Därför säger jag blankt nej till kommunalisering av assistansreformen

Vad kommer LSS utredningen föreslå om det framtida huvudmannaskapet för PA? Signalerna är tydliga från regeringen att man planerar en kommunalisering.

• -   Redan 2015 var Magdalena Andersson mycket tydlig med att assistansen var ett prioriterat besparingsområde. I klartext – någon annan ska betala för våra behov. Och då återstår bara kommuner, anhöriga eller eventuellt landstingen.

• -   I LSS direktiven ställs assistansen mot andra LSS insatser och övriga LSS insatser är ju kommunernas ansvar.

• -  Åsa Regnér har senaste året visat upp en nonchalant attityd mot de som förlorar PA – det är kommunernas ansvar, inte vårt…

Utöver detta finns ett antal tecken från Ifa, RBU-s ordförande Maria Persdotter med flera med god insyn i vad som händer med LSS utredningen som tyder på att utredningen kommer att föreslå ett ensamt kommunalt huvudmannaskap.

Varför vill då regeringen troligen kommunalisera assistansreformen?

Regeringen tycker PA är för dyrt men man är inte beredd att gå så långt som att riva upp hela assistansreformen.  Kommunalisering blir då en ”bra medelväg”. I brukarrörelsen hänvisar vi ofta till CRPD konventionen. Kommunalisering (i den mån regeringen tänker på konventionen)  är i sig inget brott mot CRPD eftersom artikel 19 inte säger något om vilken del av den offentliga sektorn som ska betala för personlig assistans. Därmed slår man flera ”flugor i en smäll”:

·   Staten slipper budgetposten personlig assistans och har gjort en stor kortsiktig ”besparing”.

·  Vi kan inte anklaga regeringen för att ha brutit mot CRPD. Rätten till assistans finns ju kvar på papperet.

I praktiken innebär emellertid en kommunalisering  dödsstöten för assistansreformen som vi vill ha den. Det är jag nästan helt säker  på att regeringen är medveten om men ignorerar konsekvenserna.

Varför skulle en kommunalisering vara förödande?

Jag tycker det räcker med att titta på historien. LSS och LASS lagarna stiftades för att kommunerna inte var förmögna att ge hjälp efter behov och det var stora variationer på hjälpinsatserna beroende på hemkommunen man bodde i. I dag förlorar personer kommunal assistansersättning i rask takt och kommunernas nota stiger snabbt utgifter som inte är budgeterade. En fullständig kommunalisering innebär att att 15 till 16000 personer till ska få sin assistans beviljad av hemkommunen. Ingenting talar för att det skulle funka bättre om kommunerna får ”en andra chans”.

Jag vill även vidga blicken till vad som kommer att hända utanför assistansvärlden. Jag är helt övertygad om att många, många fler än vi har all anledning att frukta ett ensamt kommunalt huvudmannaskap för assistansreformen.

Till att börja med har vi de andra nio LSS insatserna som kommunerna redan ansvarar för, undantaget Råd och stöd (Landstingens ansvar) De delarna av LSS som berör ca 60 000 personer är har drabbats av stora försämringar. Om assistansen kommunaliserades fullt ut redan 2018 skulle det betyda att kommunernas LSS utgifter stiger med närmare 25 miljarder kr. Därmed är det tyvärr mer eller mindre givet att trycket på ledsagningen, kontaktpersoner, LSS boende med mera kommer att öka mycket kraftigt med stora nedskärningar som följd. ”Kreativiteten” hos kommunerna att hitta kryphål är ju som bekant mycket stor.

I förlängningen drabbas troligen även andra delar av den kommunala välfärden också. Äldreomsorgen med serviceboende och hemtjänsten, skolan, Socialtjänsten med mera. Om ni tycker det låter pessimistiskt tycker jag det räcker med att följa nyhetsflödet i Jönköpings län för att få en fingervisning om vad som kan komma att ske. Det går knappt en enda vecka utan att Jönköpings-Posten rapporterar om kris för nämnda verksamheter i någon av länets 13 kommuner. Och då pratar vi om ett enda län i landet.

När kommunaliseringen väl är genomförd kommer det som kallas personlig assistans i bästa fall likna något som kan jämställas med uppgraderad hemtjänst. Tusentals personer som nu har PA kommer att förlora insatsen helt och flytta till gruppboenden istället. För övriga personer kommer antalet beviljade timmar att sjunka kraftigt.

Vi måste göra allt för att stoppa en kommunalisering, för att rädda assistansreformen, hela LSS men även ge en hjälpande hand till äldreomsorgen, skolan med mera som på många håll i landet ”går på knäna”.

* Läs också Veronica Kallanders debattartikel. Jag håller med att assistansreformen och LSS måste bli en valfråga och att många grupper måste samarbeta. För det handlar inte bara om assistansen. Det som nu sker med assistansreformen är ett av många symptom på att välfärdsstaten krackelerar allt mer. 

Assistansen är en fråga för alla