Dagens manifestationer - det handlar om demokrati och människosyn

1994 trädde en fantastisk lag i kraft i Sverige, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, personlig assistans är en av 10 olika insatser. Som första land i världen fick Sverige en rättighetslag som uttryckligen säger att även personer med stora funktionsnedsättningar har rätt till självbestämmande och goda levnadsvillkor.

När Lagen har också betytt oerhört mycket vad gäller livskvalitet för vår grupp. Det finns så oerhört många exempel på allt positivt som assistansreformen fört med sig. Det handlar både om enorma mänskliga vinster för enskilda personer  men även stora samhällsvinster - både demokratiska och ekonomiska - åtminstone 80 000 personer jobbar som personliga assistenter. Utan assistansen hade många av oss inte kunnat delta i alla manifestationer som anordnas runt om i landet  - inte kunnat utnyttja vår grundlagsskyddade rättighet att demonstrera.  När lagen trädde i kraft trodde vi i all vår naivitet att våra rättigheter än gång för alla var säkrade. Tyvärr hade vi fel, starka krafter vill vrida tillbaka klockan och det är anledningen till dagens manifestationer.

LSS har alltid kritiserats, i synnerhet den personliga assistansen. Sedan 7-8 år pågår en utveckling där samtliga LSS insatser är utsatta för nedskärningar= besparingar, en förödande utveckling som nu går allt snabbare. Mest akut är situationen för den personliga assistansen där regeringen sedan sommaren 2015 bedriver en mycket hårdhänt och moralisk sett förkastlig politik som syftar till att kraftigt urholka LSS insatsen personlig assistans.  Det sker på en rad olika sätt mest uppenbar blir det i det ökända direktivet till Försäkringskassan som har fått en order att "bryta utvecklingen i antalet beviljade timmar och direktiven till den nya LSS utredningen som helt fokuserar på att kostnaden (utgifterna), d v s notan för vår rätt  till självbestämmande  måste sänkas.

Parallellt med besparingsdirektiv till myndigheter och utredare har regeringen senaste året bedrivit en intensiv, osmaklig och ovärdig kampanj mot  assistansreformen. Budskapet som allmänheten matas med är att assistansen är för dyr, pengarna går till fel saker (jurister, reklam mm) samt att kriminalitet och fusk härjar vilt utan att trovärdig fakta presenteras som bevis. Allt detta sker under en regering som kallar sig feministisk och vill värna jämställdhet . Samma regering har också vid upprepade tillfällen fått möjlighet och försöka förklara att  direktiven i regleringsbrevet och LSS utredningen verkligen inte handlar om besparingar men har inte kunnat leverera några trovärdiga svar. Det är kanske inte så konstigt - för all rimlig logik säger att det är omöjligt att spara pengar på assistansen utan att det får negativa konsekvenser för vi som berörs! I utredningsdirektiven ställs också på ett obehagligt sätt olika LSS insatser mot varandra. Det är oacceptabelt att de olika LSS insatserna ställs emot varandra!

Det som nu sker måste också sättas in i en farlig samhällsutveckling. Främlingsfientlighet och högerpopulistiska strömningar breder ut sig i västvärlden och det är alltid dåliga nyheter för minoriteter i samhället. I vårt eget land kommer rapporter om att hot och trakasserier mot personer med funktionsnedsättningar ökar. När regeringen gång på gång talar om att kostnaden för vår rätt till full delaktighet i samhället är för hög bidrar regeringen till att stärka krafter som inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle.

Konsekvenserna av den förda politiken ser vi. Hundratals personer har under 2016 förlorat sin assistansersättning. Media har uppmärksammat en rad upprörande fall. Bedrövade har vi fått läsa om  t-ex.  fyraåriga Selma som fått assistansen indragen beroende på att mycket av hennes hjälpbehov har karaktär av egenvård och Nora som tvingades tacka nej till ett jobb som generalsekreterare hos Unga rörelsehindrade när assistansen drogs i. För dryg månad sedan fick en MS sjuk kvinna betala  med sitt eget liv som insats när hon ensam avled på en handikapptoalett i en galleria i Malmö. Kvinnan hade blivit av med sin assistans trots att hon sökt utökning i antalet beviljade timmar

Vi kan inte under några omständigheter acceptera den riktning regeringen valt därför att den går rakt emot intentionerna i LSS, FN-s handikappkonvention (CRPD), regeringens egen jämställdhetspolitik och varje solidariskt samhälles ansvar att hjälpa de mest behövande att kunna leva som andra, inte bara överleva. Tillsammans kräver vi:

·        Nödstopp för indragna assistansbeslut! Inga fler indragna assistansbeslut innan konsekvenserna av Försäkringskassans förändrade behovsbedömningar har analyserats.

·        Stärk LSS men inte på bekostnad av personlig assistans! Vi vägrar låta olika insatser och grupper ställas mot varandra. LSS behöver utvecklas och förbättras men vi accepterar inte att det ska ske genom nedskärningar i personlig assistans. Ta bort besparingsdirektiven ur utredningen.

·        Sluta förtala assistansreformen! Talet om fusk är förödande för alla som berörs av personlig assistans och övriga LSS i sin vardag. Politiker och myndighetsföreträdare måste hålla sig till bekräftade fakta och inte prata om fusk med hänvisning till uppskattade mörkertal.

Utöver detta anser jag själv att:

·       Direktiven till Försäkringskassan måste ändras, att meningen att FK ska jobba för att bryta utvecklingen i antalet beviljade timmar måste strykas.

·       Att det i de nya direktiven till LSS utredningen skrivs in att det ska göras en grundlig analys om  samhällets kostnader för assistansen där man räknat in skatteintäkter från minst 80 000 assistenter, anhöriga som kan förvärvsarbeta istället för att ta hand om nära och kära, personer som kan jobba med hjälp av assistans mm. Och minst lika viktigt vad är de alternativa kostnaderna för assistansen - utbyggd hemtjänst, gruppboende, ökat ansvar för anhöriga?

Frågan om framtiden för den personliga assistansen och övriga insatser i rättighetslagen LSS får inte förvandlas till en vanlig vänster- höger fråga. Det här handlar om hur ser vi på människor som behöver hjälp för att kunna leva som andra, hur vi ser på det mest fundamentala i ett demokratiskt samhälle - alla människors lika värde när en mindre grupp ständigt matas med budskapet att "vi kostar för mycket pengar"? Sverige är ett rikt land, ett av de rikaste i världen vi har råd med assistansen och LSS - allt annat är ett moraliskt haveri för en stat som säger sig värna mänskliga rättigheter.

Det finns emellertid positiva tecken nu. Under hösten har assistansen blivit en glödhet inrikespolitisk fråga och det är uppenbart att regeringen är mycket pressad. Vi har många allierade - journalister, debattörer och många politiker på både riksnivå och lokalnivå som tar avstånd från regeringens destruktiva politik. Funktionshinderrörelsen har samlat sig också. Tillsammans ska vi rädda den personliga assistansen och LSS. 

Rätten till självbestämmande är en mänsklig rättighet. Det är inget som vi själva hittat på, även FN anser det och har även författat en konvention om detta. Rätten till personlig assistans är inskriven i artikel 19 och ratificerad av Sverige.

Gårdagens reportage med mig i SVT 

Tryck på "senaste sändning" så börjar reportaget ungefär en minut in i programmet.

SVT rapporterar om demonstrationerna