Schablonbeloppet är inte för högt

288 kr/ timme - det är summan som Försäkringskassan betalar för varje beviljad assistanstumme. Undantaget de som har förhöjt timbelopp som får en ersättning som är 12 % högre. I den ständiga diskussionen om "de skenande kostnaderna" för personlig assistans nämns ofta att schablonersättningen är för hög varpå man ofta hänvisar till oskäligt höga vinstmarginaler i en del assistansbolag.

Jag ska tala klarspråk här - det är dumheter att schablonersättningen är för hög. Vad ska dessa 288 kr/timme räcka till? Jo, allt detta:

·       Assistenternas löner

·  Sociala avgifter - arbetsgivareavgifter

·  Avtalsförsäkringar

·  Utbildning/fortbildning åt assistenter och brukare

·  Andra assistansomkostnader

·  Administrativ avgift till anordnaren

Det säger sig självt att det är omöjligt att ha vinstmarginaler på 30-40 % och samtidigt bedriva en seriös verksamhet med bra löner och arbetsmiljö till våra assistenter,assistansomkostnader mm. Finns det verkligen bolag med så höga vinstmarginaler? Jag och min pappa pratade en gång med vår revisor som hade kollat på den ekonomiska redovisningen i en rad olika assistansbolag. Revisorn hävdade i alla fall att han hittat flera företag med så höga vinstmarginaler. 30-40 % vinstmarginal betyder att alltså att 30-40 % av intäkterna är ett överskott på verksamheten, d v s vinst. Är det så att det finns orimliga vinstmarginaler är det dessa bolag som staten ska rikta in sig på, inte alla seriösa anordnare  som gör ett kanonjobb och möjliggör självbestämmande.

Staten har emellertid visat lite intresse för att få bort anordnare med oskäliga vinstmarginaler. Snarare har deras verksamhet använts som en ursäkt att spara in pengar på assistansersättningen - oavsett hur det slår mot oss som berörs. Ett exempel är en utredning där schablonbeloppet sades vara 22 kr för högt och borde frysas i tre år. Så långt har statsmakten inte gått än men 2015 kom ju det numer ganska ökända principbeslutet att bara höja schablonersättningen med 1,4 % fram till 2018 - ett dråpslag mot alla seriösa anordnare vars möjligheter att anordna bra personlig assistans med nöjda assistenter försämras rejält.

Dessutom finns det ett stort antal tunga offentliga aktörer runt om i landet som också anordnar personlig assistans - kommunerna. Nu kom visserligen nyligen en rapport om där kommunernas betyg som anordnare höjts rejält hos de som valt kommunen som anordnare. Jag är mycket tveksam till att detta stämmer på nationell nivå (undersökningen gällde bara Göteborg med omnejd). Senaste året har kommunernas mäktige intresseorganisation SKL  kommit med en rad förslag/utspel som alla går i starkt restriktiv riktning, bland annat har SKL kritiserat att begreppet goda levnadsvillkor är så vagt formulerad. Det är helt oförenligt med en anordnare som strävar efter att förverkliga LSS intentioner

Nu flaggar visserligen Försäkringskassan för att man ska granska privata anordnare, i synnerhet de som uppvisar höga vinstmarginaler. Det står jag bakom, aktörer som har som första mål att maximera vinsten har inget i branschen att göra och de andra som sköter sig har inget att frukta av den kontrollen anser jag. Kommunernas verksamhet borde emellertid granskas också - mycket pengar har sedan 1994 gått till andra saker än personlig assistans vilket jag själv har erfarenhet av. Sen är jag tveksam till att det är Försäkringskassans roll att granska ekonomin i assistansbolag men det får bli ett ämne till ett annat blogginlägg.