Det finns som sagt ett stort stöd för
assistansreformen i riksdagen och ingen, inte den mest hårdföre kritikern säger
rakt ut att den ska avskaffas. At man vill avskaffa den eller åtminstone göra
stora besparingar (= försämringar) framgår ändå med all tydlighet när personer
som t.ex. Gunnar Wetterberg och Anna Dahlberg eller för den delen Dan Sylvebo i
Jönköpingsposten tycker till om i synnerhet den personliga assistansen.
Bland kritikerna finns en utbredd syn (inte direkt
uttalad men underförstått) att personlig assistans handlar om vilken
vårdverksamhet som helst. Det framgår t.ex. när Gunnar Wetterberg förslår att
personlig assistans ska ersättas med "goda institutioner". Då har man
medvetet eller omedvetet inte tagit till sig vad personlig assistans handlar
om. Personlig assistans och alla andra LSS insatser handlar om att jag och alla
andra i samma livssituation ska kunna leva ett liv så likt så likt
funktionsnedsatta som möjligt. D v s kunna göra att det som andra tar för givet
- bo själv, studera, jobba, skaffa familj, engagera sig i föreningslivet och
eller partipolitiskt eller bara spontant kunna gå ut på stan och roa sig med
kompisar.
LSS är som bekant dessutom även en rättighetslag, d v s det är
behoven, inte budgeten i stat eller kommuner som ska bestämma om man får hjälp
eller ej. Utöver det finns ju Regeringsformen som listar en rad rättigheter
som gäller ALLA som bor i Sverige (OK, icke svenska medborgare får inte rösta i
riksdagsval) och även en särskild FN-konvention
om funktionsnedsattas rättigheter som Sveriges regering undertecknat. Jag
tvivlar på att många av kritikerna ens känner till den men denna konvention
säger faktiskt att även vi med funktionsnedsättningar har samma rättigheter som
alla andra. Och vi har rätt till assistans för att kunna leva ett självständigt
liv mm.
När proffstyckarna kritiserar assistansreformen
ifrågasätter man direkt många av de rättigheter som listas i både Regeringsformen
och FN-konventionen. Får dessa personer som de vill finns det nämligen ingen
möjlighet för oss att leva ett självständigt liv, bilda familj, studera och
mycket annat. De kan lika gärna säga (vilket ingen vågar direkt) att sorry men ni med stora funktionsnedsättningar har
inte samma rättigheter som oss. Visst ska ni få hjälp så ni överlever - har tak
över huvudet, mat på bordet osv. men att begära att samhället ska betala för
att ni ska kunna leva som oss är att begära för mycket.
Har man denna syn på funktionsnedsatta och våra rättigheter leder det oundvikligen in
på en mycket känslig och för många rysligt obehaglig fråga, nämligen:
Hur
mycket får en människa kosta?
Som jag skrivit i tidigare inlägg handlar all kritik
direkt eller indirekt om att assistansen kostar för mycket - alltså oskäligt
mycket pengar satsas på LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet, vi
tar pengar från andra viktiga skattefinansierade verksamheter. Mitt svar till
kritikerna på denna känsliga
frågeställning blir:
Sätter man ett pris på hur mycket en människa får
kosta befinner man sig på ett starkt sluttande plan. I ett samhälle sam säger
sig värna om allas lika värde, mänskliga rättigheter mm kan man aldrig resonera
på det sättet, där sätter man rättigheterna i första hand, man ställer inte
grupper mot varandra och man är också beredd att betala en hel del för att
rättigheterna ska förverkligas i
praktiken. Och är det svårigheter att skaka fram pengar så det räcker till
all skattefinansierad verksamhet så prioriterar man att få fram de resurser
som krävs. Man ser inte heller personlig assistans och de andra LSS insatserna
som enbart kostnadskrävande vård och välgörenhet som "stjäl" resurser
från sjukhusvård, skola, äldreomsorg etcetera.
*Avslutningsvis. Det finns kritiker som skrivit att
hjälpbehoven för att uppfylla lagens intentioner är så stora att det krävs i
princip en "gränslös finansiering". Nej, kostnaden för att vi ska
kunna leva som andra med de rättigheter som vi är garanterade i svensk och
internationell lag är inte gränslös. Sätter man sig in i det är som jag skrivit
om tidigare nettokostnaden, den verkliga kostnaden för samhället långt mindre än vad Anna Dahlberg med flera hävdar. Och vi ingen i rörelsen
kräver att staten ska finansiera ett jet set liv med lyxyachter och allt som
hör därtill vilket Dan Sylvebo antydde i samband med demonstrationen mot
Jonas Reinholdsson i vintras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar