Äntligen positiva nyheter angående dygnspassen!

 Hade egentligen tänkt blogga den här veckan om oron jag känner för att assistansreformen/LSS och andra funktionsrättsfrågor kommer bli ännu lägre prioriterade när så mycket pengar satsas på försvaret, rättsväsendet med mera. Men eftersom jag hittat positiva nyheter om dygnspassen får det förtur. Vi är ju inte bortskämda med positiva nyheter precis...

I förra blogginlägget skrev jag allmänt om hotet mot dygnspassen och hur negativt det skulle påverka mitt liv. Jag skrev också att min känsla är att Kommunal har gjort det till en fråga om prestige- trots mycket stort motstånd från medlemmarna. Men tack vara tips från bekanta under helgen om en kursändring hos facket och lite ”efterforskning” på Kommunals hemsida framgår det att facket nu byter fot och stödjer rätten till dygnspass. Innan vi går igenom vad Kommunal säger nu gör vi en liten ”utflykt” till Göteborg där kommunen åtminstone vill luckra upp förbudet mot dygnspass.

 

Det är ju så att SKR (Sveriges kommuner och Regioner) och arbetsgivareföreningen Sobona skrev på ett kollektivavtal med Kommunal tolkades som att dygnspass var omöjliga – trots att direktivet från EU tydligt medger rätt till undantag. Sveriges kommuner följer detta benhårt men i Göteborg säger man nu följande:

 

Huvudskälet är att vi vill ge fler assistansanvändare en möjlighet att leva ett så självständigt liv som alla andra. De har laglig rätt till att ha en mindre personalgrupp runt sig, eftersom vissa personer inte klarar täta personalbyten. Då ökar risken att det blir utåtagerande och våld.

 

Vi vill ge en generell möjlighet att avvika från reglerna om dygnsvila för resor som alla assistansanvändare vill göra, bland dem som har valt kommunen som utförare av sin personliga assistans.

 

Som jag tolkar det här gäller det inte alla som har Göteborg kommun som anordnare (resor undantaget) men det är i alla fall en rejäl uppluckring/steg i rätt riktning.

Göteborg kommun vill luckra upp reglerna om dygnsvila

Nu tillbaka till Kommunal. Vad säger facket nu? På Kommunals hemsida kan vi läsa bland annat läsa följande:

 

Det regelverk som nu finns på plats skyddar många arbetstagare på avtalet från att slentrianmässigt schemaläggas med mindre än 11 timmars dygnsvila, och att utsättas för stora risker där långa pass inte har en ostörd jourperiod. Det är inte rimligt att jobba dygnet runt utan vila, men det är inte heller rimligt att de som faktiskt kan vila på arbetet utan att bli störda, inte ska kunna ha långa arbetspass – där det behovet finns i verksamheten. 

 

Kommunals uppfattning är att beslut om arbetstidens förläggning ska hanteras av fack och arbetsgivare och ske så arbetsplatsnära som möjligt, och så även möjligheten till undantag från 11 timmars dygnsvila. 

 

Möjligheten till arbetspass upp till 24h inom LSS verksamhet som går under bilaga J ska omförhandlas med syfte att harmonisera med övrig brukarbunden verksamhet såsom personlig assistans, 

att arbetspass upp till 24h på bilaga R ska vara möjligt utan dispensförfarande.

Kommunal skriver alltså inte bara att det är OK med dygnspass utan dispens, den del av kollektivavtalet som handlar om långa arbetspass ska också förhandlas om.

 

Själv välkomnar jag verkligen att Kommunal byter fot och jag tycker det är självklart att hela brukarrörelsen nu gör gemensam sak med facket. Jag vet att vår relation med Kommunal tidvis har varit riktigt frostig, vilket är trist. Men när vi faktiskt står på samma sida här måste vi samarbeta, en halv miljon fackmedlemmar är väldigt många personer.

 

En av reaktionerna jag fick på förra blogginlägget löd ungefär så här:

 

Det är oerhört viktigt att den här frågan lyfts mycket mer. Så sant men det räcker inte. Vi måste kräva att dygnspassen ska få vara kvar. EU ska inte ha någonting överhuvudtaget att göra med det. Ger mig aldrig där.

 

Varför har då Kommunal ändrat sig? Det är väl känt att missnöjet varit mycket stort hos Kommunals ca 500 000 medlemmar. Det gäller inte bara personlig assistans utan även andra yrken som jobbar dygnspass, t.ex. räddningstjänsten. Troligen har Kommunals ledning insett att motståndet mot förbudet för dygnspass är så stort att det inte går att driva linjen längre. Till det kommer att vi har hört rapporter om verksamheter som håller på att kollapsa i bland annat räddningstjänsten p.g.a. de nya arbetstidsreglerna och mängder med undantag i andra EU-länder för bland annat Räddningstjänst och sjukvård.

 

Inget är klart än men att Kommunal nu ändrar sig är det mest positiva som hänt på länge.

Kommunals nya ståndpunkter om dygnspass

* Ny statistik visar att antalet personer beviljade statlig assistansersättning fortsatte att långsamt minska 2023. Totalt handlar det om 127 personer. I december var antalet assistansberättigade av FK 13 253 personer. Det är minskning med hela 2926 personer sedan oktober 2015.

 Tankar kring detta? Med tanke på att antalet beviljade assistans av FK beräknades öka markant (ca 2000 personer fram till 2025) är det vid första anblicken anmärkningsvärt. Likväl är det ändå inte förvånande. Orsaken är dels FK-s dubbla föräldraavdrag För Stärkt personlig assistans och dels det faktum (ja, jag kommer fortsätta tjata om det) regeringens anslag till FK för personlig assistans är helt enkelt för låga för att lämna utrymme för att täcka de verkliga behoven.

 Mer info från Assistanskoll

* Inför kommande blogginlägg om det som var tänkt att bli veckans inlägg. Jag inser givet hur omvärldsläget är, oavsett ja eller nej till Nato att försvaret mm skulle få mycket stora anslagsökningar vem som än är statsminister. Mer tankar om det och var vi hamnar i "prioriteringslistan” följer.

 

Vad händer med min personliga assistans om dygnspassen försvinner?

 Nytt år och ny nytt blogg år. Förutom assistansreformen kommer jag som vanligt att emellanåt uppmärksamma andra saker relaterat till funktionsrättspolitik och välfärdsfrågor generellt.

Som vanligt är läget mycket kärvt. I det sista blogginlägget uppmärksammade jag en lång rad hot mot vår älskade frihetsreform. I det här blogginlägget ligger fokus på hotet att dygnspassen kommer att försvinna. Att vi sedan många år tillbaka pressas tillbaka på en rad olika sätt är vi så att säga vana vid. Att det skulle dyka upp ett nytt hot med rötterna i EU regler om arbetstider med ett gammalt direktiv hade jag emellertid aldrig räknat med. Vi vet förutsättningarna – ingen arbetstagare ska kunna jobba ett dygn i sträck. 

Fast stämmer det verkligen? EU-direktivet ger ett ganska stort antal exempel på undantag som kan göras. Vad det egentligen handlar om är att EU vill ha förtydliganden angående vila efter ett dygnspass. Själv tycker jag det här har utvecklats till en prestigefråga för Kommunal, trots att många av deras medlemmar inte vill ta bort dygnspassen – vilket är trist och konstatera.

Det är inte klart än men hotet att dygnspassen snart blir ett minne är högst reellt och måste tas på mycket, mycket stort allvar - kampen för dygnspassen måste vara högprioriterad framöver. Blir hotet verklighet kommer assistansreformens § 5 att leva som andra att slås sönder eftersom vi måste planera dagen på ett sätt som "normater" inte behöver göra. Och hur det ens ska bli möjligt att fira storhelger med familj utan utomstående assistenter för de som vill med mera med mera förstår inte jag.

Hur skulle det här påverka mitt vardagsliv? Som alla andra som är beroende av personlig assistans måste vardagslivet flyta på och inte bli isolerad från samhället. Jag är beviljad personlig assistans dygnet runt – att leva som andra innebär att vardagslivet måste flyta på så enkelt som möjligt. Liksom många andra som är beviljade PA dygnet runt jobbar de personliga assistenterna i regel dygnspass. P.g.a. arbetstidslagar och kollektivavtal om jourtid/väntetid måste jag ibland bryta passen under dagen. Huvudregeln är emellertid dygnspass och jag vill verkligen att det ska vara så i framtiden också.

Vad tycker mina assistenter? De trivs mycket bra med dygnspassen och är också helt emot att de inte blir tillåtna. Hur skulle det påverka mitt liv om det blev förbjudet?

Till att börja med skulle schemaläggningen bli mycket svårare – och den är sannerligen inte lätt som det är nu (faktum är att jag behöver hjälp för att underlätta). Vardagslivet skulle bli mycket krångligare när jag ständigt måste tänka på när assistentbyte ska ske. På sommaren skulle det orsaka ännu större problem eftersom jag gillar att göra utflykter utan att behöva tänka på när jag måste vara hemma igen.

Hur blir det med längre resor? Mina åtaganden i funktionsrättsrörelsen gör att det blir en del resor – ibland med övernattning. Vid dagsutflykter och övernattningar krävs dubbelassistans. Hur det ska vara möjligt med nya regler? Ja, det får alla som tycker att slopade dygnspass är en bra grej förklara för mig.

Men det handlar inte bara om vardagslivet utan även möjligheten att kunna fira alla högtider med familjen utan utomstående assistenter. Det blir inte möjligt det heller.

Förutom allt detta handlar det också om möjligheten att rekrytera och behålla den personalstyrka jag har samt rekrytera ny personal vid behov. Detta skulle också bli mycket svårare då dygnspassen generellt är så uppskattade i assistansyrket. Och höga löner – det ser ju staten till att det är omöjligt att locka med den förmånen. Alltså blir det mycket svårare att få assistansen att fungera överhuvudtaget…

Det jag beskriver om mitt liv gäller tusentals och åter tusentals assistansanvändare, oavsett ålder på vi som är beviljade personlig assistans. Räknar vi med våra anhöriga och de personliga assistenterna berörs mångdubbelt fler. Kampen för att bevara dygnspassen måste ha mycket hög prioritet. Annars slås en stor del av reformens intentioner sönder och samman.

