Välfärdskriminalitet, nya utredningar och troligen mer kommande försämringar – Del 1

 Att samhällsklimatet ändrats till det sämre för vår del råder det ingen tvekan om. Och att statens utgiftstak i kombination med förstnämnda fått mycket negativa konsekvenser för såväl assistansen som andra hjälp/stödinsatser till oss och sjuka personer råder ingen tvekan om. Jag kan inte poängtera detta för många gånger. Det går inta att separera försämringarna i assistansen, övriga LSS med alla neddragningar i sjuk/aktivitetsersättning, bostadsanpassningar, hjälpmedel, färdtjänst med mera.

I detta har det tillkommit en formidabel motståndare i form av olika former av bidragsbrott i välfärdssektorn som definitivt inte ökar statens vilja att satsa mer pengar på oss. Redan för 10 år sedan skrev jag att den kriminalitet som trots allt finns i assistansbranschen var ett akut hot mot hela reformens framtid. Ett decennium senare finns absolut ingenting som kan få mig att ändra uppfattning.

Hur omfattande är kriminaliteten i välfärdssektorn som helhet, d v s hur mycket pengar hamnar i orätta händer? Ingen vet med säkerhet, däremot råder enighet bland Sveriges kriminologer att välfärdsbrotten ökar snabbt och att mjölka pengar från stat och kommun blir en allt viktigare inkomstkälla för den organiserade brottsligheten, mycket viktigare än droghandel D v s den typ av organiserad brottslighet som brukar benämnas maffia.

Jag har läst en hel del böcker om den organiserade brottsligheten i Sverige och jag garanterar till 100 %. Den brottslighet vi läser om dagligen med skjutningar, sprängningar och droghandel är bara toppen på isberget. När väldigt många naiva i funktionsrättsrörelsen undrar – hur är bedrägerierna möjliga blir mitt svar:

 Om organiserad brottslighet är involverad är det inte alls konstigt för ”uppfinningsrikedomen” är oerhört stor.

Hur mycket pengar handlar det om i hela välfärden? Ingen vet säkert så klart och exakt belopp är nog omöjligt att fastställa men Amir Rostami är i alla fall en Sveriges mest ansedda kriminologer – inte en arg tycka till journalist på en ledarredaktion i landet. I en statlig utredning om att bekämpa bidragsbrott och stärka allmänhetens förtroende för att pengarna hamnar rätt bedömer han beloppet till ca 14,6 miljarder kr årligen – här inkluderas även personer som slarvar och avancerade bidragsfuskupplägg utan nödvändigtvis band till storskalig organiserad brottslighet av maffiakaraktär.

Håller vi oss enbart till vår frihetsreform har ju fuskdebatten varit livlig i ungefär 15 år nu. Många gånger har summor lyfts fram som är dåligt underbyggda men presenterats som ”sanningar”. Hur mycket pengar hamnar hos kriminella enligt Amir Rostami? Orkar givetvis inte läsa en utredning på dryga 500 sidor men Heja Olika har gjort en lista på de bidrag/stöd där mest pengar hamnar fel enligt Rostami. Assistansen tillhör tyvärr toppskiktet där med ett belopp på åtminstone 1,1 miljarder kr årligen, möjligen 2,9 miljarder kr årligen = minst 4,5 % av all utbetald assistansersättning.

Hur mycket hamnar hos yrkeskriminella eller personer som medvetet begår bedrägerier? Hans Brun är analytiker hos Polisens riksenhet mot bedrägerier. I en studie menar Hans Brun att det handlar om ca 300 miljoner kr årligen i assistansbedrägerier av olika slag.

Det är en sak att kritisera Anna Dahlberg och likasinnade. Amir Rastomi och Hans Brun är något helt annorlunda. För säga att de har helt fel måste vi ha väldigt mycket underlag och det saknar jag och jag tror inte någon annan person i funkisrörelsen har det heller.

300 miljoner kr i rena bedrägerier per år motsvarar ca 1,2 % av utbetald statlig assistansersättning – inte så mycket säger kanske en del. Jag menar att vi är framstår som helt oseriösa om vi tycker det är OK, inget att bry sig om. Det är synnerligen allvarligt om välfärden infiltreras av yrkeskriminella.

Jag brinner för att försvara assistansreformen och därför brinner jag för att få bort avarterna i allmänhet. Jag är så gott som 100 % säker på att assistansreformen är dödsdömd om vi inte kommer åt problemet. Frågan för mig handlar frågan om hur ska vi gå tillväga utan att rasera frihetsreformen?

För närvarande utreder eller överväger regeringen en lång rad åtgärder för att komma åt kriminalitet i välfärden och assistansreformen får givetvis stort utrymme. Många åtgärder handlar om ökad kontroll och/eller åtgärder som kraftigt skulle beskära frihetsreformens intentioner.

När detta publiceras har det redan gått nästan två månader sedan Amir Rostami presenterade en första utredning om hur bidragsbrott ska bekämpas. Och det är lång rad åtgärder som föreslås. Det handlar bland annat om ett bidragsspärr och att Ekobrottsmyndigheten får huvudansvaret för att utreda misstänkte brott. Att myndigheterna enligt utredningen ska få större befogenheter att utbyta information tycker jag faktiskt är helt rätt – samarbete mellan dem är helt nödvändigt. Ett förslag som jag däremot 

vänder mig starkt emot är detta:

Administrativa sanktionsavgifter för att bestraffa enskilda och företag som orsakar felaktiga utbetalningar. Sådan straffavgift ska kunna tas ut även om det handlar om en utbetalning som aldrig genomförts. Som exempel nämns att en person missar att anmäla flytt, separation eller ändrad inkomst vilket ”hade kunnat leda till” en felaktig utbetalning.

Observera ”hade kunnat”. Så som jag förstått det här ska olika avgifter/bötesstraff kunna utbetalas enbart på grund av misstanke att brott eller oegentligheter begåtts. Godtyckligheten kan bli enorm och rättsosäkert. Oskyldiga kan därmed drabbas mycket hårt. Många myndigheter, bland annat JO har redan kritiserat förslaget.

Heja Olika sammanfattar utredningen

Regeringen överväger också en rad åtgärder som specifikt riktar sig mot just assistansreformen, det blir ämnet i nästa blogginlägg. Jag vet, nu låter jag tjatig. Jag är beredd att prata med Amir Rostami, riksdagspolitiker inklusive statsminister Ulf Kristersson själv hur vi ska komma åt problemet utan att rasera frihetsreformens intentioner.