Hur funkar det med anhörigassistans i våra grannländer?

– Eftersom inte någon utredning har kunnat belägga att det existerar ett problem med anhöriga som arbetar som assistenter mot assistansanvändarens vilja, än mindre hur stort det i så fall är, kan man misstänka att denna ”kritik” till stor del bygger på mytbildning, avundsjuka, eller i bästa fall en okunskap om villkoren för dessa familjer.

Cecilia Blanck – Kooperativet JAG

Desirée Pethrus ser diverse olika problem med anhörigassistans. Det är uppenbart att hon fått direktiv om att "titta närmare" på det här. Vill inte spekulera allt för mycket i orsakerna till vad det verkar uppdragsgivarens (regeringens) kyliga inställning till att våra anhöriga är assistenter. Ska jag uttrycka det milt visar Desirée Pethrus och regeringen en mycket stor brist i förståelsen/förutsättningarna för att assistansen ska fungera för alla.

I väldigt många fall är det en absolut nödvändighet att föräldrar eller syskon kan hoppa in med kort varsel, det är upprörande om vare sig regeringen eller Desirée Pethrus förstår det. Jag är inte kunnig på diagnoser som autism och liknande men utifrån det lilla jag vet är det en absolut nödvändighet att personen ifråga har en tillvaro som inte rubbas genom att okända personer plötsligt kommer in i bilden. Då är det en absolut nödvändighet att en helt okänd person X plötsligt inte dyker upp om ordinarie assistenter får förhinder.

Inte spekulera för mycket som sagt men det förtvivlat är svårt och komma ifrån misstanken att det verkliga skälets till att anhörigassistans ifrågasätts  är och spara pengar, i det här fallet genom att anhöriga ska ta ett större ansvar och jobba gratis om det krisar. Det är i så fall ett cyniskt sett att spara pengar genom att utnyttja anhörigas vilja att alltid göra allt som är möjligt för att ge sina barn eller annan anhörig en trygg tillvaro. Det är helt enkelt ovärdigt ett land som säger sig ha så höga ambitioner med välfärd åt alla.

Desirée Pethrus pratar om våra grannländer och att Sverige "sticker ut" men hur ser verkligheten ut i Norge och Finland? I en intervju i Assistanskoll nyligen redogjorde Cecilia Blanck hur verkligheten ser ut och det är inget att ta efter anser jag.

Norge I vårt extremt rika västra grannland finns sedan några år tillbaka personlig assistans inskrivet som en rättighetsinsats, kallad BPA ((Brukarstyrt personlig assistance). I Norge har kommunerna större ansvar än i Sverige för finansiera assistansen och tillämpningen skiljer sig åt men generellt sett säger Cecilia Blanck att det är svårt att bli beviljad anhörigassistans. Det medför att många söker andra stödformer trots att barnet egentligen uppfyller kraven för att bli beviljad BPA.

Det är inte ovanligt att föräldrar förväntas fungera som beredskapsassistenter, d v s kunna hoppa in med kort varsel utan ekonomisk ersättning.

Finland Där är situationen mycket sämre än i Norge för det finns inte personlig assistans alls som en rättighetsinsats. De enda alternativ som samhället erbjuder är olika former av institutioner, kompletterat med lite ledsagning för fritidsaktiviteter. Följden blir att våra finska vänner är helt beroende av anhöriga om det inte ska bli institution/gruppboende vilket också innebär att en helt orimlig ansvarsbörda läggs på anhöriga.

Mycket tyder tyvärr på att regeringen är på väg att styra in oss på ett spår som kommer att leda till att situationen i Sverige blir likartad med allt större anhörigansvar.

Cecilia Blanck intervjuas i Assistanskoll 

Försäkringskassan har också presenterat en prognos vad gäller kostnads/utgiftsökningen för statlig assistansersättning fram till 2021 – Kommunernas utgifter är alltså inte inkluderade.

• ·      Perioden 2016-2021 beräknas statens utgifter öka från 21,8miljarder kr till 28,6 miljarder kr. Observera att i samband med övergången till efterskottsbetalning oktober 2016 betalades assistansersättning ut till endast ett fåtal, vilket innebar en besparing för staten på ca 2 miljarder kr. Summan man egentligen borde jämföra med för att ge en sann bild av utgiftskurvan borde således vara någonstans mellan 23,5 och 24 miljarder kr.

• ·    2016 minskade antalet personer som är beviljade statlig assistansersättning med 1,5 % och nu är 15917 personer beviljade statlig assistansersättning.

Källa Assistanskoll.se