* I en intervju med Assistanskoll är journalisten Martin Klepke (en av de ledare skribenter som faktiskt kritiserat tidigare nedskärningar) mycket kritisk mot hur FK hanterar föräldraavdraget med mera och de demokratiska problem som följer med det. På frågan om regeringen och/eller riksdagsledamöter skickar politiska signaler till FK blir svaret:

 Sverige som nation har aldrig varit rikare. Trots detta har vi lurats tro att vår välfärd tvunget måste monteras ned ytterligare. Denna syn från politiker impregnerar Försäkringskassans arbete. Det saknar betydelse att LSS är en rättighetslagstiftning.

Han poängterar också att nedskärningarna sker oavsett färg på regeringen. Om S-MP regeringens politik säger han följande:

 Det är svårt att beskriva det som hände under den dåvarande S-regeringen som annat än en total härdsmälta på Socialdepartementet.

Det kan visst vara så att även denna regering ger starka signaler till FK bakom kulisserna men faktiskt tror jag inte det ens är nödvändigt. Regering Ulf Kristersson har aldrig så vitt jag vet ens antytt att stora lagändringar vad gäller behovsbedömningar är på gång, däremot att kampen mot välfärdsbrottslighet är högprioriterad. Och finansminister Elisabeth Svantesson påtalar gång på gång att statens utgifter kan inte öka brant när vi har så hög inflation vilket inte uppskattas ute i kommunerna. Alltså gäller det att hålla hårt i plånboken...

Och genomförs stora lagändringar måste mycket mer resurser = pengar skjutas till. Och tittar vi på hur mycket pengar finansdepartementet tänker anslå till budgetposten personlig assistans t.o.m. 2026 finns inte utrymme för stora satsningar, vare sig till nya behovsbedömningar eller kraftigt höjd schablon = tryck på att hålla nere kostnaden/utgifterna. Och den biten sköter FK själva. Myndigheten har ju ”rutin” på det numer…

Martin Klepke - politiska signaler från Försäkringskassan

I nästa blogginlägg ska jag lufta tankar/oro över att alla satsningar på försvaret, polisen, rättsväsendet med mera kommer göra att vi hamnar ännu längre ner på regeringens prioritetslista.

Bild: Debattpanel med STIL om personlig assistans 25 februari 2019. Jag sitter längst fram tvåa från höger.

Tankar inför 2024 – vilka hot finns det mot assistansreformen?

 Julen närmar sig och 2023 går mot sitt slut. Ulf Kristersson har nu varit statsminister i drygt ett år. Vad har hänt med assistansreformen och LSS hittills? Tja, hade som sagt inga höga förväntningar på en ändring med en ny regering men utifrån förväntningarna är det ingen katastrof heller. Hittills har det tuffat på ungefär som jag väntade mig. Jag har på Facebook fått frågor vilka hot jag ser mot assistansreformen framöver? Det trista svaret är att det finns massor med hot och de viktigaste ska jag gå igenom nu. Detta blir också det sista blogginlägget innan julledigheten.

 

Den låga höjningen av schablonersättningen. Har skrivit mycket om det, jag anser att den usla höjningen som nu pågått är det största hotet av alla för närvarande. Ska assistansreformen överhuvudtaget fungera – oavsett FK-s tillämpning måste det finnas både personer som vill jobba som assistenter och utrymme för att täcka olika merkostnader utifrån hur vi vill leva våra liv. Grundfundamenten för detta undermineras snabbt. Kampen för högre schablonhöjningar enligt ett fastställt index måste ha högsta prioritet 2024 och framåt.

Behovsbedömning/tillämpningar. Vi får aldrig ordning på frihetsreformen utan vare sig stora resurstillskott/pengar plus helt ändrade behovsbedömningar som utgår från ett helhetsperspektiv där minutsräknandet är borta. Regeringen visar hittills inga ansatser till att göra något åt detta helt fundamentala problem. Försäkringskassan vänder och bänder på föräldraavdraget, när får vi se att något händer i Rosenbad? Hittills är aktiviteten mycket låg.

Hot mot dygnspassen. Inget är definitivt än men hotet att dygnspassen snart blir ett minne blott är högst reellt och måste tas på mycket, mycket stort allvar. Blir det verklighet kommer assistansreformens § 5 att leva som andra att slås sönder eftersom vi måste planera dagen på ett sätt som "normater" inte behöver göra. Och hur det ens ska bli möjligt att fira storhelger med familj utan utomstånde assassistenter för de som vill med mera med mera förstår inte jag.

 Välfärdsbott i assistansbranschen. Ett mycket stort hot, oavsett omfattningen. Den här typen av kriminalitet är till att börja med moraliskt helt förkastlig – att det dessutom uppenbart finns kopplingar till organiserad kriminalitet gör saken ännu värre. Det slår emellertid stenhårt mot vår vardag också och potentiellt mot hela reformens framtid – det har jag sagt i 10 år nu. Både Ulf Kristersson och Magdalena Andersson är eniga – det här ska bekämpas med stor kraft. Mer konkret medför kriminaliteten att den politiska viljan att vilja satsa på oss inte ökar precis, tvärtom. Dessutom blir kriminaliteten ”raketbränsle” i jakten för att på olika sätt lansera olika kontrollåtgärder som i värsta fall helt raserar reformens intentioner. Och ännu en gång – jag är beredd att när som helst prata med politikerna och regeringens myndigheter hur vi ska komma åt problemet utan att reformens intentioner skjuts sönder och samman.

Bristande politisk vilja

Att assistansreformen och rättighetslagen LSS överhuvudtaget blev verklighet berodde bland annat på att det när det begav sig fanns riktigt drivande politiker med Bengt Westerberg i spetsen som hade så mycket makt själv i regeringen att finansdepartementet som leddes av Ann Wibble fick ge med sig, ja även statsminister Carl Bild som liksom finansministern var skeptisk till kostnaden. Visst finns det drivna politiker i Riksdagen även nu men de har inte alls samma inflytande som Bengt Westerberg hade (som var både socialminister och vice statsminister + överordnad partikollegan Ann Wibble i det egna partiet – dåvarande Folkpartiet). Och på den allra högsta nivån, d v s statsministern/statsministrarna har det aldrig funnits något större engagemang. Det gäller även Ulf Kristersson.

Själv tycker jag det är olyckligt att både Pia Steensland och Bengt Eliasson lämnat Riksdagen. På vänstersidan har vi Maj Karlsson som varit mycket engagerad tidigare men som jag själv inte hört så mycket av efter förra årets riksdagsval.  Hur som helst ser jag inte att den här regeringen mobiliserar någon vidare glöd framöver men ska inte såga regeringen med fotknölarna ändå av skäl vi kan kalla ”faktorer utanför regeringens faktiska kontroll”. Socialdemokraterna som ledande oppositionsparti då? Hade mycket låga förväntningar och de har inte överträffats.

 

Omvärlden och inrikes problem

Varje statsminister med sin regering har alltid ett antal reformförslag hen vill genomföra. I praktiken styrs ändå i slutändan mycket av regeringars förda politik av externa faktorer. Kan vara såväl kriser i omvärlden som stora inhemska problem. Ulf Kristersson med sin regering brottas med en lång rad problem. Vi har två stora krig i omvärlden, en Nato ansökan som fortfarande inte genomförts, klimatkris, förhöjd risk för terroristdåd mm. Och inrikes kämpar regeringen med att Sveriges ekonomi går knackigt, den allt värre gängkriminaliteten med mera. Och så Sverigedemokraterna som mycket tydligt vill flytta fram positionerna ännu mer, är helt övertygad om att det besvärar Ulf Kristersson mycket mer än han vill ge gen av.

Regeringen har alltså en lång rad problem som kräver mycket uppmärksamhet. Och tyvärr, tyvärr för vår del får det allvarliga konsekvenser. Verkligheten är krass  – ingen regering oavsett färg skulle, givet hur omvärlden se ut sätta våra problem högt på agendan. 

Ekonomin

Våra regeringar har aldrig varit särskilt pigga på att tillföra till föra resurser – som bekant. Extra tydligt är det när staten antingen har dålig ekonomi eller får oväntade utgifter. Det sambandet är övertydligt tycker jag om vi tittar på reformens hela historia. Fuskdebatt, höga kostnader, försämringar och dålig ekonomi går hand i hand. Och f.t. befinner vi oss i en lågkonjunktur. Läget är dock inte helt nattsvart – t.ex. är Sveriges statsskuld mycket låg jämfört med andra västländer.

När det gäller prioriteringar står jag fast vid att vi inte har råd med mera skattesänkningar och alla dessa avdrag – har vi råd med dem (uppenbart anser både blåa och röda regeringar vi har det) så har vi råd med välfärdsstaten där våra och andra behövandes behov tillgodoses – ger mig aldrig där.

Omprövningar efter förstatligande. Inget akut hot men... Förstatligandet som i grund och botten är en mycket viktig åtgärd - innan det sker måste behovsbedömningarna ändras. Inget parti föreslår återupptagna omprövningar i närtid och jag tror regeringen står emot FKs önskemål där. Nya omprövningar utan nya behovsbedömningar skulle vara en katastrof. Vi har åtminstone f.t. inga garantier för att omprövningar INTE återupptas efter förstatligande och inga garantier att det blir nya behovsbedömningar heller.

 

Det finns ännu mer men då blir blogginlägget väl långt Det jag beskrivit ovan kan låta pessimistiskt – jag vet det. Jag vill bara utifrån hur jag ser på läget bara försöka granska vilka hot vi står inför.

Det vi kan göra, oavsett omvärldsläge, ekonomi etcetera är naturligtvis att aldrig ge upp kampen för en assistansreform och LSS lag som den var. Har i tidigare blogginlägg listat ett antal centrala krav som vi inte kan backa ifrån. Och vi måste ha en konstruktiv dialog med regeringen och statens brottsbekämpande myndigheter.

* Vad finns att säga om Försäkringskassan?

Bara det faktum att vi alla är livrädda för en myndighet som ska hjälpa oss visar hur fel vi hamnat. Jag har faktiskt svårt och se hur det ska bli en relation med förtroende igen. Något mycket radikalt måste ske och jag kan inte se att en sådan vändning är i sikte.

Under många år satte FK i system att tolka restriktiva domar i Högsta Förvaltningsdomstolen så strängt som möjligt med välkänt resultat. Nu har de tagit det ett steg till genom det dubbla föräldraavdraget. Jag är inte alls förvånad vilket jag bloggat om innan. Dels har vi gamla besparingskrav som de facto ligger kvar. Även bortsett från schabloneländet - att det verkligen är så tycker jag blir pinsamt uppenbart när vi tittar på hur stora/små anslagen för Stärkt personlig assistans är. 2,3 miljarder kr extra är anslagna 2025 – de verkliga behoven är snarare runt 4 miljarder kr. Lätt att räkna ut en ungefärlig summa med utgångspunkten att regeringen själv räknade med ett tillskott på ca 2000 personer.

Oavsett anslag från regeringen. Rent juridiskt – konstitutionellt är det mycket allvarligt då Regeringsformen är mycket tydlig – den offentliga makten utövas under lagarna. Alla politiker som uttalat sig i frågan är mycket tydliga med att det här var inte meningen att det skulle bli så. Återstår att se hur regeringen tacklar det här.

 

Här finns ändå ljuspunkter. Det har nu börjat komma domar som går emot Försäkringskassan. Nyligen kom t.ex. en dom i Stockholms Kammarrätt. Fallet gäller ett 12 årigt barn med hjärtfel och andningsproblematik som nekats assistans av Försäkringskassan. Hörde inte till LSS personkretsar enligt FK… Kammarrätten hade en annan syn på saken.

Heja Olika sammanfattar domen i Kamarrätten

Nu tar jag jullov och återkommer med nya blogginlägg efter alla julhelger.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Välfärdskriminalitet, nya utredningar och risk för mer försämringar – Del 2

 I det andra blogginlägget om regeringens planer för att bekämpa välfärdskriminalitet tittar vi vi mer specifikt på åtgärder som övervägs mot assistansbranschen.

Margareta Persson är författare och har skrivit flera böcker om hur svenska staten genom historien behandlat personer med funktionsnedsättningar och människosynen bakom den politiken. För någon månad sedan intervjuades Margareta Persson i Assistanskoll angående hennes syn på hur funkisrörelsen sett och ser på kriminalitet faktiskt finns i assistansbranschen. Margareta anser att vi varit för passiva och ägnat för lite tid åt frågan.

Har Margareta Persson rätt? Ja, jag tycker det. Allt för få verkar ha insett vilket hot det är mot hela reformen och mer eller mindre ignorerat den. Angående kriminaliteten har både anhöriga och bekanta flera gånger frågat mig:

Varför har funktionsrättsrörelsen så slapp attityd mot kriminaliteten – förstår ni inte hur mycket den skadar assistansreformen och ytterst er själva?  Jag brukar lite tafatt svara ungefär så här:

I brukarrörelsen har fokus hela tiden legat på rättigheter - rätten till personlig assistans, rätten till självbestämmande och rätten till full delaktighet i samhället. Komma åt de avarter som finns har aldrig varit prioriterat, så är det.

Nu överväger regeringen (obs – inget är beslutat än) en lång rad åtgärder för att komma åt kriminaliteten. En intervju i SVT för 4-5 år sedan sa dåvarande statsminister Stefan Löfven följande om den allt värre gängbrottsligheten – ”vi såg det inte komma”. Det som är på gång nu har jag för egen del sett komma i många år nu. Så vad ärt det då för åtgärder som regeringen överväger och som ska utredas?

·        Anhörigassistans - begränsningar av anhörigas möjligheter att vara personliga assistenter. Enligt FK utförs ca 25 % av alla assistanstimmar av anhöriga.

·  Omprövningar - uppföljningar eller omprövningar av assistansbeslut. Omprövningsstoppet som nu funnits sedan senhösten 2017 kan vara i fara

·   Personlig assistent och god man – ska utredas om en person kan vara både personlig assistent och god man samtidigt.

·  Mer kontroll genom övervakning - nya kontroller genom bland annat GPS och annan övervakning – alltså mer kontroll över  assistenternas och de facto även våra förehavanden.

Skulle allt det genomföras blir det enorma inskränkningar/försämringar i hur vi får assistansen att fungera. För egen del oroas jag starkt av att omprövningsstoppet kan slopas – vore en katastrof med nuvarande regelverk. Jag tror inte det är bra att bara anhöriga jobbar som assistenter men att kraftigt inskränka den rätten raserar reformen – utan anhöriga som är beredda att hoppa in även när vi lämnat föräldrahemmet raseras tillvaron för tusentals personer.

Möjligheten att vara god man och personlig assistent måste få finnas kvar. Socialstyrelsen avvisade redan 2014 tanken med motiveringen att åtgärden – helt korrekt skulle innebära mycket stora begränsningar i rätten att välja personlig assistans och därmed oförenligt med lagens intentioner.

 

Så har vi frågan om övervakning. FK har luftat idéer om GPS på assistenter tidigare och jag har sågat det med fotknölarna i flera blogginlägg. 

Hur ska vi då gå tillväga? Utgångspunkten måste vara att åtgärderna påverkar vår vardag så lite som bara är möjligt. Ökade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter är en självklarhet. Jag tror också det är oundvikligt med ökade kontroller runt anordnarna vilket inkluderar bakgrundskontroller runt ägarna (måste gälla andra delar av privat finansierad välfärd också). Hur de ska utformas närmare så de blir effektiva utan att seriösa anordnare hamnar i kläm vet jag inte riktigt. Vilka tekniska lösningar inom AI finns för att granska tidrapporter, ekonomisk redovisning i bolagen mm och upptäcka allvarliga fel. Återkommande ”besiktningar” av verksamheten känns helt rimligt.

Det mest konstruktiva jag läst hittills från politiskt håll är en artikel i Heja Olika där Liberalernas talesperson Malin Danielsson intervjuas. Där säger hon bland annat följande:

Åtgärder mot assistansbrott ska inte drabba enskilda

 Vi har haft fel åtgärder. Vi har försökt hitta kriminella genom en allmän granskning av alla, istället för att titta på hur kriminellas upplägg ser ut, och förstå vad vid behöver komma åt. Med goda intentioner har man tänkt att om vi har en bättre kontroll generellt fångar vi också upp de som utnyttjar systemen, men tyvärr är dessa ofta väldigt skickliga och har alla papper i rätt ordning, och vet precis hur man ska manipulera systemen.

Minuträkningen ska bort

Ekobrottsmyndigheten kommer framöver att ha huvudansvaret för att bekämpa välfärdskriminalitet och företrädare för myndigheten har intervjuats av Assistanskoll. Och jag tycker faktiskt Ekobrottsmyndigheten visar upp en konstruktiv sida och söker verkligen ingen konflikt med brukarrörelsen. Tvärtom säger man sig vilja en dialog med våra intresseföreningar. I intervjun kan vi bland annat läsa följande:

 Det är viktigt att vi har diskussioner med assistansanvändare. Vi vill göra så lite ingripande åtgärder som det är möjligt, därför vill vi veta vilka saker som är viktiga för den individuella friheten.

Det stora flertalet fuskar inte med det här, de sköter sin assistans. Det är viktigt att vi får inblick i varandras världar. Att IfA ser den kriminalitet som vi ser och att vi kan förstå hur assistans ger självbestämmande och frihet, där har IfA expertkunskaper.

Om nu Ekobrottsmyndigheten är uppriktiga och det tror jag de är så är det självklart för mig att vi pratar tillsammans om vägar framåt.

Jag vill verkligen bekämpa kriminalitet som förstör så mycket men det får aldrig ske på bekostnad av att frihetsreformens grundfundament om självbestämmande och individuell frihet offras. Där backar jag aldrig.

Assistanskoll intervjuar Eko brottsmyndigheten

·        

·       

Välfärdskriminalitet, nya utredningar och troligen mer kommande försämringar – Del 1

 Att samhällsklimatet ändrats till det sämre för vår del råder det ingen tvekan om. Och att statens utgiftstak i kombination med förstnämnda fått mycket negativa konsekvenser för såväl assistansen som andra hjälp/stödinsatser till oss och sjuka personer råder ingen tvekan om. Jag kan inte poängtera detta för många gånger. Det går inta att separera försämringarna i assistansen, övriga LSS med alla neddragningar i sjuk/aktivitetsersättning, bostadsanpassningar, hjälpmedel, färdtjänst med mera.

I detta har det tillkommit en formidabel motståndare i form av olika former av bidragsbrott i välfärdssektorn som definitivt inte ökar statens vilja att satsa mer pengar på oss. Redan för 10 år sedan skrev jag att den kriminalitet som trots allt finns i assistansbranschen var ett akut hot mot hela reformens framtid. Ett decennium senare finns absolut ingenting som kan få mig att ändra uppfattning.

Hur omfattande är kriminaliteten i välfärdssektorn som helhet, d v s hur mycket pengar hamnar i orätta händer? Ingen vet med säkerhet, däremot råder enighet bland Sveriges kriminologer att välfärdsbrotten ökar snabbt och att mjölka pengar från stat och kommun blir en allt viktigare inkomstkälla för den organiserade brottsligheten, mycket viktigare än droghandel D v s den typ av organiserad brottslighet som brukar benämnas maffia.

Jag har läst en hel del böcker om den organiserade brottsligheten i Sverige och jag garanterar till 100 %. Den brottslighet vi läser om dagligen med skjutningar, sprängningar och droghandel är bara toppen på isberget. När väldigt många naiva i funktionsrättsrörelsen undrar – hur är bedrägerierna möjliga blir mitt svar:

 Om organiserad brottslighet är involverad är det inte alls konstigt för ”uppfinningsrikedomen” är oerhört stor.

Hur mycket pengar handlar det om i hela välfärden? Ingen vet säkert så klart och exakt belopp är nog omöjligt att fastställa men Amir Rostami är i alla fall en Sveriges mest ansedda kriminologer – inte en arg tycka till journalist på en ledarredaktion i landet. I en statlig utredning om att bekämpa bidragsbrott och stärka allmänhetens förtroende för att pengarna hamnar rätt bedömer han beloppet till ca 14,6 miljarder kr årligen – här inkluderas även personer som slarvar och avancerade bidragsfuskupplägg utan nödvändigtvis band till storskalig organiserad brottslighet av maffiakaraktär.

Håller vi oss enbart till vår frihetsreform har ju fuskdebatten varit livlig i ungefär 15 år nu. Många gånger har summor lyfts fram som är dåligt underbyggda men presenterats som ”sanningar”. Hur mycket pengar hamnar hos kriminella enligt Amir Rostami? Orkar givetvis inte läsa en utredning på dryga 500 sidor men Heja Olika har gjort en lista på de bidrag/stöd där mest pengar hamnar fel enligt Rostami. Assistansen tillhör tyvärr toppskiktet där med ett belopp på åtminstone 1,1 miljarder kr årligen, möjligen 2,9 miljarder kr årligen = minst 4,5 % av all utbetald assistansersättning.

Hur mycket hamnar hos yrkeskriminella eller personer som medvetet begår bedrägerier? Hans Brun är analytiker hos Polisens riksenhet mot bedrägerier. I en studie menar Hans Brun att det handlar om ca 300 miljoner kr årligen i assistansbedrägerier av olika slag.

Det är en sak att kritisera Anna Dahlberg och likasinnade. Amir Rastomi och Hans Brun är något helt annorlunda. För säga att de har helt fel måste vi ha väldigt mycket underlag och det saknar jag och jag tror inte någon annan person i funkisrörelsen har det heller.

300 miljoner kr i rena bedrägerier per år motsvarar ca 1,2 % av utbetald statlig assistansersättning – inte så mycket säger kanske en del. Jag menar att vi är framstår som helt oseriösa om vi tycker det är OK, inget att bry sig om. Det är synnerligen allvarligt om välfärden infiltreras av yrkeskriminella.

Jag brinner för att försvara assistansreformen och därför brinner jag för att få bort avarterna i allmänhet. Jag är så gott som 100 % säker på att assistansreformen är dödsdömd om vi inte kommer åt problemet. Frågan för mig handlar frågan om hur ska vi gå tillväga utan att rasera frihetsreformen?

För närvarande utreder eller överväger regeringen en lång rad åtgärder för att komma åt kriminalitet i välfärden och assistansreformen får givetvis stort utrymme. Många åtgärder handlar om ökad kontroll och/eller åtgärder som kraftigt skulle beskära frihetsreformens intentioner.

När detta publiceras har det redan gått nästan två månader sedan Amir Rostami presenterade en första utredning om hur bidragsbrott ska bekämpas. Och det är lång rad åtgärder som föreslås. Det handlar bland annat om ett bidragsspärr och att Ekobrottsmyndigheten får huvudansvaret för att utreda misstänkte brott. Att myndigheterna enligt utredningen ska få större befogenheter att utbyta information tycker jag faktiskt är helt rätt – samarbete mellan dem är helt nödvändigt. Ett förslag som jag däremot 

vänder mig starkt emot är detta:

Administrativa sanktionsavgifter för att bestraffa enskilda och företag som orsakar felaktiga utbetalningar. Sådan straffavgift ska kunna tas ut även om det handlar om en utbetalning som aldrig genomförts. Som exempel nämns att en person missar att anmäla flytt, separation eller ändrad inkomst vilket ”hade kunnat leda till” en felaktig utbetalning.

Observera ”hade kunnat”. Så som jag förstått det här ska olika avgifter/bötesstraff kunna utbetalas enbart på grund av misstanke att brott eller oegentligheter begåtts. Godtyckligheten kan bli enorm och rättsosäkert. Oskyldiga kan därmed drabbas mycket hårt. Många myndigheter, bland annat JO har redan kritiserat förslaget.

Heja Olika sammanfattar utredningen

Regeringen överväger också en rad åtgärder som specifikt riktar sig mot just assistansreformen, det blir ämnet i nästa blogginlägg. Jag vet, nu låter jag tjatig. Jag är beredd att prata med Amir Rostami, riksdagspolitiker inklusive statsminister Ulf Kristersson själv hur vi ska komma åt problemet utan att rasera frihetsreformens intentioner.

Kollektivavtal mellan Fremia och Kommunal är klart nu

 Föregående vecka blev till slut det nya kollektivavtalet mellan Freia (f.d. KFO) klart. Som väntat blir löneförhöjningarna för personliga assistenter kommande två år totalt 7,4 %. Jag har full förståelse för att facket åtminstone delvis vill kompensera medlemmarna för den höga inflationen. Avtalet sätter samtidigt ännu hårdare ekonomisk press på anordnarna. Att höjningen av timschablonen underfinansierats i många år nu är välkänt och inget jag behöver gå igenom igen.

Regering Ulf Kristersson fortsätter underfinansieringen som inleddes under S-MP regeringen. Visst, 2,5 % är bättre än 1,5 % men långt ifrån tillräckligt när löneökningarna är så mycket högre. Förutom löneökningarna är några viktiga punkter dessa:

· Lägstalönerna höjs till 22 044 kr/mån (128:16 kr/timme) från 1 jan 2024 och till 22 919 kr/mån (133:25 kr/Tim) från 1 jan 2025. 

