Varje år höjs schablonbeloppet som Försäkringskassan
betalar ut. 2017 ligger beloppet på 291 kr/timme (en hemtjänsttimme i snitt över
400 kr/timme, varierar från kommun till kommun). 291 kr/timme ska täcka alla
kostnader vi har för personlig assistans - löner till assistenterna,
arbetsgivareavgifter, avtalsförsäkringar, avgift till anordnaren och övriga
assistansomkostnader - utbildning för assistenter och brukare som diverse andra
utlägg från fikabesök till semesterresor. Kollektivavtal mellan fack och
anordnare reglerar lönevillkor mm för assistenterna.
Som alla vet höjdes schablonen med bara 4 kr 2016
och 2017, endast 3 (tre!) kronor. Dessa
ökningar täcker inte på långa vägar löneökningarna för assistenterna när
arbetsgivareavgifter mm inkluderas. Detta sätter oerhörd press på anordnarna
att hålla nere kostnaden vilket måste betalas av någon. De i särklass största
kostnaderna för anordnaren är löner, utbildningar och övriga omkostnader.. Jag
och många andra har tidigare pratat om att det går inte och finansiera
avtalsmässiga löner om utvecklingen fortsätter. Fortsättningsvis ska jag i det
här blogginlägget fokusera på assistansomkostnaderna (inkluderar utbildningar).
Det är dumheter, ren propaganda från regeringen när
den hävdar att 10 % av utbetald assistansersättning går till reklam och
marknadsföring. Ska assistenterna få marknadsmässiga löner är därför omkostnader
den stora posten där utgifterna måste
sänkas. (Lönen till t.ex. Humana och Frösundas jurister utgör knappast en stor post i så stora företag, oavsett vad Åsa
Regnér säger.
Detta slår stenhårt mot brukarna. Ska ta ett
exempel. Ifa - Intresseföreningen för assistansberättigade anordnar varje år
ett stort antal kurser som riktar sig till brukare, assistenter och anordnare.
Avgifterna till dessa kurser är ganska höga men eftersom brukarna kan ta
kostnaden från assistansersättningen påverkas inte privatekonomin. Hade inte
detta varit möjligt så garanterar jag att en del stor av Ifa-s medlemmar
inte hade haft råd att betala avgifterna till utbildningarna. Det är
knappast någon fara närmaste åren men om den här regeringen vinner nästa val
och kör vidare på samma spår hela nästa mandatperiod och ännu längre fram, ja
då hamnar vi med mycket stor sannolikhet inom max 7-8 år (troligen tidigare) i
en situation där det inte finns pengar till vare sig Ifa kurser, utbildningar
hos Anna Barsk Holmbom, semesterresor etcetera. Hela Ifa -s modell hur berörda
personer finansierar kurserna skulle raseras totalt.
Det skulle givetvis inte finnas pengar till heller
för de med assistans som reser mycket i jobbet, engagerar sig politiskt mm. Om
nu beskrivna scenario (gud förbjude) blir verklighet finns inte mycket kvar
längre av LSS intentioner att kunna leva som andra. Vi som fortfarande har
kvar(?) assistansen kommer bara ha råd (om man inte betalar själv för
assistenterna vilket många av oss inte har råd
med) kommer det bara - i bästa
fall finnas pengar till vardagsnöjen som fika, något restaurangbesök. Detta är
helt enkelt ett potentiellt jättehot, något som måste tas på största allvar och
diskuteras därefter i funkisrörelsen.
Vardagsnöjen
ja, om hen är beviljad timmar för det
vilket inte är någon självklarhet. ICF mallen lurar i bakgrunden med sitt stora
fokus på diagnoser, inte hjälpbehov, Till det kommer en, vad jag tror stenhård
debatt 2017-2018 om vad som är goda
levnadsvillkor. Mycket starka krafter tycker ju att LSS definition av goda levnadsvillkor
är för vaga. Just nu står det så här i lagtexten.
Den enskilde skall genom
insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga
och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt
utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och
stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv
LSS §7, 2 st
Goda levnadsvillkor går inte och kommer aldrig och vara möjligt att precisera i
en stelt utformad mall. Sker det är LSS vision om goda levnadsvillkor på våra
egna villkor död och begraven.
