Den
enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna
skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens
individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de
personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt
liv
LSS
§ 7, 2 st
”Kreativiteten” hos Försäkringskassan är verkligen
stor när det gälle att hitta på nya sätt att dra ner antalet beviljade timmar.
Ett aktuellt exempel är minutschabloner för tandborstning som Anna
Barsk-Holmbom rapporterat om i ABH utbildnings blogg. För personer som behöver
hjälp med tandborstning beviljar FK i regel två minuter/tandborstning (ibland någon extra
minut). Det säger sig självt att det inte finns en chans i världen att många
som behöver hjälp med tandhygien.
Varifrån får då FK sitt underlag för att tilldela så
få minuter för tandborstning? Anna Barsk Holmbom skriver att det är en
”skälighetsbedömning” utifrån att
Folktandvården anser att man ska borsta tänderna i just 2 minuter. Ibland får
man en minut extra för att man har en funktionsnedsättning. Ja, ni förstår
säkert själva att det naturligtvis räcker till för en del men är helt
otillräcklig för andra att fixa tandborstningen på så få minuter.
Frågan är – hur utbredd är användning av schabloner
vid behovsbedömningar? Själv är jag tämligen övertygad om att FK redan använder
det flitigt även om det saknas klara bevis. För min egen del är jag helt
övertygad om att FK använde schabloner när mina grundläggande behov sänktes
från 29 timmar/vecka till 12. Det grundar jag framförallt på att allting
ifrågasattes och att i förslaget till beslut hade FK dragit ner väldigt mycket för
tid för personlig hygien och av/påklädning. Ja, i efterhand känns ”omprövningen”
alltmer som en dålig parodi på rättssäkerhet – det var redan bestämt att jag skulle sparkas ut från den statliga
assistansersättningen.
Att använda schabloner vid behovsbedömningar är förödande
av flera skäl. Dels frångår det LSS §7 om att
de individuella behoven ska styra. Vi buntas ihop till en homogen grupp där
alla antas ha ungefär samma behov vid olika moment vilket inte har någonting att göra med hur verkligheten ser ut. För
det andra sänder staten ut en tydlig signal – ni ska inte få hjälp efter behov!
Börjar FK att flitigt använda sig av schabloner vid
allt från personlig hygien till matinköp så är givetvis syftet bara ett – antalet beviljade timmar ska ner, till varje pris.
Helst ska det vara nästan omöjligt att komma över 20 timmarsgränsen. Det måste
också ses mot bakgrund att funktionsrättsrörelsen riktat så hård kritik mot
besparingspolitiken och regeringen har delvis fått slå till reträtt. Men kom
ihåg – Åsa Regnér har inte visat minsta
antydan till vilja ändra direktiven till LSS utredningen, klar oktober 2018 och
där går det inte att missförstå budskapet
i direktiven– personlig assistans kostar för mycket, notan måste sänkas.
Det här är alltså, potentiellt en utveckling vi måsta
ta på största allvar. Schabloner har ingenting att göra med LSS intentioner och
riskerar att göra efterfrågade lagändringar om inte irrelevanta så i alla kraftigt urvattnade.
* I tider när våra rättigheter alltmer ifrågasätts är
det tyvärr på sin plats och påminna om att staten tidigare begått svåra
övergrepp mot personer med funktionsvariationer. Ett av dessa exempel är det
för de allra flesta helt okända Vipeholmsexperimenten som utfördes vid Vipeholmsinstitutionen
i Lund 1945-55, med direkt koppling till tandhälsan.
Syftet med ”studien” var att undersöka orsakerna till
hur karies uppstår (tandhälsan var hos de allra flesta svenskar usel vid tiden
för andra världskriget). Helt ofrivilliga försökskaniner blev ett stort antal
personer med utvecklingsstörning/intellektuell funktionsvariationer som bodde
på Vipeholmsinstitutionen – med den tidens språkbruk kallade "gravt
utvecklingsstörda med beteenderubbningar", en ”uppgradering” från "svårskötta
obildbara sinnesslöa män" när Vipeholmsinstitutionen öppnade 1935.
Anm.: Efter hand bodde
både såväl män som kvinnor och barn på Vipeholmsinstitutionen som ingick i
experimenten.
Försökspersonerna fick
år efter år äta en specialtillverkad
kola ( även enorma mängder choklad och karameller) som inte fanns tillgänglig i
handeln med egenskapen att sockret hölls kvar mer ”effektivt” i tänderna än
vanlig kola. När studien avslutats kunde forskarna konstatera att
försökspersonerna drabbats av svåra kariesangrepp. Vipeholmsexperimentet bidrog
till att kunskapen om karies och dess orsaker ökade och det rejält. Det skedde emellertid till
priset av stort lidande för berörda personer och anhöriga som inte på något sätt ställt upp
som frivilliga, tillfrågats eller informerats. Drabbade personerna var helt rättslösa gentemot statens intressen,
perfekta försökskaniner utan möjlighet att säga nej.
Detta skedde alltså
strax efter andra världskriget. Tyvärr får vi inte lära oss något om dylika
övergrepp i skolarna som svenska staten utfört mot de mest utsatta. I dagens
Sverige skulle jag säga att risken för liknande experiment är obefintlig men
det vore naivt och tro att det inte kan ske igen. I takt med att snaran dras åt
allt hårdare kring assistansreformen och LSS, urholkas också våra rättigheter.
Att människor inte anses ha rättigheter
är en förutsättning för att verksamheter som Vipeholmsexperimentet ska
bli möjliga.
* På söndag, 3 december är det internationella
funktionshinderdagen. Precis som för ett år sedan kommer demonstrationer att
anordnas runt om i landet till stöd för assistansreformen och LSS När det begav
sig för ett år sedan var uppslutningen mycket bra med demonstrationer i ca 25
(minns inte exakt) städer runt om i landet. Visst, regeringen haraviserat för
ändringar men läget är trots det ännu alvarligare än för ett år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar