I det andra blogginlägget om regeringens planer för att bekämpa välfärdskriminalitet tittar vi vi mer specifikt på åtgärder som övervägs mot assistansbranschen.
Margareta Persson är författare och har skrivit flera
böcker om hur svenska staten genom historien behandlat personer med
funktionsnedsättningar och människosynen bakom den politiken. För någon månad
sedan intervjuades Margareta Persson i Assistanskoll angående hennes syn på hur
funkisrörelsen sett och ser på kriminalitet faktiskt finns i
assistansbranschen. Margareta anser att vi varit för passiva och ägnat för lite
tid åt frågan.
Har Margareta Persson rätt? Ja, jag tycker det. Allt
för få verkar ha insett vilket hot det är mot hela reformen och mer eller
mindre ignorerat den. Angående kriminaliteten har både anhöriga och bekanta
flera gånger frågat mig:
Varför
har funktionsrättsrörelsen så slapp attityd mot kriminaliteten – förstår ni
inte hur mycket den skadar assistansreformen och ytterst er själva?
Jag brukar lite tafatt svara ungefär så
här:
I brukarrörelsen har fokus hela tiden legat på rättigheter - rätten till personlig
assistans, rätten till självbestämmande och rätten till full delaktighet i
samhället. Komma åt de avarter som finns har aldrig varit prioriterat, så
är det.
Nu överväger regeringen (obs – inget är beslutat än)
en lång rad åtgärder för att komma åt kriminaliteten. En intervju i SVT för 4-5
år sedan sa dåvarande statsminister Stefan Löfven följande om den allt värre
gängbrottsligheten – ”vi såg det inte komma”. Det som är på gång nu har jag för egen del sett komma i många år nu. Så
vad ärt det då för åtgärder som regeringen överväger och som ska utredas?
·
Anhörigassistans
- begränsningar av anhörigas
möjligheter att vara personliga assistenter. Enligt FK utförs
ca 25 % av alla assistanstimmar av anhöriga.
· Omprövningar
- uppföljningar eller omprövningar av assistansbeslut.
Omprövningsstoppet som nu funnits sedan senhösten 2017 kan vara i fara
· Personlig
assistent och god man – ska utredas om en person kan vara både personlig
assistent och god man samtidigt.
· Mer
kontroll genom övervakning - nya kontroller genom bland annat GPS
och annan övervakning – alltså mer kontroll över assistenternas och de facto även våra förehavanden.
Skulle allt det genomföras blir det enorma inskränkningar/försämringar
i hur vi får assistansen att fungera. För egen del oroas jag starkt av att
omprövningsstoppet kan slopas – vore en katastrof med nuvarande regelverk. Jag
tror inte det är bra att bara anhöriga jobbar som assistenter men att kraftigt
inskränka den rätten raserar reformen – utan anhöriga som är beredda att hoppa
in även när vi lämnat föräldrahemmet raseras tillvaron för tusentals personer.
Möjligheten att vara god man och personlig assistent
måste få finnas kvar. Socialstyrelsen avvisade redan 2014 tanken med
motiveringen att åtgärden – helt korrekt skulle innebära mycket stora begränsningar i rätten att välja personlig assistans och
därmed oförenligt med lagens intentioner.
Så har vi frågan om övervakning. FK har luftat idéer om GPS på assistenter tidigare och jag har sågat det med fotknölarna i flera blogginlägg.
Hur ska vi då gå tillväga?
Utgångspunkten måste vara att åtgärderna påverkar vår vardag så lite som bara
är möjligt. Ökade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter är en självklarhet. Jag
tror också det är oundvikligt med ökade kontroller runt anordnarna vilket
inkluderar bakgrundskontroller runt ägarna (måste gälla andra delar av privat
finansierad välfärd också). Hur de ska utformas närmare så de blir effektiva
utan att seriösa anordnare hamnar i kläm vet jag inte riktigt. Vilka tekniska
lösningar inom AI finns för att granska tidrapporter, ekonomisk redovisning i
bolagen mm och upptäcka allvarliga fel. Återkommande ”besiktningar” av
verksamheten känns helt rimligt.
Det mest konstruktiva jag läst hittills från politiskt
håll är en artikel i Heja Olika där Liberalernas talesperson Malin Danielsson
intervjuas. Där säger hon bland annat följande:
Åtgärder mot assistansbrott ska inte drabba enskilda
Vi har haft fel
åtgärder. Vi har försökt hitta kriminella genom en allmän granskning av alla, istället för att titta på hur kriminellas
upplägg ser ut, och förstå vad vid behöver komma åt. Med goda intentioner
har man tänkt att om vi har en bättre kontroll generellt fångar vi också upp de
som utnyttjar systemen, men tyvärr är
dessa ofta väldigt skickliga och har alla papper i rätt ordning, och vet precis
hur man ska manipulera systemen.
Ekobrottsmyndigheten
kommer framöver att ha huvudansvaret för att bekämpa välfärdskriminalitet och
företrädare för myndigheten har intervjuats av Assistanskoll. Och jag tycker
faktiskt Ekobrottsmyndigheten visar upp en konstruktiv sida och söker verkligen
ingen konflikt med brukarrörelsen. Tvärtom säger man sig vilja en dialog med
våra intresseföreningar. I intervjun kan vi bland annat läsa följande:
Det är
viktigt att vi har diskussioner med assistansanvändare. Vi vill göra så lite ingripande åtgärder som det är möjligt, därför
vill vi veta vilka saker som är viktiga för den individuella friheten.
Det
stora flertalet fuskar inte med det här, de sköter sin assistans. Det är viktigt att vi får inblick i varandras
världar. Att IfA ser den kriminalitet som vi ser och att vi kan förstå hur
assistans ger självbestämmande och frihet, där har IfA expertkunskaper.
Om nu Ekobrottsmyndigheten är uppriktiga och det tror jag de
är så är det självklart för mig att vi pratar tillsammans om vägar framåt.
Jag vill verkligen bekämpa kriminalitet som förstör så mycket men det får aldrig ske på bekostnad av att
frihetsreformens grundfundament om självbestämmande och individuell frihet
offras. Där backar jag aldrig.
Assistanskoll intervjuar Eko brottsmyndigheten
·
·
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar