fredag 20 maj 2016

Granskning av tillgänglighet i centrala Jönköping

Förutom att vara styrelseledamot och talesperson för VIMPA är jag också medlem i STIL - s aktivistgrupp. Aktivism är ett viktigt inslag i Independent Living rörelsens kamp för ett samhälle där funkisar har fullt självbestämmande och inte utsetts för diskriminering.


Ett blogginlägg för ungefär en månad sedan berättade jag att  undertecknad hade tittat närmare på hur tillgängligheten var utmed vägen mellan min bostad och en Kina restaurang mitt i centrum. Något jag normalt inte reflekterar över då jag handlar i de affärer jag vet är tillgängliga.  Resultatet var nedslående, det var ytterst få ställen jag kom in i med min permobil. När jag väl var hemma igen kom jag på - jag borde ju tagit kort på och tipsa lokalmedia. Förra måndagen gjorde jag till slut en ny runda och nu fotograferade jag och min assistent en rad av alla de pizzerior, frisörsalonger, trappuppgångar mm som inte var tillgängliga. Sedan mailade jag ett antal bilder till Jönköpings-Posten och annan lokalmedia och hoppades på intresse. 

Responsen blev positiv från media med intervjuer i både Jönköpings-Posten och nätsajten Jnytt. Jag var noga med att påpeka att jag inte var ute efter att svartmåla alla berörda näringsidkare, jag ville bara visa på hur vår verklighet ser ut - att det som ses som självklart av alla utan rörelsehinder inte alls är någon självklarhet för oss. Det är helt enkelt inte okej att minst 80 % av de ställena jag "inventerade" inte är tillgängliga. Givetvis blev det en del prat om tillgänglighetslagstiftningen och alla undantag som finns där. Sanningen är att ingen bröt mot lagen då ingen knappast hade över 10 anställda...

När man gör sådana här intervjuer är det viktigt att man inte bara klagar på situationen utan även för fram lösningar på problemet. Mina viktigaste punkter är:

·       Bredda den befintliga lagstiftningen

·  Staten måste gå in som medfinansiär för att tillgänglighetsanpassa bostadshus, affärer etcetera. Lars-Göran Wadén har ju föreslagit ett rotavdrag för tillgänglighetsanpassning vilket låter som en intressant idé.

·  "Kreativa lösningar" vid Kullerstensgator och liknande. Skulle t.ex. kunna vara att man tar bort en del av kullerstenen och lägger ut en sträng med asfalt eller plattsten. Ta hjälp av olika experter i byggnadsteknik mm för at på hur man ska kunna hitta lösningar på tillgängligheten i gamla slott, kyrkor etcetera. Här har vi en uppenbar motsättning mellan behoven av tillgänglighet och regler för att bevara kulturarv som inte kan lösas om inte olika professioner samarbetar.

·  Vi som är rullstolsburna måste också ha en fortlöpande dialog med synskadades förbund så det inte blir konflikter mellan behoven av fysisk tillgänglighet och  minskad framkomlighet för blinda och synskadade (ramper kan ju komma i vägen).

·  Detta måste kompletteras med ett rejält tekniksprång bland hjälpmedlen. Min permobil är ett utmärkt exempel på en utveckling som stagnerat. Jag har haft permobil i 30 år nu och det har inte hänt någonting överhuvudtaget under alla år vad gäller framkomligheten vid höga trösklar, trottoarkanter etcetera. Klagade på detta hos Permobil vid Leva o Fungera Mässan förra året men fick inga bra svar på varför det händer så lite.


Här sitter jag i min permobil utanför en en ej tillgänglig resebyrå. Fem trappsteg utan ramp, helt kört...

I



* Nyligen ägde ju Melodifestivalen rum i Stockholm. Band annat Funktionshinderpolitik har uppmärksammat att tillgängligheten var dålig. Flera utländska journalister med rörelsehinder var på plats och var allt annat än nöjda med tillgängligheten. Något som överraskade dem i negativ riktning då Sverige setts som ett föregångsland. Journalisten Christine Link lämnar följande beska omdöme:

arrangörerna av Eurovision i Stockholm antingen inte räknar med att någon rullstolsanvändare ska komma till presscentret eller att de helt enkelt inte bryr sig.

 en så pass amatörmässigt hanterande av tillgängligheten är själva motsatsen till ett gästvänligt mottagande, och jämför med förra årets tävling i Wien där hon som rullstolsanvändare kunde jobba utan att mötas av hinder i miljön.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar