvetet jobbar för att urholka och montera ner vår
rättighetslag i allmänhet och personlig assistans i synnerhet. Listan kan göras
hur lång som helst och konsekvenserna är fruktansvärda. Över 400 personer (har
inte exakta antalet f.t.) förlorade statlig assistansersättning och minst en
person förlorade t.om. sitt liv p g a indragen assistans.
Det fanns även många andra exempel på missförhållanden spm inte handlade om personlig assistans. Ett mycket deprimerande exempel på hur dålig ekonomi många FUB medlemmar har som bor i gruppboende presenterades i ett reportage i Sveriges Radio. Reportaget bekräftade FUB-s bild att många medlemmar hör till de fattigaste bland de fattiga i vårt land. Det är omöjligt att uppnå goda levnadsvillkor enligt LSS om he inte ens har råd att köpa en jacka... Blinda journalisten Katarina Hahr har fortfarande inte fått tillbaka sin ledsagning.
Många förtjänar att stå i skamrån. I första hand
tänker jag då på regeringen med trion Stefan Löfven , Magdalena Andersson och
Åsa Regnér i spetsen men även givetvis ledningen i Försäkringskassan som varit
mycket aktiva som hjälpreda i regeringens
obehagliga smutskastningskampanj. I skamvrån ska även hela ledningen för
Miljöpartiet stå som vid upprepade tillfällen visade att man lagt sig helt
platt för regeringskollegans besparingshysteri, allt givetvis för att få vara
en del av regeringsunderlaget.
Det finns emellertid partier som stod rakryggat i
kampen för självbestämmande och rätten till goda levnadsvillkor även för oss
med "särskilda behov". Både
Liberalerna och Vänsterpartiet har gjort ett jättejobb med Bengt Eliasson och Maj Karlsson, även Kristdemokraternas Emma
Henriksson förtjänar en eloge. Riktar också ett stort tack till Bengt
Westerberg som varit mycket aktiv i kampen för assistansreformen. Till denna
grupp räknar jag även de många socialdemokrater på lokal nivå som tagit avstånd
från regeringens motbjudande politik. Resten av blogginlägget fokuserar jag på
det som faktiskt varit bra under året för mitt i allt elände fanns det även
många ljuspunkter:
· Först
och främst en mycket kraftfull samling från funkisrörelsen där alla stora
aktörer ställde sig bakom kampen för assistansen, hela LSS och vår rätt till
självbestämmande. I över 20 stader demonstrerade vi samtidigt den 3 december
för att gemensamt säga nej till regeringens destruktiva politik. Många har under
året gjort ett kanonjobb och ett mycket stort antal debattartiklar har
producerats av många olika aktörer.
· Massmedia
ändrade fokus. Tidigare har fokuset legat nästan helt på problem i form av
påstådd hög kriminalitet och "skenande kostnader". Under sensommaren började
det emellertid dyka upp ledarartiklar som kritiserade regeringens besparingsiver.
Efter det tragiska dödsfallet i Malmö skedde ett riktigt trendbrott. Plötsligt
dök det upp en strid ström med ledareartiklar och debattartiklar från aktörer
utanför funkisrörelsen som alla var mycket kritiska till regeringens politik.
Det är nog ingen överdrift om jag påstår att
PA och LSS perioden oktober-december fick mer positiv uppmärksamhet än
vad vi fått totalt föregående 5-6 åren...
· Personlig
assistans blev även en glödhet inrikespolitisk fråga som debatterades även i
riksdagen vilket är oerhört glädjande. Det blev uppenbart att det nu finns en
stark opposition i riksdagen mot regeringen. Och den kommer både från
Vänsterpartiet och Allianspartierna. Att det finns en opposition både till
höger och vänster mot regeringen är mycket viktigt eftersom en blocköverskridande
överrenskommelse är det enda som långsiktigt kan skapa lugn och ro för oss. Det
blev under hösten allt tydligare att regeringen är mycket pressad, vilket
inkluderar Stefan Löfven. Jag är också tämligen övertygad om att Åsa Regnér lagt
mer tid på att försöka försvara regeringens politik än någon annan fråga som
hon ansvarar för.
· En
positiv nyhet utanför "LSS sfären" var också att den hårdare tillgånglighetslagstiftningen
för första gången testas i domstol. Lars-Göran Wadén och DHR har här gjort ett
jättejobb. Ärendet ska nu avgöras i Högsta Domstolen.
Min hemkommun Jönköping har infört fri ledsagning. D v s de personer som är beviljade insatsen får själva bestämma hur många timmar hen behöver. Tidigare har Laholm infört samma system.
· Programserien
Funk med kompisen Jonas Franksson var en höjdare. När hade vi senast en
programserie i radio eller TV med enbart funkisperspektiv?
För egen del då? VIMPA -s medlemsantal stiger och det
gör även antalet personer som läser den här bloggen. Har också hållit
föreläsning i Almedalen och varit intervjuobjekt X antal gånger i såväl riks
som lokalmedia. Nu tar vi sats för 2017. I nästa blogginlägg ska jag fundera kring vad vi kan förvänta oss
under året. Vi måste vara realister -
2017 blir också ett mycket tufft år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar