Föreläsning om LSS i Jönköping 24 maj

23-24 maj besökte arvsfondsprojektet Funki4 D Jönköping. Projektets syfte är och visa hur det är att leva med funktionsvariationer i Sverige 2014 med fokus på tillgänglighet och full delaktighet i samhället. På plats i Jönköping som moderator var bland annat Lars-Göran Wadén, en av de riktigt stora profilerna funktionsrättsrörelsen när det gäller kampen för ett tillgängligt samhälle för alla.

Själv fick jag för några månader sedan en förfrågan från HSO i Jönköpings län att hålla en föreläsning om grunderna i LSS lagen och då hela LSS lagen, inte bara assistansen. Som bekant är ju assistansen mitt huvudfokus men jag tycker jag har tillräckligt bra koll på lagen i helhet för att fixa en föreläsning om grunderna för hela lagen så jag tackade ja utan att tveka.

Jag la upp föreläsningen ungefär så här:

Först en bakgrund till hur lagen kom till från att de stora instutionerna börjar avvecklas fram till LSS träder i kraft 1994. Sen följde en genomgång av de tre personkretsarna samt en genomgång av samtliga 10 insatser vilket är en självklarhet om man ska gå igenom hela lagen.

Ambitionerna med lagen.(§ 5-7). Jag poängterade särskilt § 6 (självbestämmande) och § 7 (goda levnadsvillkor). Jag tryckte ordentligt på att man från myndighetshåll inte kan detaljstyra vad som är goda levnadsvillkor – då raseras hela intentionen med lagen. Syftet med LSS är att vi själva ska kunna forma våra liv som vi själva vill.

Det delade huvudmannaskapet för assistansen. 20 timmarsgränsen för de grundläggande behoven och kommunernas yttersta ansvar för assistansen är självklara saker att ta upp, likaså § 19 (kommunernas rätt att ta ut avgifter mm från kommunala LSS insatser) och § 23-24 (IVO-s funktion och skyldigheten att anmäla missförhållanden)

Om man föreläser om LSS är det en självklarhet och ta upp skillnaden mellan ramlag och rättighetslag. Här la jag ner en hel del energi på att trycka på att LSS är en rättighetslag till skillnad från SoL. Lika självklart är det och ta upp att assistansen är en socialförsäkring inte en ”fin förmån”.

Jag tog även upp de prejudicerande domarna i HFD som urholkat assistansreformen samt LSS utredningen (klar 2018). I LSS utredningen handlar direktiven nästan uteslutande om personlig assistans så jag berättade vad jag tror är den viktigaste orsaken till detta. Många personer med ledsagning eller bor  i gruppbostäder mm är upprörda över att dessa LSS insatser ignoreras i direktiven och det missnöjet tycker jag inte vi som primärt jobbar för assistansen ska ignorera. Vi måste hålla ihop! Det missnöjet finns definitivt i Jönköping med.Huvudorsaken till att direktiven är skrivna som de är med nästan totalt fokus på PA tror jag är denna:

Riksdebatten om LSS domineras helt av personlig assistans. Den gör det därför att det är enbart personlig assistans som i huvudsak finansieras av staten. Därmed är det bara PA som blir en "riksangelägenhet", både för proffstyckarna och regeringen (läs finansdepartementet).

Den påstådda” kostnadsexplosionen för assistansen” fick rejält utrymme. Min strategi här är att vara uppriktig. Visa kostnaden att det stämmer att utgiftskurvan steg ganska snabbt fram till 2010 men att den har planat ut efter det. Det är en kraftig överdrift och påstå att  utgifterna skenar. Här är det också viktigt trycka på att det är nettokostnaden som är den verkliga kostnaden för samhället. Det gjorde jag genom att belysa hur många jobb som skapas, anhöriga som inte behöver stanna hemma, personer som kan jobba tack vare PA os v. All välfärd ”kostar en del”, menar vi allvar med att vi ska ha ett samhälle för alla ger assistansen mycket valuta för pengarna.

I slutet tog jag upp att:

·  Olika LSS insatser ska inte sättas mot varandra

·   Eftersom all välfärd betalas med skatter måste vi kunna prata pengar men och det är jätteviktigt – frågan om LSS får aldrig reduceras till att bara handla om kronor och ören. Ett ensidigt fokus på endast kostnad är helt fel fokus på vad LSS verkligen handlar om.

·  Vi kan inte sätta ett max tak för hur mycket en människa får "kosta", i så fall befinner vi oss på ett sluttande plan.

Efteråt blev det intressanta diskussioner. När jag förberedde föreläsningen hade inte Niklas Altermarks rapport publicerats än men jag berättade i kort drag om den i efterhand, hur ”expertmetoden” missbrukats. och gav min syn på hur jag tycker vi ska använda rapporten. Varje gång regeringen eller en proffstyckare hävdar att fusket uppgår till flera miljarder kr/år ska vi hänvisa till rapporten. Gör vi det konsekvent blir det i långa loppet ohållbart för regeringen att ignorera den.

CRPD pratade vi också om. Här menar jag att vi måste ”vässa argumentationen” när vi använder konventionen. Ska utveckla mer i ett kommande blogginlägg men i korta drag. Ska vi uppfylla alla artiklarna är LSS lagen fundamental. Ställ regeringen gång på gång mot väggen – hur har den tänkt sig att Sverige ska leva upp till alla artiklar genom att bara spara på personlig assistans och ställa LSS insatser mot varandra?

Bild: Tompa föreläser om LSS med en dataskärm framför sig. I bakgrunden en power point presentation:

LSS - grunderna i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

* På kvällen samma dag blev det ett besök hos Jönköpings stora teaterbyggnad Spira där Funki4D avslutades med föreställningen Riv murarna och som Lars-Göran Wadén kallar landets mest tillgängliga teaterpjäs. Pjäsen som var drygt en timme lång handlade om hur det är att leva med funktionsvariationer med tillgänglighetsproblem och alla fördomar som vi stöter på. Och inte minst ett stort antal experter inom läkarvetenskapen som vill korrigera våra funktionsvariationer så att vi blir så ”normala” som möjligt.

Pjäsen väcker tankar inför framtiden. I funktionsrättsrörelsen finns en önskan om att samhället ska acceptera oss som de människor vi är. Ingen ska tvingas in i diverse rehabprogram mot sin önskan för att (kanske) bli ”mer som andra”. Den snabba teknikutvecklingen omfattar även teknik som inom en inte allt för avlägsen framtid kommer göra det möjligt att ge syn till blinda, hörsel till döva, bota muskelsjukdomar o s v. Det är ingen jättevild gissning att det inom låt oss säga några decennier blir en allt livligare debatt om att funktionsvariationer så långt det är möjligt ska ”lagas” med teknikens hjälp. D v s raka motsatsen till det funktionsrättsrörelsen strävar emot. Jag kommer säkert att återkomma med blogginlägg i denna mycket viktiga fråga.