Tankar inför 2024 – vilka hot finns det mot assistansreformen?

 Julen närmar sig och 2023 går mot sitt slut. Ulf Kristersson har nu varit statsminister i drygt ett år. Vad har hänt med assistansreformen och LSS hittills? Tja, hade som sagt inga höga förväntningar på en ändring med en ny regering men utifrån förväntningarna är det ingen katastrof heller. Hittills har det tuffat på ungefär som jag väntade mig. Jag har på Facebook fått frågor vilka hot jag ser mot assistansreformen framöver? Det trista svaret är att det finns massor med hot och de viktigaste ska jag gå igenom nu. Detta blir också det sista blogginlägget innan julledigheten.

 

Den låga höjningen av schablonersättningen. Har skrivit mycket om det, jag anser att den usla höjningen som nu pågått är det största hotet av alla för närvarande. Ska assistansreformen överhuvudtaget fungera – oavsett FK-s tillämpning måste det finnas både personer som vill jobba som assistenter och utrymme för att täcka olika merkostnader utifrån hur vi vill leva våra liv. Grundfundamenten för detta undermineras snabbt. Kampen för högre schablonhöjningar enligt ett fastställt index måste ha högsta prioritet 2024 och framåt.

Behovsbedömning/tillämpningar. Vi får aldrig ordning på frihetsreformen utan vare sig stora resurstillskott/pengar plus helt ändrade behovsbedömningar som utgår från ett helhetsperspektiv där minutsräknandet är borta. Regeringen visar hittills inga ansatser till att göra något åt detta helt fundamentala problem. Försäkringskassan vänder och bänder på föräldraavdraget, när får vi se att något händer i Rosenbad? Hittills är aktiviteten mycket låg.

Hot mot dygnspassen. Inget är definitivt än men hotet att dygnspassen snart blir ett minne blott är högst reellt och måste tas på mycket, mycket stort allvar. Blir det verklighet kommer assistansreformens § 5 att leva som andra att slås sönder eftersom vi måste planera dagen på ett sätt som "normater" inte behöver göra. Och hur det ens ska bli möjligt att fira storhelger med familj utan utomstånde assassistenter för de som vill med mera med mera förstår inte jag.

 Välfärdsbott i assistansbranschen. Ett mycket stort hot, oavsett omfattningen. Den här typen av kriminalitet är till att börja med moraliskt helt förkastlig – att det dessutom uppenbart finns kopplingar till organiserad kriminalitet gör saken ännu värre. Det slår emellertid stenhårt mot vår vardag också och potentiellt mot hela reformens framtid – det har jag sagt i 10 år nu. Både Ulf Kristersson och Magdalena Andersson är eniga – det här ska bekämpas med stor kraft. Mer konkret medför kriminaliteten att den politiska viljan att vilja satsa på oss inte ökar precis, tvärtom. Dessutom blir kriminaliteten ”raketbränsle” i jakten för att på olika sätt lansera olika kontrollåtgärder som i värsta fall helt raserar reformens intentioner. Och ännu en gång – jag är beredd att när som helst prata med politikerna och regeringens myndigheter hur vi ska komma åt problemet utan att reformens intentioner skjuts sönder och samman.

Bristande politisk vilja

Att assistansreformen och rättighetslagen LSS överhuvudtaget blev verklighet berodde bland annat på att det när det begav sig fanns riktigt drivande politiker med Bengt Westerberg i spetsen som hade så mycket makt själv i regeringen att finansdepartementet som leddes av Ann Wibble fick ge med sig, ja även statsminister Carl Bild som liksom finansministern var skeptisk till kostnaden. Visst finns det drivna politiker i Riksdagen även nu men de har inte alls samma inflytande som Bengt Westerberg hade (som var både socialminister och vice statsminister + överordnad partikollegan Ann Wibble i det egna partiet – dåvarande Folkpartiet). Och på den allra högsta nivån, d v s statsministern/statsministrarna har det aldrig funnits något större engagemang. Det gäller även Ulf Kristersson.

Själv tycker jag det är olyckligt att både Pia Steensland och Bengt Eliasson lämnat Riksdagen. På vänstersidan har vi Maj Karlsson som varit mycket engagerad tidigare men som jag själv inte hört så mycket av efter förra årets riksdagsval.  Hur som helst ser jag inte att den här regeringen mobiliserar någon vidare glöd framöver men ska inte såga regeringen med fotknölarna ändå av skäl vi kan kalla ”faktorer utanför regeringens faktiska kontroll”. Socialdemokraterna som ledande oppositionsparti då? Hade mycket låga förväntningar och de har inte överträffats.

 

Omvärlden och inrikes problem

Varje statsminister med sin regering har alltid ett antal reformförslag hen vill genomföra. I praktiken styrs ändå i slutändan mycket av regeringars förda politik av externa faktorer. Kan vara såväl kriser i omvärlden som stora inhemska problem. Ulf Kristersson med sin regering brottas med en lång rad problem. Vi har två stora krig i omvärlden, en Nato ansökan som fortfarande inte genomförts, klimatkris, förhöjd risk för terroristdåd mm. Och inrikes kämpar regeringen med att Sveriges ekonomi går knackigt, den allt värre gängkriminaliteten med mera. Och så Sverigedemokraterna som mycket tydligt vill flytta fram positionerna ännu mer, är helt övertygad om att det besvärar Ulf Kristersson mycket mer än han vill ge gen av.

Regeringen har alltså en lång rad problem som kräver mycket uppmärksamhet. Och tyvärr, tyvärr för vår del får det allvarliga konsekvenser. Verkligheten är krass  – ingen regering oavsett färg skulle, givet hur omvärlden se ut sätta våra problem högt på agendan. 

Ekonomin

Våra regeringar har aldrig varit särskilt pigga på att tillföra till föra resurser – som bekant. Extra tydligt är det när staten antingen har dålig ekonomi eller får oväntade utgifter. Det sambandet är övertydligt tycker jag om vi tittar på reformens hela historia. Fuskdebatt, höga kostnader, försämringar och dålig ekonomi går hand i hand. Och f.t. befinner vi oss i en lågkonjunktur. Läget är dock inte helt nattsvart – t.ex. är Sveriges statsskuld mycket låg jämfört med andra västländer.

När det gäller prioriteringar står jag fast vid att vi inte har råd med mera skattesänkningar och alla dessa avdrag – har vi råd med dem (uppenbart anser både blåa och röda regeringar vi har det) så har vi råd med välfärdsstaten där våra och andra behövandes behov tillgodoses – ger mig aldrig där.

Omprövningar efter förstatligande. Inget akut hot men... Förstatligandet som i grund och botten är en mycket viktig åtgärd - innan det sker måste behovsbedömningarna ändras. Inget parti föreslår återupptagna omprövningar i närtid och jag tror regeringen står emot FKs önskemål där. Nya omprövningar utan nya behovsbedömningar skulle vara en katastrof. Vi har åtminstone f.t. inga garantier för att omprövningar INTE återupptas efter förstatligande och inga garantier att det blir nya behovsbedömningar heller.

 

Det finns ännu mer men då blir blogginlägget väl långt Det jag beskrivit ovan kan låta pessimistiskt – jag vet det. Jag vill bara utifrån hur jag ser på läget bara försöka granska vilka hot vi står inför.

Det vi kan göra, oavsett omvärldsläge, ekonomi etcetera är naturligtvis att aldrig ge upp kampen för en assistansreform och LSS lag som den var. Har i tidigare blogginlägg listat ett antal centrala krav som vi inte kan backa ifrån. Och vi måste ha en konstruktiv dialog med regeringen och statens brottsbekämpande myndigheter.

* Vad finns att säga om Försäkringskassan?

Bara det faktum att vi alla är livrädda för en myndighet som ska hjälpa oss visar hur fel vi hamnat. Jag har faktiskt svårt och se hur det ska bli en relation med förtroende igen. Något mycket radikalt måste ske och jag kan inte se att en sådan vändning är i sikte.

Under många år satte FK i system att tolka restriktiva domar i Högsta Förvaltningsdomstolen så strängt som möjligt med välkänt resultat. Nu har de tagit det ett steg till genom det dubbla föräldraavdraget. Jag är inte alls förvånad vilket jag bloggat om innan. Dels har vi gamla besparingskrav som de facto ligger kvar. Även bortsett från schabloneländet - att det verkligen är så tycker jag blir pinsamt uppenbart när vi tittar på hur stora/små anslagen för Stärkt personlig assistans är. 2,3 miljarder kr extra är anslagna 2025 – de verkliga behoven är snarare runt 4 miljarder kr. Lätt att räkna ut en ungefärlig summa med utgångspunkten att regeringen själv räknade med ett tillskott på ca 2000 personer.

Oavsett anslag från regeringen. Rent juridiskt – konstitutionellt är det mycket allvarligt då Regeringsformen är mycket tydlig – den offentliga makten utövas under lagarna. Alla politiker som uttalat sig i frågan är mycket tydliga med att det här var inte meningen att det skulle bli så. Återstår att se hur regeringen tacklar det här.

 

Här finns ändå ljuspunkter. Det har nu börjat komma domar som går emot Försäkringskassan. Nyligen kom t.ex. en dom i Stockholms Kammarrätt. Fallet gäller ett 12 årigt barn med hjärtfel och andningsproblematik som nekats assistans av Försäkringskassan. Hörde inte till LSS personkretsar enligt FK… Kammarrätten hade en annan syn på saken.

Heja Olika sammanfattar domen i Kamarrätten

Nu tar jag jullov och återkommer med nya blogginlägg efter alla julhelger.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!