Vilka grupper är det som förlorar assistansersättningen?

Över 400 personer förlorade statlig assistansersättning 2016. Vi som är beviljade personlig assistans har en mängd olika diagnoser som orsakar funktionsvariationerna/funktionsnedsättningarna, vi är allt annat än en enhetlig grupp. Ä personer med vissa diagnoser särskilt hårt drabbade när staten via Försäkringskassan tar fram osthyveln?

För att bli beviljad assistansersättning eller annan LSS insats måste hen tillhöra någon av de tre personkretsarna. LSS § 1 definierar dessa.

 

1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd

2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller

3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

Bedöms den sökande inte tillhöra någon av de här tre personkretsarna beviljas vare sig personlig assistans eller någon av de 9 andra LSS insatserna. Historikern Mattias Näsman undersökte i en rapport Konsekvenser av indragen assistansersättning hur de hårdare behovsbedömningarna efter 2008/2009 påverkat de olika personkretsarna. Hans slutsats ät tydlig personkrets 3 är kraftigt överrepresenterad när det gäller avslag på nyansökningar och indragningar.

·         Antalet personer som ingick i personkrets tre nådde en topp 2010 på 8710 personer

·   2015 hade antalet minskat till 7898 personer = en minskning med 812 personer

·    Perioden 2010-2015 ökade antalet personer i personkrets 1 med 1002 personer från 5940 till 6942 personer.

Räknar man bort de personer som har assistans som inte nått den viktiga 65 årsgränsen för att bli beviljad assistans blir tendensen ännu tydligare när det gäller försämringarna för personkrets tre.

·   Antalet nådde toppen 2007 på 7032 personer

·   2015 var antalet 5633 personer = en minskning på 1379 personer

Källa: Konsekvenser av indragen assistansersättning - Mattias Näsman Umeå Universitet

Mönstret är således tydligt, åtminstone t.om 2015 är personer i personkrets tre den kategori som löper störst risk att förlora rätten till självbestämmande. En motivering som ofta hörs är att drabbade personer inte anses tillhöra personkrets 3 längre… Påpekas ska också att även ett stort anal personer som är beviljade andra LSS insatser, inte minst ledsagning har också förlorat rätten till hjälp pga. att hen faller ur personkrets 3 – personer med synskador är hårt drabbade.

Först ska sägas att jag tycker det är helt absurt att personer med stora och varaktiga hjälp och stödbehov helt plötsligt inte anses tillhöra någon av de tre personkretsarna med hänvisning till ”ändrad rättspraxis”. Varför tycks då personkrets tre vara mest utsatta? En del av svaret finner vi troligen i definitionen av de tre personkretsarna. Krets 1 och två nämns medicinska diagnoser eller skador. Autism och eller autismliknande tillstånd (krets 1) skador eller sjukdomar orsakade av våld (krets 2). I krets 3 nämns emellertid ingenting om sjukdomar eller skador:

 med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

Här är det mycket viktigt och komma ihåg att vi ser allt starkare tendenser mot ökad medikalisering – d v s allt större fokus på diagnoser istället för faktiska hjälpbehov. Vi ser detta bland annat bär ISF föreslår att WHO-s ICF mall ska ha stor betydelse vid behovsbedömningar, när kommunerna på egen hand upprättar nästan lika många riktlinjer som det finns kommuner (290) och när kommuner, utredare och politiker talar om att termen goda levnadsvillkor är för ”vagt definierat i lagtexten. Allt detta innebär att man går ifrån kärnan i såväl assistansreformen som LSS lagstiftningen där rätten att leva som andra står i centrum.

Denna tendens son jag nyss beskrivit är ingenting som jag eller brukarrörelsen hittar på själva. Välkända forskaren Barbro Lewin, Mattias Näsman m.fl. säger samma sak.

Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

LSS § 5

Själv vägrar jag att acceptera att min diagnos (CP-skada) ska vara avgörande med hur mycket eller lite hjälp jag ska få. Starka krafter tycker emellertid annorlunda och det är lika bra att inte ljuga för sig själv. Vi har av allt och döma en jättefight framför oss för att diagnoser inte ska vara centrala vid behovsbedömningarna. i framtiden.