Vi har råd med personlig assistans och mycket mer bara viljan finns

Det finns utmaningar att i framtiden finansiera välfärden med en allt äldre befolkning mm men det handlar om vilja, det är absolut inget oöverstigligt hinder som det ibland framställs i debatten. Om våra politiker verkligen ser välfärdssamhället som angeläget borde mycket mer fokus ligga på hur skakar vi fram resurser så det räcker till alla än att bara spara på de som behöver mest hjälp från samhället . Vad gäller just personlig assistans kommer den aldrig bli "ett hot mot statens finanser" - det är dumheter i ett av världens rikaste länder. I det här blogginlägget ska vi titta lite på ren ekonomisk statistik för att se hur mycket = lite sanning det ligger i att "assistansen utgör ett hot mot statens finanser", om samhället verkligen har "råd" att ge oss makten över våra liv.

Visst är tanken med personlig assistans fin men "det kostar för mycket". Så tycker jag man något förenklat kan sammanfatta många politikers inställning till personlig assistans och LSS. När kostnaden för LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet debatteras handlar det nästan alltid om att "det kostar för mycket, vi måste få bukt med den galopperande kostnadsutvecklingen". Först av allt. Det går inte och förneka att bruttokostnaden har blivit betydligt högre än väntat. Samtidigt - det finns många offentliga utgifter som blir betydligt dyrare än vad man räknat med från början. Och säg mig vilken verksamhet (oavsett bransch) där kostnaden ligger still eller sjunker? Allt blir dyrare p g a inflation,  löneökningar, befolkningstillväxt mm.

I höstas avsatte regeringen drygt 24 miljarder kr till assistansersättningen i budgeten för 2016. Det motsvarar 2,6 % av de förväntade inkomsterna (924 miljarder kr). Finns knappast något fog för alarmrapporter att "assistansen knäcker statens ekonomi"...

Om vi tittar vidare på lite data för Sveriges ekonomi kan vi konstatera att vi är ett av världens rikaste länder mätt efter den vedertagna måttstocken BNP/capita, d v s värdet av allt som produceras i landet under ett år delat med antalet invånare. Enligt Världsbanken var Sveriges BNP/capita 58 887 US-dollar 2014. Därmed är vi enligt Världsbanken det sjunde rikaste landet i världen. 

Världens länder BNP/capita

Måttet på "hur bra landets ekonomi mår" använder man ofta statsskulden som en viktig indikator.  Inte totalbeloppet utan statsskuldens storlek i förhållande till landets totala BNP (inte per capita). Svenska statens skuld  är enligt Riksgälden december 2015 1403 miljarder kr=  36 % av BNP. Det är mycket lägre nivå än t.ex. Tyskland. USA som ofta räknas som världens rikaste land har en jättelik statsskuld på ca 100 % av BNP, mer än dubbelt så hög som Sverige.

Sveriges statsskuld

Det finns helt enkelt inte några seriösa argument för att personlig assistans och LSS håller på att knäcka statens och kommunernas ekonomi. Och ett land som enligt alla vedertagna definitioner är ett av de rikaste i världen, som alltid varit stolt över sin välfärdsstat och som alltid har hög svansföring när man pratar om mänskliga rättigheter, visst har man råd med att ge en mindre grupp personer rätt att kunna leva som andra, eller hur?

Varför då detta ständiga prat om höga kostnader? Dels handlar det om ett trångsynt och mycket kortsiktigt budgettänk där våra folkvalda bara ser en budgetpost som ökar utan att se till en helhet. Samma sak sker även på kommunal nivå. För det andra är inte assistansen och LSS en prioriterad fråga hos flertalet politiker -  Därmed är också viljan att betala dålig, d v s betala för vår rätt att leva som andra, ha makten över våra egna liv. 

En viktig grundförutsättning för detta synsätt på en viktig demokratireform fungerar utan att det uppstår en stark samhällsdebatt  är att vi tyvärr är en lågstatusgrupp i samhället som är lätt att "köra över". Till detta kommer en samhällsutveckling där det sparas på all offentligt finansierad välfärd. Tänker man på det samtidigt som vår rätt att styra våra liv int

e är prioriterad - ja då får vi det här resultatet.