· OB-, jour- och beredskapsersättningar höjs med 4,1 % från 1 jan 2024 och med 3,3 % från 1 jan 2025.

·   Från 1 jan 2024 höjs restidsersättning från 45 kr till 48 kr/timme inklusive semesterlön för högst sex timmar per kalenderdygn.

·  För anställning för viss tid så länge uppdraget varar och vikariat gäller (från 1 sep 2024) 1 månads uppsägningstid efter 10 månaders anställningstid.

Sen finns ytterligare en mycket viktig punkt och det handlar om framtiden för dygnspassen och assistansreformen som vi känner den. Avtalet säger följande:

·  En arbetsgrupp tillsätts för att utreda frågan om arbetstid. Arbetsgruppen ska utreda EU:s arbetstidsdirektivs betydelse för avtalet. Om arbetsgruppen kommer överens om förändringar i arbetstidsreglerna, ska de nya reglerna träda i kraft 1 september 2024.

 

Dygnspassen blir därmed kvar, åtminstone till 1 september 2024. Själv är jag optimist och tror på en lösning men det är definitivt ingenting som kan tas för givet. Nu gäller det verkligen att hela funktionsrättsrörelsen verkligen ligger på såväl facket, arbetsgivareorganisationerna och riksdagspolitikerna. För det som står på spel är ingenting mindre än en mycket kraftigt försämrad frihetsreform.

 

Inför framtiden, är förbudet mot 24 timmarspass enligt EU-direktivet absolut? Nej, det är det inte. Det går att få olika undantag. På hemmaplan protesterar t.ex. ambulanspersonal och brandmännen vilt mot förändringarna/försämringarna. Samtidigt har dessa oerhört viktiga grupper för ett fungerande samhälle fått undantag i många EU-länder. Så varför har det inte skett i Sverige?

 

Ska inte ge mig in på konspirationstankar men den viktigaste delförklaringen tror jag är inställningen/relationen i Sverige mellan personer, organisationer, myndigheter och politiken. Dessa har historiskt präglats av ett högt förtroende mellan statens myndigheter och ”undersåtar” vilket lett till såväl laglydiga medborgare och låg korruption. Enligt FN-s antikorruptionsindex tillhör Sverige topp tre gruppen bland de minst korrupta länderna i världen.

 

I det här fallet får det en för oss olycklig ”bi effekt” att vi – lite generaliserat inte vill bråka om de lagar och förordningar som kommer. Detta gäller inte bara privatpersoner utan även myndigheter och kommuner underställda regeringen och EU. Vi accepterar det och följer ”det som gäller” utan nämnvärt ifrågasättande. För vår del, ja vi kan verkligen inte sitta tysta i båten och acceptera det.

 

Jag är helt beroende av min personliga assistans dygnet runt för att livet ska fungera och som ca 19000 medmänniskor till beviljade personlig assistans (flera hundra tusen om vi räknar med anhöriga och personliga assistenter) skulle rätten till dygnspass vara helt förödande om de inte blir tillåtna. Borttagna dygnspass är förödande på flera olika sätt:

 

Till att börja med har vi friheten som försvinner enligt lagens intentioner. Det skulle bli mycket svårare att planerera vardagslivet, inklusive arbete, eventuella politiska engagemang mm. Utan undantag begriper inte jag i alla fall hur vi ska kunna göra längre resor eller göra resor med övernattningar överhuvudtaget. Rätten att göra det garanteras av Funktionsrättskonventionens artikel 18, 19 och .20.

 

Ett annat exempel är familjelivet. Vi och våra anhöriga har rätt till ett familjeliv som alla andra, det garanterar Funktionsrättskonventionens artikel 23. Med de nya reglerna skulle det vara omöjligt för en familj att själva fira jul och andra högtider själva och ännu mer omöjligt – själva göra semesterresor som de allra flesta ser som något självklart. Ja, en familj skulle inte ens kunna tillbringa en vanlig helg tillsammans. Rätten till ett åtminstone någorlunda normalt familjeliv slås därmed i spillror.

 

Vi får inte glömma våra assistenter med. Många är också rädda och vill behålla dygnspassen. Och jag har hört många exempel på personer som överväger att säga upp sig om det blir otillåtet med dygnspass. Och kag klandrar de verkligen inte, jag hade övervägt samma sak i deras läge. Därmed blir pressen på att behålla en fungerande assistansreform ännu större.

Det retar mig också något oerhört om det här ska avgöras av ett EU-direktiv med noll uppfattning om vad personlig assistans är och vi/Sverige på allvar inte kämpar för att få till undantag – vilket jag anser är fullt möjligt.

 

Vi måste verkligen göra allt vi kan för att få behålla rätten till dygnspass. Stryks rätten till det har vi ingen assistansreform längre enligt LSS intentioner. Och då krävs det mer engagemang än det jag sett hittills. Vad har Funktionsrätt Riks sagt i frågan? Ingenting vad jag vet.