LSS är definitivt inte en otydlig lag

Att LSS är en ”otydlig lag” hör vi emellanåt när vår rättighetslag kritiseras. Åsikter som ofta framförs är att begreppen leva som andra och goda levnadsvillkor måste ”förtydligas i lagtexten”.  Ligger det något i detta? Låt oss första titta på vad som faktiskt står i lagen om att leva som andra och goda levnadsvillkor § 5 och 7.

Leva som andra (§ 5)

Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.7

Kort och tydligt, framgår klart och tydligt att det handlar om mycket högre ambition är SoL-s ”skäliga levnadsvillkor”

Goda levnadsvillkor (§ 7, 2 st.)

Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

Återigen råder det ingen tvekan om att ambitionerna med lagen är höga och att det är individens behov som står i centrum. LSS experten Harald Strand hänvisar ofta till propositionen till riksdagen som låg bakom lagen och på Heja Olika skriver Harald att för att de personer som läst propositionen så borde det framgå för alla från statsministern via domstolar och ner till handläggarna vad man ville uppnå med lagen. I propositionen står det bland annat om  att leva som andra och goda levnadsvilllkor:

Målet för verksamheten enligt den nya lagen bör vara att människor med omfattande funktionshinder skall kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människors som möjligt och i gemenskap med andra människor. Insatserna skall vara så utformade att de stärker den enskildes möjlighet att leva ett självständigt och oberoende liv och att delta aktivt i samhällslivet

Den enskilde måste kunna lita på att insatser ges så länge behov föreligger. Kontinuiteten skall garanteras. Insatserna skall vidare vara samordnade, dvs. inte ses isolerade från varandra. Av 6 § framgår att samarbete även skall ske med andra samhällsorgan och myndigheter.

Till kvalitetsaspekterna hör också att insatserna enligt samma stycke skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas enligt närhetsprincipen. dvs. så att de är lätt tillgängliga för de människor som behöver dem. Insatserna skall utformas så att de ökar den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv.

Spontan kommentar – inte är det otydligt precis vad man vill uppnå i lagen, att den enskilda individens rättigheter ska stärkas, hjälpen ska anpassas efter individens behov. och att ambitionerna är mycket högre än i SoL

Så varför denna diskussion om att termen leva som andra och goda levnadsvillkor måste ”förtydligas”? Svaret menar jag inte bottnar i dålig förståelse hos makthavare utan det historiska motståndet mot både LSS i sin helhet och assistansreformen i synnerhet. När lagen skulle ut på remiss var kommunerna uttalade motståndare. Naturligtvis fanns en kostnadsaspekt i motståndet men vi tar två ”tunga” argument en gång till:

·  LSS är en rättighetslag

·  Lagen inskränker det kommunala självstyret

Båda sakerna stämmer men det blev en rättighetslag därför att kommunerna inte var förmögna att ge hjälp efter behov, LSS gruppens behov måste stå över det kommunala självstyret. Det kommunerna egentligen ville säga var:

”Vi gillar inte att så mycket makt över hur hjälpen ska utformas överförs till den enskilde individen, deras inflytande blir för stort”. D v s de ogillade att maktbalansen försköts till kommunernas och det kommunala självstyrets nackdel. Rakt emot ramlagen SoL-s principer som bygger på att kommunerna har stor frihet att tolka och tillämpa lagen.

Håller vi oss enbart till allt motstånd mot assistansreformen så handlar debatten ytligt enbart om kostnad, kostnad samt ett påstått omfattande ”fusk” och en ohämmad kriminalitet. I själva verket finns det också ett ideologiskt motstånd som ofta förbises men som utan tvekan spelar en viktig roll. Mina främsta bevis gör detta är att:

• ·Det har alltid varit kritik mot kostnaden. Det dröjde bara något år innan drastiska besparingsåtgärder föreslogs p.g.a. ”skenande kostnader” som funktionsrättsrörelsen i stora delar lyckades stoppa. Det spelar alltså ingen roll hur mycket eller lite PA kostar, kritiken finns där likväl. Därmed är det självklart att det ideologiska motståndet är en viktig komponent.

·  När STIL genomförde de första försöksprojekten med PA fanns en uttalad skepsis mot att berörda personer inte skulle vara kapabla att arbetsleda assistenterna. Och då liksom i nutid hade Kommunal ett utpräglat vårdperspektiv på den personliga assistansen. Ett vårdperspektiv ger med automatik mycket mer makt till vårdgivaren.

Att säga rakt ut att ambitionerna med LSS är för höga inser politikerna och myndigheterna inte funkar om de inte vill ha öppet ”krig” med funktionsrättsrörelsen. Istället har man valt en ”inlindad taktik” som går ut på skicka ut ”kodade signaler”(illa dolda så klart) som går ut på att:

 Vi tycker att ambitionerna i  assistansreformen och LSS är för höga, ni har fått det för bra och för stort inflytande hur hjälpen ska utformas. Vi vill inte betala så här mycket för att ni själva ska få bestämma så mycket själva hur hjälpen ska utformas.

Bara om man tycker att ambitionerna med lagen är för höga blir det som faktiskt står i lagtexten och LSS proposition ett ”problem”. För Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS är, oavsett insats faktiskt inte det minsta otydlig.

Läs gärna även Harald Strands artikel om det märkliga faktum att politiker, jurister och byråkrater tycker att LSS är en ”otydlig” lag.

Harald Strand - nyanser av språket



* Tar nu en veckas ledigt från bloggande. Har varit väldigt mycket med ”omprövningen” och nyanställningar av assistenter. Behöver vila upp mig lite. Återkommer någon gång, troligen tisdag eller onsdag nästa vecka. Då ska jag belysa lite att assistansreformen med övriga LSS insatser nu är så urholkad att det troligen behövs en rejäl omarbetning av hela LSS lagen för att lagen ska funka som det var tänkt.