IfA instämmer med Thomas Juneborg när han beskriver de allvarliga, ibland katastrofala följder, som den låga ökningen av assistansersättningen medför. För att säkerställa genomförandet av den personliga assistansen behöver vi en ersättningsnivå som täcker kostnaderna för en marknadsmässig lön till våra personliga assistenter, möjlighet att täcka de omkostnader som uppstår på grund av den personliga assistansen samt ta del av information och utbildning som kompetensutveckling och därmed säkerställa kvaliteten på den personliga assistansen långsiktigt.
SvaraRaderaBåde personliga assistenter och administrativ personal behöver kontinuerlig kompetensutveckling. LSS-kommittén betonade att anordnaren behöver ha rutiner för att ta reda på vad den assistansberättigade anser att hens assistenter behöver för fortbildning. I Socialstyrelsens Vägledning om Rätt kompetens hos personal i verksamhet för personer med funktionsnedsättning beskrivs hur anordnaren kan säkerställa att personalen har rätt kompetens.
Assistansanordnaren ansvarar även för att den assistansberättigade har tillräcklig kompetens för de uppgifter som den assistansberättigade ska utföra, vilket kan kräva utbildning för den assistansberättigade.
För att den assistansberättigade ska få bästa förutsättningar till en väl fungerande assistans anser IfA att anordnaren bör erbjuda utbildning av olika slag. Anordnaren bör ta hänsyn till hur olika assistansanvändare föredrar att ta del av utbildning för sig själv och de personliga assistenter som är kopplade till hen. Utbildning kan erbjudas exempelvis som individuell utbildning, utbildning i grupp, som skriftlig utbildning eller interaktiv utbildning på internet. Viktigt är att det finns rätt kompetens. Samtliga personliga assistenter bör få introduktionsutbildning och anordnaren ansvarar även att assistenterna har den kompetens som situationen kräver enligt Socialstyrelsens allmänna råd kring detta.
I vissa fall kan assistansanvändare inte själv vara arbetsledare för sin personliga assistans utan en annan person har fått den uppgiften. Arbetsgivaren bör erbjuda arbetsledaren den utbildning och det stöd som behövs för uppgiften. I detta stöd bör man särskilt uppmärksamma de speciella svårigheter som det innebär att styra och samordna den personliga assistansen utifrån någon annans behov och intentioner och att sätta dessa före sina egna. Det kan också behövas en diskussion om och vägledning i vad arbetsledarrollen innebär jämfört med andra roller som arbetsledaren kan ha i relation till den assistansberättigade, exempelvis som anhörig eller personlig assistent.
I LSS-kommittén lyftes frågan om det överhuvudtaget är möjligt att få kvalitet i en assistansverksamhet som de inte använder några medel till exempelvis utbildning för assistenter eller omkostnader till den assistansberättigade.
Om en assistansverksamhet vill bli IfA-godkänd ingår frågor kring utbildningsmöjligheter i enkäten som IfA skickar ut till verksamhetens kunder/medlemmar. Verksamheten ska informera assistansanvändaren om vilka utbildningar assistenter och assistansanvändaren själv erbjuds via dem samt möjligheten för assistansanvändaren att köpa utbildning för sig själv eller assistenterna från utomstående utbildningsanordnare.
För de som anordnar sin egen assistans, för assistansverksamheter som inte själva anordnar utbildningar med flera har IfA byggt upp en utbildnings- och informationsenhet. Med LSS intentioner som ledstjärna, där självbestämmande, personlig integritet och valfrihet utgör grunden för hur personlig assistans utformas, erbjuder IfA grundutbildning och kompetensutveckling för alla inom den personliga assistansen.
IfA är en förening för personer med behov av personlig assistans. IfA bildades i mars 1994, samma år som den personliga assistansen kom. IfA har idag drygt 800 medlemmar. IfAs ändamål är bl.a. att arbeta för och utveckla rättigheten till personlig assistans för personer med funktionsnedsättning. Vi arbetar intressepolitiskt och ger stöd till enskilda assistansanvändare samt IfA-godkända assistansverksamheter.