Bengt Westerberg - kostnaderna för assistansen och LSS skenar inte

"Kostnaderna skenar - assistansen hotar att spränga statsbudgeten", ja vi vet alla hur det brukar låta när kritiker i allmänhet och regeringen i synnerhet med Försäkringskassan i släptåg diskuterar kostnaden för rätten till självbestämmande. Vi vet alla som är insatta att det är grova överdrifter. Harald Strand, aktiv i FUB och LSS expert har på sajten heja olika  (www.hejaolika.se) skrivit en läsvärd artikel hur lögner sprids om "skenande kostnader" för LSS, se länk:

Lögnen om skenande kostnader

Regeringens utredare Desirée Pethrus nöjde sig i TV4-s intervjun inte bara med att proklamera att i framtiden kommer förre personer att ha assistans, hon "passade också på" att beskriva assistansen som en "kostnadsbomb". LSS utredaren hävdade att kostnaden numer uppgår till 70 miljarder kr/ år mot beräknade 3-4 miljarder kr/år i mitten av 90-talet. I bästa fall är det oerhört okunnigt, i värsta fall helt medveten desinformation för att ge stöd till regeringens destruktiva politik och skrämma allmänheten. För så här förhåller det sig. För enkelhetens skull använder jag bruttobeloppen:

Siffran 70 miljarder kr är kostnaden för hela LSS, inte bara assistansen. Bengt Westerberg angav nyligen i en debattartikel 65 miljarder kr när kostanden för pensionärer som är +65 år räknas bort (återkommer till Bengan strax). Assistansen kostar brutto ca 30 miljarder kr 2016. Att påstå att kostnaden för assistansen ökat från 3-4 miljarder kr till 70 miljarder kr är således dumheter. Jag önskar att Desirée Pethrus delat parikollegan Emma Henrikssons positiva syn på assistansreformen men det ser vi ingenting av. Desirée Pethrus köper regeringens argumentation fullt ut och det bådar verkligen inte gott inför vad vi har att vänta när utredningen presenteras.

Bengt Westerberg ja, jag tycker "Bengan" gjort ett fantastiskt jobb senaste året för att försvara assistansreformen och LSS. Detta, trots att han närmar sig 75 års- strecket och sedan länge lämnat rikspolitiken. I hans senaste debattartikel i Svenska Dagbladet smular han effektivt sönder regeringens propaganda att kostnadsökningen är ett "mysterium". Bengt Westerberg skriver bland annat: 

·       När man ska jämföra kostnaden 1995 och 2015 måste man ta hänsyn till inflationen vilket inte skett. 24 miljarder kr 1995 motsvarar 46 miljarder kr i nutid. Omräknat i fasta priser (exklusive inflationen) är kostnadsökningen för LSS således 20 miljarder kr, långt lägre än de belopp Desirée Pethrus nämner. utöver det måste  följande beaktas.

• LSS-insatserna har delvis ersatt andra insatser som tidigare gavs enligt socialtjänstlagen (och som i dag skulle ha fått göras utan LSS). När LSS infördes minskade till exempel antalet socialtjänsttimmar ganska betydligt. Även kostnader för institutioner har i takt med avvecklingen minskat.

• Ökad förvärvsfrekvens bland föräldrar som har barn med funktionsnedsättning, minskade sjukskrivningar och färre förtidspensioneringar bland anhöriga, assistentlöner som har ersatt vårdbidrag och jobb för personliga assistenter har lett till ökade skatteintäkter och minskade kostnader för sjukersättning, vårdbidrag och arbetslöshet.

Dessutom jämför Bengt Westerberg kostnadsutvecklingen för LSS med utvecklingen för reallöneökningar (löneökningarna minus inflation) med kostnadsutvecklingen för LSS. Bengt Westerberg finner att kostnadsökningen är lägre än de genomsnittliga löneökningarna. Dv s trots pratet om "skenande kostnader"  ökar inte vår levnadsstandard i takt med reallöneökningarna, samhällets stöd håller inte jämna steg.

Trots att vår levnadsstandard inte ökar i samma takt som  får vi finna oss i att ständigt höra att vi kostar för mycket pengar, att kostnaden/utgifterna för vår rätt till självbestämmande och goda levnadsvillkor "hotar statsbudgeten". Vad är det för människosyn den här regeringen och likasinnade har? Allt prat om solidaritet med de utsatta etcetera - hur man verkligen ser på de som behöver mest hjälp tycker jag avslöjar vilken människosyn hen har. Och för regeringens del är det tyvärr ingen vacker bild som träder fram.

Tack Bengt för att du står på vår sida.

Bengt Westerbergs artikel i SVD