Efter mitt blogginlägg om debatten på Facebook för
några veckor sedan (alltså innan de senaste beskeden från FK) med den hårda kritiken
mot funktionsrättsrörelsen uppstod en livlig debatt i Facebookgruppen Uppgradera
Personlig assistans. Undertecknad deltog naturligtvis + Anna Barsk Holmbom och
ett stort antal personer till. Några av dessa var samma meningsmotståndare som
jag ”tampades” med först + några likasinnade med lika kraftig kritik mot både
vårt arbete och det svenska/internationella banksystemet. En återkommande fråga
var med tanke på en ohållbar skuldsättning hur vi har tänkt oss att lösa
finansieringen i framtiden och rädda LSS?
Tja, vad ska man svara på en sådan fråga? Själv medgav
jag att jag har ingen plan mer än lagändringar, omprioriteringar och på sikt en
omfattande skattereform när robotar tar över allt mer. Jag är inte ekonom och
har således inte kompetens att avgöra om den privata skuldsättningen är
ohållbart hög eller inte. Det svaret övertygade givetvis inte och gång på gång
blev det istället diskussioner om hur bankväsendet fungerar eller inte funkar,
vilken makt det har och ett skriande behov av att göra om systemet i grunden.
Vad de vill ha istället tycker jag var ganska diffust.
Jag tar mig här friheten är att agera talesperson vad
jag är övertygad om vad en mycket stor majoritet av brukarrörelsen och våra
anhöriga känner inför det som händer.
Vi är till skillnad från kritikerna till banksystemet
inte intresserade av att delta i ett ”uppror mot bankerna” våra problem är
mycket mer jordnära och vi begär/kräver en del annat som inte borde vara
kontroversiellt 2017. Vi ska inte agera några samhällsomstörtare, vi ska kräva
de rättigheter vi har enligt LSS, CRPD mm. Jag ser ingen motsats till att vara
kravmaskin och samtidigt diskutera finansiering eftersom all välfärd finansieras
av gemensamma pengar – skatter.
Vi vill:
· Känna oss trygga i att få den assistans vi
behöver. Att tvåårsomprövningarna blir
en formalitet för oss med livslånga behov. Samt att själva behovsbedömningarna
inte blir lika integritetskränkande
· Att regeringen inte framställer
assistansreformen och oss som en kostnadsbörda. Att regeringen visar intresse
för assistansens alla positiva sidor och gör en samhällsekonomisk kalkyl hur
reformen påverkar samhällsekonomin
· Att regeringen agerar för att stoppa den akuta krisen genom att så fort som möjligt tillsätta en snabbutredning om lagändringar.
· Att olika LSS insatser inte sätts emot
varandra
· Att assistansreformen inte kommunaliseras.
· Att rätten till assistans är likvärdig var
man än bor i landet.
· Att lagens ursprungliga intentioner ska
återtas. Det inkluderar bland annat ändringar av LSS § 9a (de grundläggande
behoven) och § 5-7 (lagens ambitioner) och att den diskriminerande 65 årsgränsen
för att kunna bli beviljad statlig assistansersättning tas bort CRPD
konventionen ska bli lag också.
· Att alla de som förlorat assistansen utan
att hjälpbehoven ändrats kan söka PA igen utifrån den nya lagstiftningen
Jag tycker inte denna kravlista på något sätt är
orimlig, inte i ett av världens rikaste länder med en rättighetslag som säger
att vi har rätt att leva som andra.
* Försäkringskassan har nu publicerat ett rättsligt ställningstagande
angående domen från HFD.
Då jag inte är jurist vill jag inte dra
för långtgående slutsatser. Mycket fokus läggs hur som helst på vad som är ett
"kvalificerat hjälpbehov" och hjälpen ska ha en direkt eller och
konkret koppling till ett individuellt behov. FK själva definierar inte vad som
menas med ett "kvalificerat hjälpbehov".
FK är tydlig med att väntetid aldrig kan vara ett kvalificerat hjälpbehov
och domen från HFD slog fast att transport till och ifrån aktiviteter inte ger
rätt till assistans om det inte finns ett "kvalificerat hjälpbehov"
under resan. Det finns oändligt många scenarier. Låt oss säga - hur kommer FK
att se på hjälpbehovet under t.ex. ett biobesök eller hockeymatch. Större delen
av den tiden utför faktiskt assistenten inga aktiva hjälpinsatser men utan
assistenten blir det inget biobesök eller hockeymatch..
I värsta fall beviljas endast ett mindre
schablonbelopp som ska täcka eventuella toalettbesök och komma in och ut i
lokalen men det vet vi inte än. Oavsett hur strikta/inte strikta FK är kommer
att bli är det tyvärr odiskutabelt att assistansreformens intentioner är mer
hotade än någonsin tidigare. Vi får hoppas på det bästa men vi måste tyvärr
planera för det värsta.
* Parallellt med kriget mot assistansreformen planerar
regeringen i det lite fördolda också stora försämringar av
handikappersättningen. Många av oss har handikappersättning som ska ersätta
merkostnader som orsakas av funktionsvariationerna. Rätten till personlig
assistans är givetvis odiskutabel men för att uppnå goda levnadsvillkor måste
vi faktiskt även ha hyffsad ekonomi. Är vi konstant panka är det omöjligt att
uppnå goda levnadsvillkor eftersom allt i samhället faktiskt kostar pengar.
Många av oss har mycket blygsamma inkomster och
handikappersättningen är därför ett viktigt hjälpmedel för att få ekonomin att
gå ihop. Men nu planerar alltså regeringen försämringar under kodbeteckningen
”det behövs större rättssäkerhet”. I fredags hörde jag en mycket upprörd blind
person, vi kallar honom ”Olof” i radions lyssnarprogram ”Ring P1 som var
förtvivlad. En del av handikappersättningen användes för att betala ledsagning
till olika aktiviteter. Får regeringen som den vill blir det slut med det för
Olof. Livet kommer bli mycket torftigare, den här regeringen är ingen socialdemokratisk
regering slog Olof dessutom fast bestämt. För mig finns det inget
överhuvudtaget som kan ursäkta att försämra ekonomin för människor med redan mycket små marginaler,
sådan politik inte hemma i ett välfärdssamhälle.
Regeringen värnar uppenbart inte har rätt att leva som
andra, kan vi inte jobba ska vi dessutom vara utfattiga på livstid. Kvartetten
Stefan Lövén - Magdalena Andersson – Åsa Regnér- Annika Strandhäll jag vill
inte höra en enda gång från er att ni värnar funkisar i allmänhet och LSS i synnerhet.
För det är milt uttryckt en grov osanning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar