Jag
kan inte göra något åt min sjukdom, bara försöka leva med. Men jag vill leva
ett värdigt liv. Man måste väl vara medmänniska på jobbet också.
Som jag skrev i mitt förra blogginlägg drabbar
urholkningen av LSS inte bara den personliga assistansen utan alla insatser
inom ramen för LSS, totalt 10 stycken. Den här bloggen handlar primärt om personlig assistans ur olika aspekter men det är självklart att även missförhållanden inom andra LSS insatser ska belysas med. I det här blogginlägget ska jag berätta
om ett dagsaktuellt och mycket upprörande exempel från min egen hemkommun som
man kunde läsa om i Jönköpings-Posten i lördags.
Agneta är 65 år gammal. Hon har inga medfödda funktionsnedsättningar
men sedan knappt ett år tillbaka är Agneta helt rullstolsburen efter att en
blodförgiftning lett till mycket allvarliga komplikationer. Agneta blev
beviljad LSS insatsen korttidsboende men nu tycker kommunen det är dags att hon
flyttar tillbaka till hemmet, flytten är planerad till 14 maj. Problemet är att
hemmet inte alls är anpassat för rullstolsburna personer. Agneta har sökt om
bostadsanpassning men fått nej. Motiveringen är att det är krävs för stora
ingrepp i bostaden. Likväl måste hon nu flytta tillbaka.
Huruvida det verkligen stämmer att det är nästan
omöjligt att anpassa bostaden till Agnetas behov låter jag vara osagt men man
kan bara inte skicka tillbaka en rullstolsburen person till en ej anpassad
bostad. Det är cyniskt och minst sagt ovärdigt en s.k. välfärdsstat. Hur tänker
sig Jönköpings kommun lösa situationen?
Jo, eftersom toaletten är belägen på andra våningen
ska man placera en potta(!) i vardagsrummet på bottenvåningen. Vill hon gå på
en riktig toa, eller duscha - ja då får hon finna sig i att ta färdtjänsten in
till närbelägna Lekeryd eller Jönköping. Tvingas ta färdtjänsten för att gå på
toaletten, hur är det ens möjligt att man ens kan föreslå något sådant år 2014
i vårt land? Det är förnedrande, kränkande, omänskligt, ja helt enkelt fullständigt
oacceptabelt.
'
I den uppkomna situationen är givetvis den enda
rimliga åtgärden att man undersöker alla möjlighet att se till att Agneta får
de anpassningar som behövs. Går det inte, ja då måste det vara kommunens
skyldighet att hjälpa till att fixa en bostad som fungerar åt Agneta. Som hon
säger själv - när man blir sjuk orkar
man inte hela ansvaret själv.
Vad säger kommunen själva? Ja, i vanlig ordning
hänvisar man till att man kommenterar inte enskilda ärenden. Man tillägger
också att "ingen lämnas i sticket"
och att man alltid försöker hitta "de bästa lösningarna. Om
Jönköpings kommun verkligen tycker att detta är den bästa lösningen för Agneta
så borde man upplysa dem om vad LSS lagen föreskriver,
LSS § 5 Verksamhet enligt
denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i
samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den
enskilde får möjlighet att leva som andra.
LSS § 6 Verksamheten enligt denna lag skall
vara av god kvalitet och bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan
och myndigheter. Verksamheten skall vara grundad på respekt för den
enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största
möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.
Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och
säkras.
* Jag har tidigare skrivit om hur Försäkringskassan
och kommunen letar för att hitta alla tänkbara kryphål för att urholka LSS
intentioner för att spara pengar. I första hand är det naturligtvis ett
mänskligt lidande. Det är oerhört förnedrande och kränkande på det sätt som
Agneta blir behandlad. Om man ser till
den ekonomiska aspekten har jag också väldigt svårt och se något ekonomiskt
skäl för kommunen att inte vidta alla tänkbara åtgärder för att ge Agneta ett
värdigt liv. En enkelresa med färdtjänst kostar samhället 240 kr, alltså 480 kr
tur och retur. Enligt artikeln behöver göra resan 2 gånger per dag. Räknat på
årets alla 365 dagar kommer t totalkostnaden vara drygt 350 000(!) kr, 175 000
kr om man räknar på en resa per dag.
Min bestämda uppfattning
är också att det är alldeles för lätt för tjänstemännen att alltid kunna hänvisa
till att "vi kommenterar inte enskilda fall". När man behandlar en
person som Agneta måste man kunna ställas till svars. Samma sak gäller givetvis även ansvariga politiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar