Vad händer med min personliga assistans om dygnspassen försvinner?

 Nytt år och ny nytt blogg år. Förutom assistansreformen kommer jag som vanligt att emellanåt uppmärksamma andra saker relaterat till funktionsrättspolitik och välfärdsfrågor generellt.

Som vanligt är läget mycket kärvt. I det sista blogginlägget uppmärksammade jag en lång rad hot mot vår älskade frihetsreform. I det här blogginlägget ligger fokus på hotet att dygnspassen kommer att försvinna. Att vi sedan många år tillbaka pressas tillbaka på en rad olika sätt är vi så att säga vana vid. Att det skulle dyka upp ett nytt hot med rötterna i EU regler om arbetstider med ett gammalt direktiv hade jag emellertid aldrig räknat med. Vi vet förutsättningarna – ingen arbetstagare ska kunna jobba ett dygn i sträck. 

Fast stämmer det verkligen? EU-direktivet ger ett ganska stort antal exempel på undantag som kan göras. Vad det egentligen handlar om är att EU vill ha förtydliganden angående vila efter ett dygnspass. Själv tycker jag det här har utvecklats till en prestigefråga för Kommunal, trots att många av deras medlemmar inte vill ta bort dygnspassen – vilket är trist och konstatera.

Det är inte klart än men hotet att dygnspassen snart blir ett minne är högst reellt och måste tas på mycket, mycket stort allvar - kampen för dygnspassen måste vara högprioriterad framöver. Blir hotet verklighet kommer assistansreformens § 5 att leva som andra att slås sönder eftersom vi måste planera dagen på ett sätt som "normater" inte behöver göra. Och hur det ens ska bli möjligt att fira storhelger med familj utan utomstående assistenter för de som vill med mera med mera förstår inte jag.

Hur skulle det här påverka mitt vardagsliv? Som alla andra som är beroende av personlig assistans måste vardagslivet flyta på och inte bli isolerad från samhället. Jag är beviljad personlig assistans dygnet runt – att leva som andra innebär att vardagslivet måste flyta på så enkelt som möjligt. Liksom många andra som är beviljade PA dygnet runt jobbar de personliga assistenterna i regel dygnspass. P.g.a. arbetstidslagar och kollektivavtal om jourtid/väntetid måste jag ibland bryta passen under dagen. Huvudregeln är emellertid dygnspass och jag vill verkligen att det ska vara så i framtiden också.

Vad tycker mina assistenter? De trivs mycket bra med dygnspassen och är också helt emot att de inte blir tillåtna. Hur skulle det påverka mitt liv om det blev förbjudet?

Till att börja med skulle schemaläggningen bli mycket svårare – och den är sannerligen inte lätt som det är nu (faktum är att jag behöver hjälp för att underlätta). Vardagslivet skulle bli mycket krångligare när jag ständigt måste tänka på när assistentbyte ska ske. På sommaren skulle det orsaka ännu större problem eftersom jag gillar att göra utflykter utan att behöva tänka på när jag måste vara hemma igen.

Hur blir det med längre resor? Mina åtaganden i funktionsrättsrörelsen gör att det blir en del resor – ibland med övernattning. Vid dagsutflykter och övernattningar krävs dubbelassistans. Hur det ska vara möjligt med nya regler? Ja, det får alla som tycker att slopade dygnspass är en bra grej förklara för mig.

Men det handlar inte bara om vardagslivet utan även möjligheten att kunna fira alla högtider med familjen utan utomstående assistenter. Det blir inte möjligt det heller.

Förutom allt detta handlar det också om möjligheten att rekrytera och behålla den personalstyrka jag har samt rekrytera ny personal vid behov. Detta skulle också bli mycket svårare då dygnspassen generellt är så uppskattade i assistansyrket. Och höga löner – det ser ju staten till att det är omöjligt att locka med den förmånen. Alltså blir det mycket svårare att få assistansen att fungera överhuvudtaget…

Det jag beskriver om mitt liv gäller tusentals och åter tusentals assistansanvändare, oavsett ålder på vi som är beviljade personlig assistans. Räknar vi med våra anhöriga och de personliga assistenterna berörs mångdubbelt fler. Kampen för att bevara dygnspassen måste ha mycket hög prioritet. Annars slås en stor del av reformens intentioner sönder och samman.

* I en intervju med Assistanskoll är journalisten Martin Klepke (en av de ledare skribenter som faktiskt kritiserat tidigare nedskärningar) mycket kritisk mot hur FK hanterar föräldraavdraget med mera och de demokratiska problem som följer med det. På frågan om regeringen och/eller riksdagsledamöter skickar politiska signaler till FK blir svaret:

 Sverige som nation har aldrig varit rikare. Trots detta har vi lurats tro att vår välfärd tvunget måste monteras ned ytterligare. Denna syn från politiker impregnerar Försäkringskassans arbete. Det saknar betydelse att LSS är en rättighetslagstiftning.

Han poängterar också att nedskärningarna sker oavsett färg på regeringen. Om S-MP regeringens politik säger han följande:

 Det är svårt att beskriva det som hände under den dåvarande S-regeringen som annat än en total härdsmälta på Socialdepartementet.

Det kan visst vara så att även denna regering ger starka signaler till FK bakom kulisserna men faktiskt tror jag inte det ens är nödvändigt. Regering Ulf Kristersson har aldrig så vitt jag vet ens antytt att stora lagändringar vad gäller behovsbedömningar är på gång, däremot att kampen mot välfärdsbrottslighet är högprioriterad. Och finansminister Elisabeth Svantesson påtalar gång på gång att statens utgifter kan inte öka brant när vi har så hög inflation vilket inte uppskattas ute i kommunerna. Alltså gäller det att hålla hårt i plånboken...

Och genomförs stora lagändringar måste mycket mer resurser = pengar skjutas till. Och tittar vi på hur mycket pengar finansdepartementet tänker anslå till budgetposten personlig assistans t.o.m. 2026 finns inte utrymme för stora satsningar, vare sig till nya behovsbedömningar eller kraftigt höjd schablon = tryck på att hålla nere kostnaden/utgifterna. Och den biten sköter FK själva. Myndigheten har ju ”rutin” på det numer…

Martin Klepke - politiska signaler från Försäkringskassan

I nästa blogginlägg ska jag lufta tankar/oro över att alla satsningar på försvaret, polisen, rättsväsendet med mera kommer göra att vi hamnar ännu längre ner på regeringens prioritetslista.

Bild: Debattpanel med STIL om personlig assistans 25 februari 2019. Jag sitter längst fram tvåa från höger.