När staten drar in på assistansersättningen
försvinner som sagt inte samhällets kostnader för oss - det enda som händer är
att Magdalena Anderssons budgetpost personlig assistans blir mindre. Kostnaden
flyttas istället som jag skrev förra veckan till kommunerna och i ökad omfattning
anhöriga.
Nyligen publicerade Dagens Samhälle en artikel med
budskapet att missnöjet bland kommunerna blir allt större mot regeringen och
Försäkringskassan som ska verkställa "Maggans" önskemål. Visst,
delvis kan det vara berättigat att avfärda kommunerna. Samma kommuner med deras
mäktiga intresseorganisation SKL och föregångaren Kommunförbundet har alltid
varit kritiska till hela idén med rättighetslagen LSS.
Att missnöjet växer än
mer borde emellertid inte förvåna någon. Insatsen personlig assistans omfattas
nämligen inte av utjämningssystemet som ska kompensera
kommunerna för de andra LSS insatserna som de själva
ansvarar för (undantaget Råd och stöd). När nu fler och fler personer förlorar
statlig assistansersättning innebär det ökade utgifter för kommunerna där
krisrapporterna för äldreomsorgen, socialtjänsten mm redan duggar tätt runt om i landet.
Kommunernas historiska motstånd mot LSS borde egentligen diskvalificera dem
direkt som huvudmän för PA och frågan är om de ska ha något att göra med de
andra LSS insatserna med. Den diskussionen tar vi någon annan gång. Liksom
övriga brukarrörelsen säger jag själv och VIMPA blankt nej till
kommunalisering. Utredningen från SKL och Jonas Näsmans rapport Konsekvenser av
indragen assistansersättning ger en bra fingervisning om vad vi har att vänta
om den nuvarande besparingstrenden fortsätter.
Enligt rapporten från Socialstyrelsen 2015 sjunker
antalet beviljade timmar ( i genomsnitt) rejält för personer som förlorat
statlig assistansersättning och "flyttats" till kommunerna istället.
Det är mycket naivt om man tror att den
trenden inte kommer att förstärkas med regeringens besparingshysteri. Vad
skulle hända om assistansen kommunaliseras helt vilket uppenbart är regeringens
slutliga mål?
· Till
att börja med överförs nästan 16000 personer från statligt till kommunalt
ansvar. Detta kommer att leda till ett oerhört tryck neråt på antalet beviljade
timmar.
· Många
fler skulle förlora assistansen än idag och ännu fler skulle få en kraftig
reduktion i antalet beviljade timmar. Övriga LSS insatser skulle drabbas lika
hårt av besparingar.
· Assistansreformen
som vi vill ha den skulle snart vara död.
Det finns därför all anledning att lyssna på kommunernas missnöje med
regeringens politik. Ju mer missnöjda de är desto hårdare kommer det slå mot
oss allteftersom mer och mer av statens kostnader hamnar hos dem.
* Assistanskoll har också presenterat statistik som
visar att regeringen talar osanning när Åsa Regnér gång på gång försäkrar att
regeringen inte eftersträvar att försämra tillvaron för vår grupp. Perioden
oktober 2015- november 2016 förlorade 441 personer statlig assistansersättning
vilket innebär att antalet persomer som beviljas insatsen av Försäkringskassan har minskat med 3 % jämfört med oktober 2015. Fortsätter
trenden året ut kommer 440 personer att ha mist sin assistans vid årsskiftet.
Detta har medfört att antalet beviljade timmar har minskat med 2 % vilket
också innebär en sänkt kostnad för assistansen.
Man skulle önska att regeringen hade ryggrad nog att
säga som det är - vi tycker ni har det "för bra", rätten till personlig assistans kostar för mycket,
någon annan får betala. Istället gömmer regeringen sig bakom de välkända
kodorden "kostnadskontroll," legitimitet" och "träffsäkerhet" samtidigt som man
med stor iver sprider desinformation / propaganda att miljardtals kr går till
reklam och sponsring varje år. Belopp som givetvis saknar fullständigt rim och
reson. Vi pratar om belopp som
multinationella bolag betalar för att sponsra världens största
fotbollsklubbar...
Ordet "positivt" är egentligen inget bra
ord i det här sammanhanget men i brist på bättre ord blir det med den här
statistiken lättare att ställa regeringen mot väggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar