Om två dagar demonstrerar vi mot nedskärningarna

Nu är det bara två dagar kvar tills det är dags för demonstrationer - inte bara i hemkommunen utan ett 20-tal städer samtidigt runt om i landet.

Lista på samtliga arrangörsstäder

Vi demonstrerar för den självklara rätten till självbestämmande och full delaktighet i samhället, för rätten att själv kunna bestämma vad som är goda levnadsvillkor för oss - inte vad någon statligt eller kommunalt anställd byråkrat anser är ett bra liv. RBU har tagit initiativet till manifestationen och mycket glädjande har många föreningar "hoppat på tåget". Runt om i landet ställer vi följande krav:

 Nödstopp för indragna assistansbeslut!

2. Stärk LSS men inte på bekostnad av personlig assistans!

3. Sluta förtala assistansreformen!

I och med att det finns en lag som säger att vi har rätt till självbestämmande och att det snart är 2017 inte 1917 borde en sådan här manifestation inte vara nödvändigt. Utvecklingen visar tyvärr att det verkligen är nödvändigt då assistansreformen och LSS är mer hotat än någon gång tidigare. För när det väl kommer till kritan får vi beskt konstatera att när rätten att leva som andra ställs mot pengar är rättigheten chanslös. Det finns emellertid även ett rent ideologiskt betingat motstånd som visar att motståndet mot assistansen och LSS handlar minst lika mycket om sunkig människosyn som faktiska kostnader/utgifter.  Mitt främsta bevis för det är att den första utredningen som tillsattes för att spara pengar drog igång redan 1995. Lagen var då ett år gammal och bruttokostnaden var 3,7 miljarder kr (källa Assistanskoll) inte dagens ca 30 miljarder kr. Till detta kan bland annat sägas att kommunerna som själva finansierar 8 av 10 LSS insatser var kritiska till rättighetslagen LSS redan på remisstadiet...

 Jag är helt övertygad om att regeringen aldrig hade räknat med ett så hårt motstånd, Trion Löfvén, Maggan och Åsa räknade säkert med lite protester men det skulle "blåsa över snabbt". Tack och lov var det en grov felkalkylering. Att frågan skulle bli en glödhet inrikespolitisk potatis tror jag med så gott som 100 % säkerhet inte fanns på kartan för nämnda trio.

Med bakgrund av läget 1 december 2016 och att LSS alltid kritiserats måste vi tyvärr ställa den oerhört trista frågan - kommer vår kamp någonsin att ta slut? Med slut menar jag att det är slut på besparingar från samhället, att arga artiklar från ledarskribenter är ett minne blott och fula och rasistiska påhopp i olika sociala medier är en synnerligen  marginell företeelse. Man vill ju vara optimist och svara ja på den frågan. Realisten i mig säger emellertid att även om kampen kanske inte är evig har vi långt, långt kvar innan vår rätt till självbestämmande är något självklart och personer med funktionsnedsättningar inte är oerhört överrepresenterade i ohälsa, arbetslöshet, fattigdom mm.

Sanningen är ju att vi dessvärre ser en samhällsutveckling där högerpopulism och rasism breder ut sig i västvärlden, inklusive vårt hemland. Och när de mörka krafterna får ett starkt fotfäste visar historien att det blir dåliga tider för minoriteter med, inte minst om de "kostar mycket pengar" för samhället. Teknikutvecklingen som definitivt inte bara är av ondo kommer om ingenting görs angående skattesystemet att kraftigt underminera statens möjlighet att finansiera välfärden på den nivå vi vill ha den. Den oundvikliga följden blir att grupper kommer ställas mot varandra och vi riskerar att bli stora förlorare.

Jag tror ändå det går att lösa välfärdens finansiering i framtiden men då måste olika aktörer samarbeta för att hitta lösningar på finansieringen och det måste finnas en GENUIN VILJA hos politikerna. För att den ska infinna sig krävs att svenska staten och samhället ser funkisar och andra utsatta grupper beroende av samhällets stöd som resurser inte irriterande budgetposter.

Låt oss ändå hoppas att lördagens manifestationer blir ett steg på vägen mot ett samhälle för alla - ett samhälle där utsatta grupper faktiskt får hjälp efter behov, inte vad finansministern tycker är rimligt.

Information om demonstrationen i Jönköping

* Jag har också ihop med HSO Jönköpings län blivit intervjuad av Jönköpings-Posten om varför vi demonstrerar 3 december. Börjar bli van vid intervjuer nu så det är inget jag blir nervös av. VIMPA och HSO har också skrivit en debattartikel som JP kommer publicera på lördag.

Intervjun i JP (ska kunna läsas utan inloggning)