HFD domen i somras innebär dödsstöten för PA enligt lagens intentioner

Vi visste alla att domen från Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD)  i somras som menar att assistans inte ska beviljas för resor till och från aktiviteter skulle få allvarliga konsekvenser. Undantag ska göras om det finns ”kvalificerade hjälpbehov” under resan. I en intervju med Assistanskoll för någon månad sedan menade juristen Mathias Blomberg att domen troligen även kommer tillämpas på andra områden som resor till och ifrån arbeten. Nu har våra värsta farhågor besannats. Den tillämpning som FK planerar efter domen är dödsstöten för assistansreformen som vi känner den, läget är extremt kritiskt. Innan vi går in på hur FK tolkar domen vill jag klargöra några saker mycket tydligt:

·  Jag anser att den nu nästan totala nedmonteringen av assistansreformen helt saknar demokratisk legitimitet. Lagen har inte ändrats, det finns inte ens en riksdagsmotion med syfte att i praktiken avskaffa insatsen personlig assistans.

· Även den nu aktuella domen från HFD saknar också demokratisk legitimitet eftersom den inte har någonting gemensamt med LSS ambitioner och intentioner, därmed bryter de mot lagen.

·  Assistansreformen är utsatt för en odemokratisk kupp som jag anser hör hemma i diktaturer, inte en demokrati. Den genomförs av en koalition med regeringen kommuner, olika kritiker, HFD och FK.

·  Både HFD och FK bryter även mot Regeringsformen. I FK-s  fall handlar det om att myndigheten ”övertolkar” redan horribla domar som jag inte tycker har någonting gemensamt med denna mening i regeringsformen § 1

Den offentliga makten utövas under lagarna.

Så här ser FK på domen (målnummer 1206-16)

·    Det kan aldrig vara fråga om kvalificerat stöd när assistenten endast väntar på att den försäkrade ska behöva hjälp. T.ex. vid väntetid, beredskap eller tid mellan preciserade hjälpbehov.

·  Assistansersättning kommer bara att beviljas för aktiva insatser under natten. Det kan innebära att anhöriga behöver lämna mer stöd eftersom det kan bli svårt att anställa någon för aktiva insatser under dygnsvilan.

· Uppgifter som, exempelvis städning, inköp och liknande uppgifter som idag utförs av en assistent, kan behöva tillgodoses genom hemtjänst.

Ett extra slag i magen för alla som kämpar för rätten till självbestämmande är att FK med stöd av denna dom går ut och säger att man tidigare tolkat lagen ”för generöst”. Med andra ord – vi hade det för bra innan…

Som framgår ovan anser FK ovan med stöd av domen att assistans inte ska beviljas för väntetid, beredskapstid eller tid mellan preciserade hjälpbehov. Vidare är det ytterst tveksamt om assistans ska beviljas för städning, inköp av mat mm. Tillämpas det här i praktiken är intentionerna stendöda. S.k. personlig assistans för att kunna leva som andra är reducerad till något som liknar ”gammal hederlig” hemtjänst som vi en gång i tiden kämpade för att komma ifrån, vi är tillbaka på ruta ett.

Domen handlar egentligen bara om rätten till assistans för transporter till och ifrån aktiviteter. Redan det är mycket allvarligt – det går inte att få en fungerande assistans om PA inte beviljas för restiden. Men hur kan då FK få för sig att denna dom säger att assistans inte ska beviljas för väntetid, städning mm? Jag har läst domen flera gånger vid det här laget. Det enda stöd jag kan finna för det (vilket kräver en snäv tolkning av domen) är detta stycke.

Mot denna bakgrund kan slutsatsen dras att inte alla personliga behov ger rätt till personlig assistans enligt bestämmelsen i 9 a § andra stycket. Det särskilda stöd som den funktionshindrade behöver ska också i någon mening vara kvalificerat för att grunda en rätt till personlig assistans enligt bestämmelsen. Detta krav får anses innefatta att den personliga assistentens insats ska ha en direkt och konkret koppling till ett individuellt behov av hjälp i det dagliga livet.

Enligt sista meningen i ovanstående stycke och HFD-s oerhört trångsynta syn på vad PA handlar om ska assistans alltså endast beviljas för den tid då assistenten verkligen utför någon form av faktisk assistans, tiden däremellan ska alltså inte ge rätt till assistans. Denna syn innebär strikt sett att all ”dötid” inte ger rätt till assistans. Det är detta FK lutar sig emot.

