Ändra Socialförsäkringbalken kapitel 51

Assistansreformen är en "fin förmån" har vi hört många politiker säga från både regeringspartierna och allianspartierna. Rätten att leva som andra är emellertid inte en "fin förmån", något vi ska vara tacksamma över att få. Det är en rättighet enligt LSS och även FN anser det vilket bekräftas i CRPD konventionen artikel 19. Slutligen är personlig assistans inskriven i Socialförsäkringsbalken kapitel 51, personlig assistans är därmed en del av det svenska socialförsäkringssystemet, inte Socialtjänstlagen som talar om "skäliga", inte goda levnadsvillkor.

Rätten till assistansersättning

2 § En försäkrad som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade kan för sin dagliga livsföring få assistansersättning för kostnader för sådan personlig assistans som avses i 9 a § samma lag.

Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om att LSS §9a måste ändras som handlar om de grundläggande behoven men det är inte tillräckligt för att återupprätta intentionerna och ta bort den diskriminerande 65 årsgränsen för att bli beviljad assistans.

Socialförsäkringsbalken är ett annat område vi måste titta på. En facebookvänn påtalade att vi måste ha etiska riktlinjer, mer utbildning mm till Försäkringskassan och domstolarna. Det behövs också men jag hävdar bestämt att vi kommer ingenstans med bara etiska riktlinjer utan lagändringar. Försäkringskassan är ju brutalt uppriktiga här - myndigheten kommer inte att ändra på tillämpningen om inte lagen ändras och då kan vi ha hur mycket etiska riktlinjer som helst.

Ta t.e.x. de numer fruktade  tvåårsomprövningarna. De är inskrivna i Socialförsäkringsbalken, inte LSS. Varför måste omprövningarna ske vartannat år? OK, jag kan förstå det om det handlar om personer där det finns goda chanser att hjälpbehovet efterhand kommer minska. För det stora flertalet som har assistans är förhållandet det motsatta. Vi kommer att behöva personlig assistans livet ut och för många blir istället hjälpbehovet större ju äldre vi blir. För närvarande står följande i LSS:

12 § Rätten till assistansersättning ska omprövas sedan två år förflutit från senaste prövningen och vid väsentligt ändrade förhållanden.

Observera avslutningen väsentligt ändrade förhållanden. Vad vi borde eftersträva är en lagtext där det klart och tydligt framgår att omprövningar får göras endast om förhållandena ändras väsentligt. Makten över när omprövningar sker ska flyttas från staten till mottagaren av insatsen. Risken för "fusk"? Minimal anser jag åtminstone 99,9 % inte vill ha mer hjälp än nödvändigt. De få fall som uppdagats med personer som fejkat är faktiskt väldigt få och borde ha upptäckts när personerna sökte assistans. 

*  Ett annat problem som måste lösas är att många personer helt plötsligt inte anses tillhöra någon av de tre personkretsarna vid omprövningar. Vips så försvinner assistansen eller annan LSS insats. Många personer med synskador har förlorat rätten till ledsagning på det här sättet, bland annat journalisten Katarina Hahr. Det drabbar framförallt personkrets tre . LSS definierar personkrets 3 på följande sätt:

personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

En riktigt bra lösning har jag inte. Det bästa jag kan komma på är att om det finns intyg på att personens funktionsvariation är livslång (vilket fallet i de allra flesta fall) och det finns läkarintyg gäller beslut om stöd enligt LSS livet ut och det ska gälla även ledsagning, gruppboende, kontaktperson mm. Även här finns emellertid fallgropar. FK, kommunerna och /eller märkliga domslut skulle säkert kunna gå runt även en sådan lagtext med att t.ex.  begränsa vilka livslånga diagnoser som "kräver stöd och hjälp livet ut" så förlorar människor hjälpen likförbaskat.

Återigen ser man behovet av att CRPD blir inskrivet i lagen och att bristen på en författningsdomstol är ett bekymmer för att säkra individens rätt till hjälp mot staten och kommunerna. För LSS är ju i högsta grad en individuell lag.

* I en intervju i Assistanskoll berättar Försäkringskassan vad som är goda levnadsvillkor enligt dem. Kommer kommentera detta i bloggen nästa vecka.