”Tolkningen” av lagen från HFD har absolut ingenting att göra med lagens intentioner, därför tycker jag domen saknar all legitimitet och den bryter därmed grovt mot rättighetslagen LSS intentioner. Den omöjliggör också  alla möjligheter att utföra assistans enligt intentionerna. Likväl kan jag inte på något sätt få detta till att städning mm inte är ett ”kvalificerat hjälpbehov”. Rättsärendet handlar om rätten eller inte rätt till assistans vid transporter till och från aktiviteter, inte en rad andra saker som FK tar in i sin ”tolkning” Domen och FK-s tolkning tar inte heller någon som helst hänsyn till hur assistansen ska fungera i praktiken.

Vad gäller FK-s övertolkningar är det inget nytt. Domen från HFD 2012 handlar egentligen om rätten till massage. Detta ”tolkar” FK som att det gäller all form av egenvård. Vi ser ett destruktivt mönster där rättsfall (ofta drivna av besparingsivriga kommuner) driver ärendet upp till HFD. Domstolen gör horribla lagtolkningar som FK vänder och bänder på maximalt för att tillfredsställa uppdragsgivarens, dvs regeringens önskemål. Sänk notan för personlig assistans. Gör hur ni vill men notan ska sänkas, punkt!

Anm.; Domen av egenvård kom 2012 men började tillämpas först 2016 efter det ökända regleringsbrevet. Knappast en tillfällighet…

Jag skulle gärna vilja ställa en fråga till både HFD och Försäkringskassan. Ge mig ett enda exempel på ett yrke där arbetstiden endast räknas när arbetstagaren faktiskt utför ett arbete? Skulle det här tillämpas på andra områden skulle t.ex. en brandman inte få lön under tiden det inte sker en utryckning, en läkare får inte betalt när hen inte utför en operation, skriver en journal eller gör undersökningar. Vad är skillnaden för personlig assistans?

Det finns dock ett visst hopp att konsekvenserna inte kommer bli förfärliga även om ingenting överhuvudtaget får tas för givet. Även Marie Begler (tänka sig) förstår att FK-s tillämpning kommer få förödande konsekvenser och har nu skrivit ett brev till regeringen och varnar för följderna. Där står bland annat

Försäkringskassan vill uppmärksamma regeringen på uttalandet eftersom det enligt myndighetens uppfattning kommer att få konsekvenser för bedömningen av rätten till assistansersättning för de så kallade andra personliga behoven. Domen kommer inte att påverka vilka personer som har rätt till assistansersättning, men däremot hur många assistanstimmar som de som beviljas assistansersättning har rätt till. Enligt Försäkringskassans uppfattning kommer domen att få svåröverskådliga konsekvenser för stat, kommun och enskilda..

Mitt hopp i denna akuta situation är att FK inställer alla omprövningsbeslut fram tills konsekvenserna är mer klarlagda (som inte går att överskåda, det medger även FK). Jag hoppas också att kommunerna gör ett ställningstagande och det är en kraft som inte ens Magdalena Andersson kan ignorera.

Framtiden då? Assistansreformen som den var tänkt är död om tillämpningen träder i kraft. På kort sikt – totalstopp på omprövningsbeslut är ett måste!. På lite längre sikt behövs en helt ny lag eller åtminstone en rejält omarbetad LSS lag. Det räcker inte med att ändra LSS §  9a (grundläggande behoven) och § 5-7 (Leva som andra, självbestämmande och goda levnadsvillkor). Det måste även finnas en mycket tydlig beskrivning om att PA handlar om så mycket mer än bara de mest basala hjälpbehoven. Exakt hur det ska formuleras för att minimera risken för nya vansinniga tolkningar från HFD överlåter jag till kunniga assistansjurister.

Så stora lagändringar eller även en helt ny lag kommer inte av sig självt, det behövs en riksdagsmajoritet för att driva igenom den. Det enda som långsiktigt kan säkra assistansreformens och LSS framtid är bred blocköverskridande överenskommelse. Vårt arbete måste således inriktas på att söka stöd från många olika partier. Arbetet måste löpa från riksdagsledamöter ner till lokalpolitiker i de minsta kommunerna. Parallellt måste vi driva på att införa CRPD i lagstiftningen. Och jätteviktigt – assistansen och LSS måste bli en valfråga!

Parallellt med det vanliga opionionsarbetet ovan måste det också till mer radikala metoder, vanligtvis kallat aktivism. Assistansen befinner sig i ett nödläge, här krävs demonstrationer, demonstrationer och direktaktioner, upp på barrikaderna. Vi fixar inte det här om vi jobbar var för sig, vi måste samarbeta!

Läs också min intervju med Assistanskoll:

Assistansreformens intentioner rämnar totalt